Tova Hellberg den 7/7-2016

1
Hejsan!
Ja, idag är det är jag som ska försöka komma på bra minnen med låtar eller bara skriva om de låtar jag tycker om. Vilket är en perfekt utmaning för mig. Det som är svårt är att komma på låtar som man ska prata om, för det finns så många bra låtar och band. Men jag ska nog klara det ändå. Jag jobbar även fram till 14.30 så kan bli lite tomt från mig under tiden fram tills dess.
Den absolut första låten jag vill dela med mig av, betyder väldigt mycket för mig. Låten heter Dead Air med Cadaver Club. Bandet är ett litet lokalband från Irland som jag av en slump hittade när jag letade efter något nytt att lyssna på. Jag har även blivit god vän med bandlemmarna. Vill även vara noga med att det är ett av mina favoritband.
Sångaren i CB heter Kevin och är även konstnär. När jag fyllde 17 så skickade han hem en tavla han hade gjort och då hade han avmålat mig, det var det finaste jag fått av någon i födelsedags present. (Han hade målat mig som en av dom, tittar ni på videon förstår ni vad jag menar) Och sen tillägnade de även den här låten till mig när de spelade live på min födelsedag, tyvärr kunde jag inte vara där.. för de bor i Irland och jag här.. i Sverige.
Men jag planerar att åka till Irland och hälsa på, väldigt snart.

Nu är jag hemkommen från jobbet och tänkte posta lite mera låtar.
Ett av mina absoluta favoritband är Judas Priest och har varit det sen jag var ungefär 14-15 år. Jag har sett bandet live ungefär 3ggr och det har varit lika bra alla gånger. Jag såg de live på Sweden Rock 2015 och fotade även där (för eget bruk) jag la upp bilden på twitter och taggade bandmedlemmarna. Såg några dagar efter att jag hade två nya följare och en massa händelser. Då visade det sig att Scott Travis hade börjat följa mig men även lagt ut bilden, på sin twitter. Vilket jag tyckte var häftigt (han följer mig än)
Men det som hände på internet efter att jag såg dom i December 2015 är nog lite häftigare än så. Jag la upp en halvdan bild på instagram och skrev en liten text om hur mycket Judas Priest betydde för mig och att jag hoppades på att få träffa bandet något dag. Sen såg jag att jag hade en kommentar.. och funderade vem som hade kunnat kommentera på min bild? Jo då var det Rob Halford själv.. som hade kommenterat min bild, med dessa smileysar ”” men bara en sådan grej. gjorde min dag och jag är fortfarande så glad att han, ”the metal god” såg mitt inlägg och tog sin tid att svara mig?!
När jag såg Judas Priest i December 2015 och de framförde ”Painkiller” i slutet så sätter sig Rob Halford ner för att kunna få luft till de höga tonerna. Och det här ger mig rysningar. Herregud vad bra det är. Titta på klippet så förstår ni vad jag menar.
SÅ mäktigt. hittade inget klipp när de körde låten i Stockholm men det var samma visa när de spelade på Wacken, så det fick klipp därifrån.
Titta från 5:11 om ni inte vill titta på hela såklart!!

Behöver nog inte skriva mycket om den här låten men det är nog en av de finaste låtarna jag hört. Bob Catley är en fantastisk sångare och Magnum är ett fantastiskt band. Det är ett band jag verkligen rekommenderar att se live.
Senaste gången jag såg Magnum var i Örebro 22/4 och det var nog den gången jag kommer minnas mest. För där träffade jag på Lars, vilket var väldigt trevligt! (alltid trevligt att träffa fotokollegor, om man nu får säga så haha) Men även att Alan Barrow (bassisten) kände igen mig från scenen och vinkade)
Så luta er tillbaka och lyssna på den här fantastiska låten. Den gör mig lugn!
(kommer lite fler inlägg nu på raken, ska bara fundera ut vilka låtar jag ska välja ut)
Hoppas ni tyckt att låtarna varit okej att det jag skrivit har varit intressant att läsa.

Jag har varit ett fan av Sweet i några månader nu och jag måste få tala om hur jävla bra Sweet är. Speciellt med Brian Connolly på sång. Såg Sweet i februari iår, tillsammans med Slade (kommer ett inlägg med en av deras låtar snart)
Med det här inlägget vill jag säga att jag tycker att det är så fruktansvärt att vara född 1997. För jag har missat mycket. Jag tycker det är otroligt tråkigt att jag ALDRIG fick uppleva 50,60,70,80 talet. Så mycket som hände, så många band och artister som kom till.
Det som stör mig allra mest är när människor försöker få mig att ändra åsikt och säger ”Men hallå?! det kommer flera nya band som du kan tycka om” Och ja, såklart det gör det, titta på H.E.A.T, Halestorm och Eclipse t.ex.. men vi kommer aldrig få något mera Judas Priest eller Queen. Inget kan slå Rob Halford eller Freddie Mercury och jag fick inte ens chansen att leva när Freddie Mercury vandrade på denna jord
Så skulle det vara en sak jag skulle använda en tidsmaskin till så skulle det vara att ta mig tillbaka till 70 & 80-talet och sett massa band. T.ex Sweet

Michael Monroe är också en av mina favoriter. Han och hans band är det band jag lyckats att se hela 6ggr vilket innebär att det är det band jag sett live mest i mitt liv.
Har även träffat honom och hans övriga medlemmar. Väldigt trevliga människor men jag måste få säga att Mr. Monroe är mer av den diviga stilen. Härlig människa.
Men energin som Monroe har på scenen finns det nog ingen annan som har. Man vet aldrig var man har honom. Helt plötsligt klättrar han på järnpinnarna som ska hålla upp scenen. När jag såg Monroe på skogsröjet höll det på att gå illa, han höll på att ramla ner, men det hände som tur inte.
Lyssna och njut av den här låten!
Jag har några fler låtar på lager så det kommer bli lite spammat av mig nu

Det här är Matty James och han spelar trummor i Cadaver Club som jag pratade om tidigare. Men han är även soloartist.
Jag har även följt hans musik väldigt länge och måste påstå att den här låten är nog det bästa han har gjort. Jag tycker han är en duktig musiker och jag är ett fan av honom. Jag hoppas på att få träffa honom också när jag åker till Dublin. Jag vill träffa honom och Kevin och de andra i bandet.
Ni ser även Kevin i den här videon, det är han som kör i bilen som plockar upp Matty.
Jag blir riktigt glad av den här låten och den ger mig ny energi. Jag blir väldigt exalterad och taggad av låten. Den sätter sig även på hjärnan och man kan inte sluta nynna på låten.
Jag hoppas även här att ni finner det intressant att lyssna på de låtarna jag delar med mig av, om ni inte hört dom förut såklart.

Den här låten kanske inte alls den första låten man tänker på när någon frågar ”Vilken är din favoritlåt med Slade?” Men det här är min favorit.
Jag älskar hur de blandar röster i den här låten. Noddy och Jim. Två perfekta röster vilket innefattar en perfekt låt.
Jag har växt upp med Slade eftersom att det är min pappas favoritband. Även här hade jag önskat att få se orginalbandet. Såg Slade i Februari men då fattades ju Noddy och Jim..
Därför är jag så glad att det finns skivor och dvd:er (och youtube) där man kan lyssna och titta på deras musik och framförande.
Det kanske inte märks att jag är 19år när man tittar på min musiksmak, men jag kan bara tacka min pappa för det är tack vare honom som jag upptäckt den här musiken.

När jag gick i 7:an eller 8:an så skulle vi ha kemi och jag delade inte musiksmak med de i min klass men tydligen gjorde jag det med in kemilärare då.
Det var så att min lärare först såg min ”High Voltage Festival” t-shirt som jag hade på mig. (HVF var en festival i London som jag var på 2011 där jag b.la såg Judas Priest, Michael Monroe Jethro Tull, SKIN, Thunder första gången osv)
Och frågade om det jag hade haft det bra och om banden hade varit bra och jag svarade att det hade varit bra och så var det inget mer med det.
Men någon lektion efter så frågade min kemilärare ”Vad ska vi lyssna på för musik idag??”
varpå en klasskamrat föreslår något (kommer inte ihåg vad det var..) men min kemilärare säger då ”Nej.. det ska vi inte” och direkt efter säger läraren igen ”Tova, vad tycker du vi ska lyssna på? Du är iallafall den med bra musiksmak här”
Och med tanke på att läget i klassen inte var så bra då så kändes det så himla coolt och stort att min lärare uppskattade min musiksmak, för det gjorde ingen annars.
Anledningen till varför jag valde den här låten var för att det var Alice Cooper som vi valde att lyssna på och Alice Cooper är en av favoriterna med.

Jag ska försöka avsluta min dag här på bästa sätt. Men det kommer inte att vara lätt för det här var ju hur roligt som helst. Jag älskar att berätta om saker som folk verkar vara intresserade av. (Jag pratar gärna mer om musik om någon vill så är någon intresserad får ni gärna skriva)
Jag har två kvinnliga förebilder och det är inga mindre än DORO och Joan Jett. De två inspirerar mig väldigt mycket.
Men att prata musik är något som engagerar mig, jag älskar att visa det jag tycker om och även att visa upp band som inte så många har hört talas om. Sen är det också väldigt härligt att gå på festivaler och konserter. Det är där jag hör hemma på en festival bland vänner och musiken. Där alla gillar samma musik och man slipper känna sig utanför. Då kan man känna sig som en i gänget.
Nu till hösten kommer jag flytta ner till Gamleby och börja plugga. Jag hoppas jag kan börja om på nytt och visa min allra bästa sida från början och att jag hittar många nya vänner. Min framtid byggs förfullt och jag har en nervös men exalterad känsla inom mig just nu.
Jag hoppas att jag kan fullfölja mina drömmar och att saker och ting blir som jag tänkt men det vet man aldrig. Saker kan ändras i morgon. Men en sak som aldrig kommer att ändras är att jag aldrig kommer sluta älska rock n roll. I love rock n roll och det är även det som har gjort att jag hittat de få men värdefullaste vännerna jag har. Allt tack vare musiken.
Så härmed tackar jag så jättemycket för mig och att jag fick skriva om några låtar som ligger mig nära om hjärtat. Hoppas jag får göra något liknande igen. Detta inspirerade mig.
Nu ska jag sova för ska upp igen i morgon 06.30 och jobba.
Trevlig kväll alla och jag hoppas att vi ses någon gång!!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.