1. Ha du semester? Ja jag jobbar som lärare! Ja ha du har har 10 veckor ”sommarlov” ja ni har det bra ni lärare.

2. Hej alla Music lovers ! Som Magnus och Brasse sa.
Carl-Eric Bertil Spång som det står i kyrkboken de är jag.
Calle Spång är det namn jag går under för alla som känner mig. Hur hamnade jag i det här forumet jag som inte gjort ett enda inlägg sen gruppens start och inte är jag känd som någon musikalisk talang.
Sportsidorna i Sala Allehanda där har man hittat mitt namn genom åren även nu vid 57 års ålder händer det att namnet slinker in i tidningen.
Jag kallar mig inte sportnörd som Magnus Wiberg men idrotten har präglat mitt liv det kommer alltså att handla mer om idrott än musik och konserter.

3. Nu har vi tagit dagens gång/löprunda jag och min Helena så nu åker vi vidare.
Jag är rik ! Ja inte på pengar för de blir man inte på en lärarlön. Nej jag är rik för jag har en fantastisk fru och tre underbara pojkar Fredric Oscar Elias ja de hade vi redan när vi gifte oss 1994. Och nu har vi också ett fantastiskt barnbarn Elmer. Så farfar är man ju nu.
Bröllop efter sambos i tio år och tre barn men de var ju kärleken som förde oss samman!

4. Ska reda ut en sak från första inlägget vi har inte 10 veckor längre de är bara sju och de har vi jobbat in med 45 timmar i veckan om någon undrade.
Men ni som inte känner mig kanske undrar vad jag undervisar i ? De har ni nog räknat ut att de inte gäller ämnet Musik! Idrott skulle han prata om kanske idrottslärare? Nej de tog min syo-konsulent ur mig redan när jag skulle söka gymnasiet, du ska vara glad om du kommer in på V-meck eller kanske på Bygg sa han. Bygg blev de och efter tio år i branschen och ett år på Lärarhögskolan så blev jag Yrkeslärare på Byggprogrammet i Sala 1989 och har är kvar än i dag trivs lika bra idag som när jag började. Tack Mattias Ehres och dina klasskamrater för en härlig start på läraryrket.
Musik och idrott har många gemensamma nämnare min första musikupplevelse var nog när jag och Staffan Pettersson spelade innehockey (före innebandyns tid) på hans rum på Västerleden i Enköping Ja jag är från Enköping mer om de senare. När Staffans storebror Kenth inte var hemma så ’lånade’ vi hans skivspelare och den LP skiva han köpt. Och de var den här!!

5. Min idrotts karriär startade där i Enköping ja de var fotboll/friidrott på sommaren och hockey/handboll på vintern. Har foton kvar sedan den tiden tittar och tänker tillbaka, några blev landslagsmän några blev stora hemma i Enköping och några har man ingen koll på var de blev. För att nämna några så Thom Eklund och Roger Melin hockey fick dra på sig den gula tröjan med tre kronor på bröstet och så The låt Of the Day medlem Pugh Örjan Pettersson som har styrt och ställt med Enköping fotboll både som spelare och ledare. Kent Karlsson även han fotboll jag så honom när han spelade och tränade Heby AIF men han såg inte mig. Varför tar man inte upp kontakten med det förflutna?
När man idrottar eller håller på med musik så håller man på olika lag eller musikgrupper jag som idrottare blev Djurgårdare! Varför? Jo när vi spelade kvartersfotboll så var vi till sportbutiken i Enköping för att få tröjor till laget och föreståndare för den butiken var då i början av 70-talet Kjell och Conny Granqvist och dom spelade i Djurgården och vi fick varsin blå randig tröja. Sen dess alltid DIF.

6. När jag skulle fylla femton så gick flyttlasset till Varmsätra (Sala) med min mamma och lillebror, stora syster Carine fick vara kvar i Enköping hon var ju 17 år. Även där blev det idrotten och mest fotbollen som förde mig samman med kompisar och lyssnande på deras musik både hemma hos kompisar och i Norrby SKs omklädningsrum . Har haft svårt att definiera min musiksmak gillar och lyssnar på det mesta. I fotbollen gick de bra där kändes det som jag hörde hemma och visste vem jag var fick även delta i Halmstads talang läger för länslag där jag kom i kontakt med många killar från Västerås. Ett minne från en samling med det laget är en kväll på ett konditori i Västerås där vi samlades för genomgång av lägret men fick bryta för det var ju tv sändning från en konsert med stadens stolthet Pugh Rogerfelth de här var 1974.

7. Upprop på Ekebyskolan åk 8 gick bra bara att de ropade upp en Carl-Eric Spång! Men jag kom på att de var ju jag alla sa ju Calle även snusmumriken Jesper Gamble. Han snusade General ! Vi blev sen klasskamrater genom högstadiet och gymnasiet.
Första rasten ropade rektorn ut i högtalarna att Calle Spång skulle komma till rektorsexpeditionen. Va nu?Vi hade ju knappast börjat. Gick dit och Rektor stängde dörren och sa sätt dig. Jaha du har valt extra fotboll på ditt schema men se de har inte vi här på Ekeby så du får nog välja något annat, de var bara högstadierna i Enköping som kommit så långt att man kunde ha inviduella sporter på schema. Tror det blev konst eller teknik kanske. Innan jag gick sa han nu sköter du dig här på Ekeby jag känner din pappa? Va det gjorde ju knappt jag (mina föräldrar skiljde sig när jag var nio) därför visste han att jag var Calle.
Bertil min far vila i frid.

8. Men hemma i Varmsätra och NSK där jag bland annat spelat boll ihop med den här sidans skapares (Mange) pappa Ulf Skuffen Jakobsson men fick senare även spela med Mange och hans bror Fredrik. Men när Pekka Sillen en dag kom med en skiva som vi måste spela så fastnade nog jag mera för den artisten än för någon annan, Magnus Uggla den där killen som lämnade punkbandet och började skriva svensk musik som skulle stå sig i årtionden visade det sig, sen dess har jag lyssnat och känt för hans slagdängor mot andra och skämtande om sig själv.
Några som visste att jag skulle vara med idag trodde nog att det bara skulle vara Uggla låtar.
Visst lyssnade vi på andra band i samband med bilåkandet som kommer till när man är bosatt en bit utanför stan. Sala Parken, Stadshotellet var ställen som där musiken hade en annan betydelse och rundor på stan efter träningar och matcher den musik som snurrade mycket i bandspelaren i bilen var bland annat Roxy Music med sångaren Bryan Ferry, Nazareth och den här låten.

9. Bud från fler men Sala FF blev de 1979 när jag i egen lägenhet i Sala och övergång till Sala FF som var det överlägset bästa laget på orten trots bara spel i div4 men med ambition att spela i div3 som inte blev verklighet förens 1983 men som många säger div3 då var tredje division i Sverige. Vinst av div4 Västmanland kanske inte är det alla drömmer om men för dem som har väntat sedan sammanslagningen 1972 av IFK Sala och IF Norden så var väntan över. Men lyckan blev kortvarig då vi inte lyckades behålla de spelare som var med och vann året innan. Bröderna Karlsson Peggy, Kaka och stora brodern Hugo som var den tränare som lyckades med Sala FF även Stefan Ljung, Bosse Bergman var killar som hade gjort denna resa förut och tackade för sig.
Med den fina ungdomssida som SFF har så ska man vara ledande förening på orten men vi kanske aldrig får fram någon som han. Zlatan Zlatan ingen kickar fotboll som han.

10. Ofta kom The Låt Of the Day skaparen Magnus Jakobsson med musik till omklädningsrummet, även den här har präglat mitt lyssnande och är den som fortfarande tillsammans med Ugglas alla hits hänger kvar och som passar in i en bastu på fredagskvällen när man jobbat en vecka.
Nationalteatern Livet är en fest!
För visst är väl livet de?

11. Det är fortfarande Sala FF.
Har väl haft alla uppgifter som man kan ha i en förening. Spelare, ledaren för A-laget, juniorlaget, pojkar 84, 88, 92 har även organiserat fotbollsskola några år. Gjorde även försök att få i gång fotboll på gymnasienivå. Men nu mera är det sponsor gruppen och valberedningen.
Sen får man se om man platsar i årets upplaga av julcupen för veteraner som genomförs på nyårsafton. De är ju många 35 åringar som kommer nu och dem hade man när de var juniorer.
Ugglas bidrag till Melodifestivalen kanske inte ska ligga här men den måste med under dagen.

12. Jag nämnde i början av dagen att några av grabbarna från min tid i Enköping fick representera Sverige i sin idrott men dit kom ju inte jag.
Men vad händer jag fick 2013 i uppdrag att göra SM-tävlingen för Träarbetare som arrangeras i samband med yrkes-SM -14 i Umeå.
Yrkes-SM är det ca 45 yrken som tävlar om att få representera Sverige i EM och VM, 24 yrken ingår i Yrkeslandslaget.
Snickare som tävlar och vinner SM för träarbetare tävlar i EM och VM. Alla länder som skickar tävlande skall även ha en domare och till lika handledare för den tävlande.
Och de är jag, så det blev en gul tröja med Svenska flaggan på i alla fall även om det inte var i fotboll eller hockey. EM var i oktober -14 i Lille och till VM i Sao Paulo Brasilien åker vi nu den 5 augusti.

14. Hoppar nr 13 sägs att de för otur med sig och de är ju inget jag har lidit av.
Jag är en lycklig man pensionär om så där 7-8 år hoppas på att turen fortsätter hänga på.
Som ni märkt så var -80/-90 talen en händelserik del i mitt liv.
Träffa Helena -83,
Fredric född -84, Oscar -88, Elias -92
Gifte oss -94
De fem tillfällena är stora. Älskar hela min familj så mycket även om jag är dålig på att tala om det i bland. Jag är så lycklig att få vara far till dessa tre killar och jag försöker varje dag att vara så bra far jag kan fast dom flugit ur boet. Grattis Falkenberg Grattis Malmö och Grattis Stockholm att dom finns hos er.
2015 har ju inte heller startat så dåligt vi har blivit farmor & farfar till Fredric och Maddes Elmer så härligt att vara med honom.
Att Helena har stått ut med mitt idrottande under alla år det är så underbart för jag vet inte vem jag varit utan idrotten.

15. Tack mamma Ragnhild för den jag är i dag, du är en kämpe och det har jag fått från dig.
Tack alla som läst och lyssnat på den musik som korsat min väg så här långt i livet.
I morgon får ni lyssna på min favorit trubadur från pubarna på -80 talet i Sala. Arne Nyström
Här kommer min sista musik för i dag.

16. Bonus till min fru.
Som nästan fått städa källaren själv i dag när jag knåpat ihop mitt liv i text.
Älskar Dig❤
Ha de bra alla
Tack för min dag hos er och en gedigen spellista genom denna sida.

1
Goooomorron och hej allesammans, och välkomna till mitt livs första sommarprat!
Vad jag ska prata om? Ja det blir nog lite av varje, fast mest om min väg in i musicerandets värld…och lite annat personligt dravel. Och musiken? Det blir en blandad kompott. Och jag vore väl dum om jag inte blandade in lite från min egna ”karriär”…hehe..
Jag heter alltså Olle, jobbar på Granngården. Har hunnit bli 44 år (Jösses!) och är inbiten trummis sedan jag var ungefär 10 år. Så musiken har ju funnits i mitt liv ett bra tag nu,. Och för er som undrar vad “Nästan Komplett” står för så är det för att jag tappade högerarmen år 2002. Men mer om det senare!
Sparkar igång med en liten truddelutt som jag valt bara för att den är bra helt enkelt… Jag gillar mycket olika sorters musik, från storbandsjazz till classic hardrock/metal, men good ol’ footstompin’ simple rock’n’roll som detta ligger mig nog varmast om hjärtat!

2
Jag är inte uppväxt i nån musikalisk familj precis, men visst fanns det musik där. Mycket tack vare mina 2 äldre systrar. Jag snokade bland deras kassettband och LP’s och ibland hittade jag saker jag gillade. Ett band jag snabbt föll för var The Boppers.
En dag fick jag följa med mina systrar till Folkets Park här i Sala och fick se mina idoler live. Sittandes på nån pojkväns axlar hade jag bra utsikt över scenen. Av nån anledning var det trummorna som mest fångade mitt intresse. Det såg kul ut! Efter konserten fick jag en Boppers-tshirt. Den bodde jag i dygnet runt det följande året… Tyvärr blev den lite förstörd när jag och mina barndomsvänner lekte ”Doppa-en-pinne-i-färsk-koskit-och-jaga-dina-vänner-med-den” …
Men det var här jag började…lyssna…

3
Efter att ha upptäckt den lite hårdare musiken genom syrrans Deep Purple-LP…den mästerliga ’Machine head’…och även Uriah Heep’s ’Return to fantasy’ så började tjatet om trummor att ta fart på allvar.
Mina föräldrar var lite försiktiga…så jag fick en virveltrumma…enbart…i julklapp. Och några månader senare fick jag en hi hat på min födelsedag. Med hjälp av dessa trumgrejer, en gammal koklocka, nån visselpipa, blockflöjt, en gammal hederlig väckarklocka som ringer hysteriskt högt, maraccas och en klockradio spelades en minst sagt konstnärlig demo in tillsammans med min klasskompis Johnas.
Egenkomponerade ”låtar”, som nog mest bestod av konstnärligt oväsen och primalskrik, samt egna tolkningar av (väldigt barnvänliga…) Bengt Sändhs nubbevisor och Eddie Meduzalåtar blandades friskt.
Tyvärr har den kassetten försvunnit spårlöst sedan dess… Så den får representeras av Eddie Meduza himself…
Notis till er som inte är allmänbildade; gitarrspelet på denna låt (och följande turné) hanteras av en 14-årig John Norum…senare mer känd som gitarrist i Europe. smile emoticon

4
Julen -83 firades på två ställen. Först hos morsan. Där fick jag äntligen en bastrumma! Äntligen kunde jag börja spela på allvar!
Jag, syrrorna och en massa paket packades in i syrrans VW Bubbla och vi halkade iväg hem till farsan i snöstorm. Där fick jag 3 pukor…som såklart hörde ihop med bastrumman…som ju stod kvar hos morsan… Frustrerad? Jag? Vad får er att tro det…?
Jag fick även KISS första osminkade platta, ’Lick it up’. Den spelades nonstop under resten av julen, och jag hamrade med så gott det gick på mina 3 pukor som fick ligga i en soffa eftersom jag inte hade nåt att montera dom på…
Fick nog vänta säkert 3-4 dagar innan jag äntligen kunde förena mina pukor med baskaggen…
Den här ger nostalgirysningar…

5
Efterföljande år tillbringades all ledig tid fastklistrad bakom trumsetet, som sakta växte i takt (hepp!) med talangen för instrumentet. Satte ihop nån sorts ”band” tillsammans med några klasskamrater i 6:an-7:an… Väldigt o-rockigt dock. Vi spelade ’House of the rising sun’ och ’Änglahund’ på en skolsoaré… Jag tror t.o.m. att ett dragspel var inblandat!? Men det är preskriberat nu va?!
Hur som helst…. Ett kassettband som nöttes många varv i hörlurarna, där jag satt i mitt stökiga pojkrum bakom trummorna, var det svenska glamrockbandet Tears debutskiva som jag snart lärde mig vartenda trumslag på. Vet inte vad det var med just den skivan som fastnade, men än idag blir jag glad och börjar lufttrumma så fort jag hör första låten dra igång. Det här är bra!!

6
Tog mig igenom högstadiet övandes på egen hand, och nu hade jag ju äntligen börjat komma in till stan och kunde hänga inne på Sala Radio&Tv och bläddra bland LP-skivorna. Att växa upp på en bondgård 2 mil från civilisationen hade ju sina nackdelar…
Det var nämligen först på gymnasiet som jag hittade några killar att spela hårdrock med. ”Mr. Maniac” tror jag vi kallade oss. Det lät troligen ganska illa, och det var på den nivån att den som hängde med oss i repan fick sjunga…oavsett talang eller ej!
(Jag träffade faktiskt frun till han som sjöng med oss på jobbet för nåt år sedan. Hon blev en smula förvånad när hon fick veta att hennes karl hade varit sångare…eller ”sångare” snarare… grin emoticon )
Men vi hade i alla fall kul som fan och vi hade en replokal att dricka öl i! Kära gamla Nybo! Ett fallfärdigt hus bekostat av Medborgarskolan. Ett härligt tillhåll, trots att det inte alltid var så fräscht…
Hur som helst, vi lyckades få ihop några egna låtar men det blev mest lekande med covers. Och jag grämer mig över att även dessa sunkiga kassettbandsinspelningar har försvunnit under åren. Men jag minns att vi gav oss på denna låt….

7
Nu har jag fått upp farten på postandet..hoppas ni hinner med!? grin emoticon
Jag hamnade så småningom i ett gäng som ett tag blev kallat ”Bernt-Olles orkester”…eftersom vi var två Berntar och två Ollar i bandet. Senare blev det ”Bernt-Olles med Micke” då vi fick en keyboardist… Nu var ju det inofficiella bandnamn såklart…vi ville ju inte bli förknippade med dansband liksom!! Officiellt hette vi från början Highlander…och det blev senare bytt till Ice Nine.
Det blev ett stort band till slut. 4 grabbar och 2 damer. Vi lyckades få följa med på en lite turné i Tyskland i augusti -90, anordnad av Medborgarskolan. Vi och 3 andra band packades in i en stor buss och åkte runt i 2 veckor och spelade på de mest underliga små ställen. En kul upplevelse, men den hade nog varit roligare idag. I alla fall för mig, som ärligt talat inte mådde så bra på den tiden… Idag kan jag prata om det, men då höll jag masken och drog mig undan och dämpade (förgäves) panikångesten med en massa öl o sprit under resans gång. Sååå…ja…det hade nog helt klart varit roligare idag med lite mer trygghet i själen och hjärnan. Fast öl hade jag nog druckit ändå förstås… wink emoticon
Hur som helst så filmades hela den här resan. Tyvärr så sägs det att filmerna blev förstörda i nån brand innan filmaren hann klippa ihop det hela, eller så var det nog att dom helt enkelt söps bort under resan…och på den enda VHS som blev kvar så blev det mest trams. Kul att se visserligen, men lite mer livemusik hade varit kul att se. Vi skymtar i några snuttar, och jag lyckades få upp lite av det på YouTube.
Just den här låten hade jag ärligt talat inte ens ett minne av att vi spelade, eftersom den aldrig blev inspelad i studio. Och jag fick ju inte fatt i videon förrän efter 20 år när vår gitarrist kläckte ur sig att han hade haft den här videon i en låda sedan resan….
Hade varit kul att ha haft hela låten bevarad, för det är tyvärr bara en vers o en refräng som fastnat på filmen. Så det här inlägget blev mycket text och lite musik….men jag tycker den är bra den här lilla snutten! smile emoticon
Tyvärr är volymen extreeeemt låg på videon, så dra upp rejält! …och kom ihåg o sänk den igen sedan…..!!!

8
Blir visst lite egoreklam ett tag nu… Demos! smile emoticon
Bandet Ice Nine gick i graven rätt kort efter denna Tysklandsresa. Jag ryckte in i lumpen, och det blev inte mycket trummande under 11 månader.
Åren efter lumpen spenderades med lite olika band här i vår lilla stad Sala. Bluesrock avverkades under ett par år i bandet ’Cosmoz Factory’…observera dansbands-z:at…haha…
Coverbandet ’Leif Zeppelin’, som föddes som sidoprojekt till Cosmoz Factory tillsammans med sångaren och ena gitarristen, blev en bra och kul konstellation under några år…1994-96 för att vara exakt.
Och vi hyllades av denna grupps eldsjäl Magnus Jacobsson i några tidningsrecensioner förresten. wink emoticon
Har tyvärr inget av våra liveframträdanden kvar på film längre. En elak VHS-spelare käkade för många år sedan upp dom 2 band som fanns med oss. Om nu ingen här i stan sitter på några snaskiga bootlegs med oss förstås? smile emoticon Däremot har jag lite replokalsinspelningar som duger att lyssna på, även om vi nog var lite mer jävlar anamma-högljudda och flummigt utsvävande live…
Denna inspelning är från 1996, och sångaren ni hör heter Jocke Eriksson och han är numera väldigt aktuell med bandet Kee Man Hawk som nyligen släppte skiva och spelade på Sweden Rock Festival!
Get ready for 8 o en halv minuts Zeppelin-röj…

9
Efter några års replokalslekande med namnlösa tillfälliga projekt blev det så dags för ett nytt coverband runt -98, ’Bad Reputation’ blev dess namn. Huvudsakligen Thin Lizzy-låtar avverkades som ni nog förstår av namnet. Det blev ett förbaskat flitigt och bra coverband faktiskt. Vi lirade en hel del på gamla Panini här i stan, om ni minns det stället? Ibland lirade vi både fredag och lördag, 3 set/kväll. Blåsorna i händerna var stora vissa kvällar, men kul hade vi!
Sångaren Adde Psilander, utrustad med trådlös mic, visste man aldrig var man hade! Han klättrade på bord och bardisk, och vid nåt tillfälle tror jag t.o.m han var uppe på entrétaket och sjöng…dvs utanför restaurangen…
Jag mådde tyvärr fortfarande inte helt bra i min ångest, och som vanligt när det började gå lite för bra med banden så pallade jag helt enkelt inte…och hoppade av med diverse dumma ursäkter. Idag ångrar jag mitt beteende, men det hjälper ju inte mycket att ångra sig nu…gjort är gjort…
Här är i alla fall ännu en liten replokalsinspelning av lågbudgetmodell….2 sångmicar in i ett kassettdeck…

10
Trots att jag inte mådde bra så kämpade jag på och försökte palla med att spela så mycket det gick. Jag är glad att jag inte gav upp….
Bandet jag hamnade i mot slutet av år 2000 (eller om det var tidigt -01?) hette ’Mouth of clay’. Där ingick även Leif Zeppelin-sångaren, och huvudmannen i bandet var gitarristen Håkan Englund som även han numera återfinns i Kee Man Hawk.
Intresse hade redan skapats för bandet inom underground-retrorockfolket runtom på jorden eftersom 2 demoplattor redan var gjorda när jag hoppade in, och vi gjorde en tredje platta på sensommaren 2001. Sångaren hoppade tyvärr av strax efter att den skivan var klar, och det blev en lite svävande tid för bandet över vintern.
Den här lååånga, tunga, smöriga powerballaden från den plattan är hur som helst en egen favorit som jag känner mig rätt stolt över att ha deltagit i att skapa. Inget höjdarljud på inspelningen, men det funkar…

11
Så var det ju då äntligen dags att förklara det där med ”Nästan Komplett” då… smile emoticon
I mars 2002 hamnade jag akut på sjukhus med svåra smärtor i högerarmen. Det hela slutade med att jag två veckor senare vaknade upp ur koman utan högerarm. Den hade akutamputerats för att rädda mitt liv drygt ett dygn efter att jag körts in till sjukhuset. En kraftig och väldigt ilsken blodförgiftning hade börjat tugga i sig mina muskler inne i armbågen och käkat uppåt mot axeln, och bakterien slog ut mina kroppsfunktioner helt.
Jag tillbringade totalt 6 veckor på sjukhus i både Västerås och Uppsala. De första 2 veckorna där svävade jag mellan liv o död, men återhämtade mig förvånansvärt snabbt när dom väl lyckats få bukt med sjukdomen.
Jag behöver väl knappast säga att det var en ganska stor omställning att vakna upp till….jag hade så mycket som snurrade i skallen….
Mest oroade jag mig över trummorna förstås. Allt annat skulle säkert lösa sig….på nåt sätt…
Lång historia kort; Jag satte mig bakom trumsetet så fort jag blev utskriven, började designa om allt så det skulle gå att spela med en hand. Vi repade, gjorde låtar, jag anpassade mig till mitt nya liv… Bandet fick lite nytt utseende när plötsligt alla originalmedlemmar var ute ur bilden. Jag och 2 nya killar gjorde hösten 2003 en skiva under namnet ’Mouth of clay’, men det kändes aldrig riktigt okej och bandet lades ner 2004.
Sångaren/basisten Sartez sadlade om och blev sångare/gitarrist, gitarristen Christian sadlade om och blev trummis, och dom hittade en basist som heter Olle….så samma tre förnamn som bildat sista upplagan av Mouth of clay bildade så småningom Heby-bandet Three Seasons som numera skördar stora framgångar runt om i Europa. Invecklat va? smile emoticon
Förbaskat bra är dom i alla fall! And I feel alive now…very alive!! grin emoticon

12
Det blir lite spammande nu…hade visst fler inlägg och mindre tid än jag trodde…förlåt!
Let’s rock!
Jag tröttnade konstigt nog på trummandet då när MOC lades ned. Jag hade nog inte riktigt hunnit landa i mitt nya enarmade jag.
Bodde i hus och försökte leva normalt Svenssonliv med fru och hund och Volvo…utan framgång. Sålde en hel del av mina trumprylar (dumjävel..) och hade bara de mest grundläggande grejerna kvar för att kunna spela lite ”för husbehov”.
Men det hände faktiskt bara några enstaka gånger under de kommande åren att jag gick ner ikällaren och bankade en liten stund, och det tog nästan 5 år och en flytt tillbaka till Sala från Heby (och en skilsmässa..) innan jag fick tillbaka spelglädjen.
Att leva som enarmad är egentligen inte så farligt som alla verkar tro…som t.o.m jag trodde… Menar inte att det är Enkelt såklart.
Vissa saker är omöjliga, även om jag inte tycker om att behöva inse att något är omöjligt.
Eller omöjligt är det kanske inte, men helt enkelt FÖR krångligt och tids- och tålamodskrävande för att det ska vara värt besväret.. smile emoticon
Saker o ting går lite saktare ibland. Det ser lite omständligare ut för en ”normal” person, men hey…that’s the way I do it! Mycket sliter såklart på armen. Allt måste ju göras enbart med den. Och med viss hjälp av ben, fötter, haka, tänder och allmän ’jävlaranammaenvishet’ förstås.
Trummandet har efter många år formats till att funka helt okej. Jag har insett att bara för att det inte låter som förr så betyder det inte att det låter illa nu. Det låter bara…annorlunda.
Och för några år sedan fann jag en prylgalen och entusiastisk gitarrist att spela med. Min ”storebror” Puppe. Vi har hunnit igenom några olika konstellationer genom åren, bland annat ihop med Salas rikskändis Arne Nyström. Då lät det så här:

13
Efter lite mer jammande i andra tillfälliga konstellationer så hittade Puppe & jag rätt folk, och de senaste två åren har bandet OH WELL vuxit fram. Började som ett coverband, men utvecklades plötsligt till ett sorts halvpunkigt projekt med egna låtar.
Gigen har rasat in, och vi har utökat från trio till kvartett och nu till kvintett. Det låter kanske inte alltid perfekt om oss…eller det låter väl egentligen ALDRIG perfekt, men fan va kul vi har! Och det är ju huvudsaken! smile emoticon Utan leenden stannar världen!
Här är ett litet framträdande från Cityfestivalen i Västerås för några veckor sedan. Hade helst velat lägga ut nåt färskt från vår studioinspelning, men den är inte färdigmixad än…så håll till godo med denna!

14
Att man blir uttittad dagligen av både barn och vuxna är nåt man får leva med om man har nån form av synligt fysiskt ”fel”. Nyfikna frågor likaså. Många verkar tro att vi som har nån form av synligt handikapp har upplysningsplikt och måste svara på deras frågor om vad som hänt.
Det är lite konstigt tycker jag…
Det händer visserligen ytterst sällan att jag undviker att prata om det, men vissa ser då nästan förolämpade ut för att dom inte får veta den snaskiga sanningen. Fy på såna!
Jag skäms absolut inte över att se ”annorlunda” ut. Jag skäms inte över ärren. Tycker nån att man ser för jävlig ut så titta åt ett annat håll. Alla är vackra på sitt sätt ändå…särskilt för någon man älskar…och som älskar en själv…

15
Att komma som enarmad trummis till gig där flera trummisar ska dela trummor….ojoj…det ställer ju till det en del för alla inblandade.
Ägaren till trumsetet ser orolig ut, ljudteknikern får nervsammanbrott över att jag möblerar om hela kitet och över att jag har en skum virveltrummelösning.
Men hittills har det faktiskt funkat helt ok! Jag är ju där för att göra min grej så bra jag kan, och då är jag obekymrat divig och bygger om så det är möjligt att göra jobbet så bra som möjligt. Deal with it!
Jag är ju (tyvärr) ännu inte på samma utrustningsnivå som han som gjorde enarmstrummande till nåt stort, och som det är omöjligt att inte nämna i detta sammanhang.
Jag menar såklart Rick Allen, Def Leppards trummis som 1984 förlorade hela sin vänsterarm i en bilolycka. Än idag turnérar han med Def L. och även som trummis åt sin fru Lauren.
Hösten 2002 släppte Def L. en platta, och var då på PR-turné bl.a. i Sverige. Jag hade förgäves försökt få kontakt med Rick under sommaren för att kanske kunna få lite tips och råd av ’the master’.
Plötsligt en dag på hösten fick jag ett mail av Ricks fru, som skrev att; ”Rick and the boys are in Sweden at the moment, and I sent a copy of your email to him. And he would really like to have your phone number now”
Så…jag mailade mitt nummer till Lauren, med stor skepsis…. På kvällen spelade Def Leppard playback i Bingolotto. Kvällen gick utan att nån ringde. Förutom min skämtsamme dåvarande svåger som låtsades vara Rick…med skånsk accent…
Runt 1 på natten väcktes jag av telefonen… ”Hi, this is Rick Allen..is this Ollie?” Jupp…den här gången var det faktiskt den äkta varan som ringde! Så yrvaken och förvirrad skulle jag alltså försöka prata engelska med en världskändis! Herrejävlar….
Men det gick bra! 20-25 minuter blev det, och han var skittrevlig och peppade mig massor. En mycket inspirerande och godhjärtad man!
Jag är måhända inget jättefan av Def L. Men det är välgjord, lättlyssnad ”snyggrock”…och låtarna håller formen efter alla år!

15½
Ja..en ½…för detta är ingen låt… För som en liten Leppard-bonus kommer även ett klipp som gör mig väldigt tårögd…varje gång jag ser det. Även om jag inte upplevt en sådan här stor folkmassas hyllningar så har jag hyllats och peppats av både okända och framför allt av mina vänner ett flertal gånger genom åren, så jag kan verkligen leva mig in i Ricks känslor i detta klippet.
Det värmer att känna sånt stöd!!!
Tack för att ni hjälper mig behålla gnistan!

16
Säg aldrig till nån ”det där kommer du aldrig klara”. Ta inte över nåt som någon med handikapp kämpar med att utföra, i alla fall inte utan att fråga först.
Det värsta jag vet är när någon nedvärderar mig på det sättet. Eller…det är så det känns, även om jag fattar att det är av omtanke i de flesta fall. Men för mig känns det snarare som en klapp på huvudet…’lilla gubben’…
Och glöm aldrig att vill man nåt tillräckligt mycket så är inget omöjligt. Det gäller att bara hitta rätt väg.
Här kommer lite motivation…och en skön låt.

17
Livet har som sagt varit både uppåt och nedåt genom åren. Jag ska inte låtsas att allt har varit, eller är, frid och fröjd i mitt liv.
Att ha ett handikapp gör inte direkt tillvaron enkel, men att deppa över nåt man inte kan göra nåt åt är bara en väldans massa slöseri med tid tycker jag. Så jag väljer att inte oroa mig över framtiden, eller gräma mig över det som varit….även om det såklart finns enstaka mörkare stunder i tankarna. Som det nog gör för de flesta….
Musiken har en helande kraft för mig, som ni kanske anat efter denna dags pratande… wink emoticon Jag har mitt umgänge i musiken. Jag får frid av att banka på mina trummor. Jag får frid av att nörda ner mig i diverse trumprylar och youtubevideos.
Kärleken, och vänner, har kommit och gått. Jag har inte alltid varit ärlig mot mig själv (och andra) med vad Jag vill och vad Jag känner. Men…plötsligt…efter 40…så känns livet plötsligt lite lättare och mer bekymmerslöst! Är det inte fantastiskt?! smile emoticon
Jag har väldigt nyligen hittat en människa som jag redan känner att jag inte kommer vilja vara utan… En sån där underbar människa jag kanske borde träffat för evigheter sedan….men…tiden kanske var mer mogen nu, för oss båda!? Och det är faktiskt idag exakt en månad sedan vi hade vår första date, på midsommarafton. Så just nu känns livet lite ungefär så här: heart emoticon

18
Jahopp….Det var nog faktiskt allt jag hade att komma med idag tror jag. Åtminstone var detta allt jag skrivit ihop och organiserat… smile emoticon Det kan ju i och för sig hända att jag lägger ut några fler låtar ”bara för att” lite senare under kvällen. Nu ska jag smälta kebaben och ta en öl…till…
Tack för att ni tog er tid att kolla/lyssna/läsa mitt sommarprat, och tack för att jag Fick sommarprata. smile emoticon Och Tack för att denna grupp finns för oss music lovers!
Ha en fortsatt underbar sommar, var snälla mot alla medmänniskor och kom ihåg att det finns inget dåligt väder, bara dålig inställning… wink emoticon
Tack o hej!

Prolog. God morgon TLOTD. Jag heter Lars. Har dom senaste veckan, gjort om mitt sommarprat en handfull gånger. Velat mellan vad jag ska berätta och inte berätta. Men nu tror jag att jag vet…?.
Så nu släpper jag handbromsen, ger försiktigt gas, blinkers och så är jag på väg…

1. Föddes på Malmö allmänna BB. 2 januari 1959. Kom till världen som Västtysk medborgare. Min biologiska mamma har jag aldrig träffat…men mera om henne lite senare…

2. Anlände till mina adoptivföräldrar, när jag var en vecka gammal. Dom bodde på Östra Förstadsgatan i Trelleborg. Mitt Västtyska medborgarskap hängde med tills jag var 3 år. Mamma fick åka in till Malmö, en gång i halvåret för att förnya mitt uppehållstillstånd under den tiden.

3. Växte upp med mina föräldrar, storasyster(som också var adopterad) och morfar. Morfar(Albert) bodde hemma hos oss och blev som extra förälder till oss barn. Han hade alltid tid för oss. Berättade historier, fixade leksaker och om vi hade hittat på något rackartyg, så tog han alltid oss i försvar. Han hade också ett lager med Fruxo tablettaskar och det gjorde inte saken sämre…. smile emoticon

4. Hade inte många lekkamrater när jag var liten. Tyckte mest att det var jobbigt. Trivdes med att vara själv. Gick på strövtåg, lekte och så hade jag mina låtsaskompisar. Ibland trodde mamma att jag hade fullt med kompisar på rummet. Men det var bara jag som höll igång en hel dialog för mig själv… När jag var sex år, tyckte mamma och pappa att jag skulle gå i lekskola. Det för vänja mig att umgås med andra barn. Ingen större hit, tyckte jag. Så mamma mutade mig med kanelbullar och bananer. Jag gick motvilligt dit. Väl där så upptäckte jag att det var helt ok att leka med riktiga barn och inte bara med mina låtsaskompisar…..

5. Musik i hemmet. Del 1. Mamma och pappa hade en rejäl skivsamling. Den innehöll det mesta. Det var jazz, visor, musikaler och operetter. jag lyssnade på allt. Pappa var nog mest inne på klassisk musik och mammas favoriter var Harry Belafonte och Mirjam Makeba. Så jag tycker att vi kör en låt med Makeba. Till dig mamma….

6. Musik i hemmet. Del 2. Så var det alla ep-skivorna med Knäppuppgänget. Kunde sitta framför grammofonen i timmar och lyssna om och om igen…Kunde nog dom flesta utantill. Det har varit skitkul att lyssna på dom igen inför detta sommarprat. Vissa håller än idag och jag skrattar nog lika mycket nu som då. Här är en med Martin Ljung…

7. Musik i hemmet. Del 3. Min syster Barbro är fem år äldre än mig. Så jag fick mycket musikinfluenser från henne. Hon hade drösvis av singlar. Det var The Beatles, The Hollies, Spencer Davis Group, Hep Stars, Tages mm.
Det var kanske inte alltid så populärt hos syrran att lillebror botaniserade bland hennes plattor. Men det fick hon stå ut med. Ett tag till iaf…

8. 1966 så fick jag min första egna platta. Det var Paint It Black med Stones! Är än idag en favolåt.

9. Såg detta på tv, någon gång 67-68. Blev jäkligt impad!! Sätta eld på sin gitarr… now we talking… smile emoticon

10. -67. Flyttade vi till Nygatan i centrala Trelleborg. Dom skulle dra om järnvägen så mina föräldrar hade inte mycket att välja på, än att hitta ett nytt hus. Huset på var en fd disponentvilla. Många rum, högt i tak och en jättekällare. Där pappa och jag fick plats med modelljärnvägen. Flytten innebar också att jag fick byta skola. På den skolan gick en kille som hette Bengt och han blev min bästa vän….Vad Zappa har med det att göra, vet jag ej…men nu blir det en låt med honom iaf…

11. Bengt och jag. Vi blev klasskompisar på Centralskolan. Dom första åren gick åt med att hitta på bus, bygga modeller och läsa serietidningar. Men omkring -70, så tog musiken över totalt. Man hade börjat få månadspeng. Med dessa stålar gick vi till skivaffären i Trelleborg. Tyvärr minns jag inte vad den hette. Men i alla fall. Så bodde vi i stort sätt där. Dom var snälla och lät oss lyssna på plattor så mycket vi ville. För dom visste att så snart vi hade pengar. så blev det ett inköp… Det här är en av plattorna jag köpte vid denna tid.

12. Ni får ursäkta att jag postar ganska mycket på kort tid. Men jag har en deadline att passa och mycket att berätta…. unsure emoticon

13. Livemusik. Bodde ju nära både Köpehamn och Lund och tack vare snälla föräldrar. Så fick jag möjligheten att gå på konserter tidigt. Det blev Alice Cooper -72 och T-Rex -73 på Olympen i Lund. Lou Reed i Köpenhamn -73. Den sistnämnda , var mamma mycket tveksam till… smile emoticon

14. Gick även på konserter tillsammans med mamma och pappa. Det blev en hel del musikaler och operetter på Stads teatern i Malmö. Helt ok, tyckte jag även då. Det är en speciell upplevelse att uppleva musik live. vare sig det gäller My Fair Lady eller Rush. Vi hann också att se Johnny Cash på Baltiska hallen i Malmö. Det var i september -72

15. Visst ja, jag gick i skolan också. eller rättare jag var där. Det var nog som mina lärare sa : Lars är intelligent, men jäkligt lat…
Men det har gått ganska bra i livet ändå… smile emoticon

16. Att vara adoptivbarn. Högaktar min föräldrar för på det sätt dom delgav oss nyheten att vi inte var deras riktiga barn. Sådan info kan ställa till det om den kommer i fel ålder. Jag fick reda på det när jag var 9-10 år gammal. Min spontana reaktion var. Häftigt!! Bara tanken att inte vara som alla andra barn, den tilltalade mig. Väckte också en nyfikenhet på vem mina riktiga föräldrar var…Men den frågan fick ligga i träda i många år, innan jag började forska i den…

10. -67. Flyttade vi till Nygatan i centrala Trelleborg. Dom skulle dra om järnvägen så mina föräldrar hade inte mycket att välja på, än att hitta ett nytt hus. Huset på var en fd disponentvilla. Många rum, högt i tak och en jättekällare. Där pappa och jag fick plats med modelljärnvägen. Flytten innebar också att jag fick byta skola. På den skolan gick en kille som hette Bengt och han blev min bästa vän….Vad Zappa har med det att göra, vet jag ej…men nu blir det en låt med honom iaf…

17. Den långa flytten. -73. Mamma och pappa bestämde sig för att flytta till Arjeplog!! Hjälp!!!!!!. Syrran klarade sig, hon hade flyttat till Helsingborg året innan. jag förstår mina föräldrar bättre nu. Dom var 40+ och ville göra något nytt. Men som tonåring var det lite jobbigt… Sagt och gjort i augusti så flyttade pappa och jag upp. Mamma kom efter i oktober. Började åttonde klass. Det hela gick väl ganska bra. Pysslade med idrott och teater. Så nya kompisar fick jag ganska lätt. Dialekten var ju lite svår i början. Bara order kasta tex. Heter ”hutta” på skånska, men på arjeplogska heter det ”snör”. Men jag lärde mig….Hela tiden var musiken ett stöd. Albumet ”Mott” med Mott the Hoople. Betydde mycket för mig under denna höst…

18. -76. Fick jag Ulf Lundells bok Jack….Den kom att betyda mycket för mig. Både på ont och gott…Så nu Lasse Söderberg och Eva Marie kommer jag att göra något som ni inte trodde jag skulle gör. Jag postar en låt med Lundell….smile emoticon wink emoticon

19. Nu blir det en liten paus. Måste käka något och hämta några vinylskivor på Enköpings Skivbörs.
Så nu blir det lite pausmusik…

20. Då var jag tillbaka. Var och hämtade 2st nypressade vinylalbum hos Enköpings Skivbörs. Dels Whitesnake ”Trouble” och IQ ”Road Of Bones”. Den sistnämnda ett trippelalbum…bara en sån sak… smile emoticon
Kör titelspåret här.

21. Efter sex år i Arjeplog. Var det dags för flytt igen. Denna gång ensam till Stockholm. Jag hade hunnit gå ut nian, två år på yrkesskola och gjort lumpen i Boden. Vi var flera från byn flyttade ungefär samtidigt. Det var en spännande tid. En frihetskänsla att flytta hemifrån…men jag skulle komma tillbaka….

22. Väl nere i den kungliga huvudstaden. Så levde jag ut ordenligt. man gick på konserter, satt i parker och drack öl och vin. Hade något år innan börjat röka hash och det blev inte mindre av den varan i Stockholm…Man jobbade på dagen och levde ett flumliv på kvällar och helger. Den första konserten jag var på i Stockholm efter flytten dit var Rush på Grönan.

23. Giftet mig -82. Åkte till Indien på bröllopsresa till Indien. Hela denna period är ganska dimmig(av förståliga skäl). Var nere på Roskilde fesivalen -81. Det ända bandet jag minns är Toots & the Maytals och att det regnade…sorgligt…men sant…

24. Skilsmässa efter ett par år. Byte lägenhet i Hässelby. Men nu började det att gå lite snett. Hade börjat testa amfetamin, något år innan. Det som från början var en kul grej, började nu bli ett missbruk. Jag dela min tid mellan att jobba och ta droger. Och fast jag hade en inkomst, så ville inte pengarna räcka till. Så istället för att betala hyra och andra räkningar. Gick pengarna till droger. Det hela slutade med att jag blev vräkt! Inte så fiffigt direkt…året är nu -86

25. Flyttade hem till en kompis. Fortsatte med droger. Slutade jobba den våren. Första och sista gången jag har varit utan jobb i hela mitt vuxna liv.
Rökte och drog i mig anfetamin och kokain. Gick på klubbar, träffade tjejer och strulade. Karusellen gick fortare och fortare…På hösten sökte min exfru upp mig. Efter ett antal samtal, så fick hon mig att inse att det här funkade inte längre. Sagt och gjort i november tog jag flyget upp till Luleå.
Mötes av mamma och pappa. Kanske inte den stoltaste dagen i mitt liv. Men just då sket jag stoltheten. Jag behövde bli hel igen….

26. Nu var det bara att lägga korten på bordet. Mager och trasig som man var. Mammas och pappa tog emot mig. Lyssnade och försökte att förstå. Hade planerat att stanna hemma i en månad…det blev fyra…Inga droger..nästan…”bara” lite röka. Flyttade ner till Stockholm igen. Kanske inte så smart…

27. Tillbaka i Stockholm började jobba, hade förhållanden och men hade jäkligt svårt att hålla mig från droger. Jag levde ett dubbelliv under ca fem år. till ungefär -92. Då jag tog anfetamin för sista gången. Behövde ingen hjälp. jag bara blev så trött på allt. Så jag bröt med vissa i mitt umgänge. Såg till att få andra intressen, började bla spela bowling. Det var inte lätt men det gick. Rökat hängde med ett par år till. men även det tröttnade jag på. Numera nöjer jag mig med ett par kalla pilsner och en god rom.

28. Rock’roll. 1987 träffade jag en kille på Hard Rock Cafe’. Vi dejtade två tjejer från Gustavsberg. Det visades sig att han spelade kompgitarr i Candlemass. Jag jobbade på städfirma på den tiden och hade tillgång till en Ford Transit. Så när det var dags för bandet att börja giga, fick jag frågan om jag kunde köra deras utrustning och det kunde jag…

29. Det finns många anekdoter att berätta. Bla när sångaren Messiah Marcolin skulle doomdansa” på scenen på Kollingsborg och trampade igenom scengolvet. Fick laga det med en bordskiva och silvertejp under pågående gig… smile emoticon 1988 skulle bandet spela in en konsert för en livevideo. Det bestämdes att bandet skulle ha en fet backline. Den kom att bestå av 36st Marshall fyrtolvor. Sagt och gjort. Det blev att dammsuga nästa alla musikaffärer i Stockholm på högtalarlådor. Jag minns att jag satte små papperslappar på varje låda, för att kunna hålla rätt var dom skulle efter giget….Men jäkligt snyggt var det och tungt…. smile emoticon Kör en låt från giget.

30. Jag har haft förmånen att jobba med en hel del bra band och artister. Ett är Great King Rat. Ett band som hade fel manager och skivbolag. Men jäkligt bra var dom…

31. Tommy Körberg. Skulle göra en sommar turné. Med blandade artister. Tommy Körberg var en av dom.. Vi körde produktionsrep i Sickla. Tommy är känd för att vara lite krävande. Men jag hade turen att känna en kille som hade jobbat med Chess. Så jag fick tips om hur Tommy ville ha sin mikrofon, sitt notställ och sin pall. Han anlände med sedvanlig pondus, klev upp på scenen och drog igång Anthem. Efter åt såg han lite brydd ut. så jag frågade om det var något som var fet. Han svarade att det var det som var fel. han hade inget att klaga på. Berättade för honom att jag hade fått lite tips innan. Då skattade Tommy och räckte över sitt nothäfte, för mig att ta hand om under den kommande turne’n. Då va isen bruten! smile emoticon

32. Jag har även varit ute på vägarna med Boney M. Inte ett Boney M utan två!! Jobbade som turnèledare då. Första svängen med en uppsättning med Bobby Farrell (RIP) i spetsen. Året därpå en annan uppsättning med Liz Mitchell som huvudperson. Dessa två Boney M var på vägarna samtidigt. Plus att det fanns ett tredje som bara turnèrade i Tyskland…Jösses… Men alla var jättetrevliga och det var lättroddat. Bara en datbandare och mikrofoner. Bägge uppsättningarna drog fulla hus runt omkring i Sverige.

33. Sweden Rock Festival. Gjorde första besöket där 1994. Det har blivit 17st besök efter det. Många fantastiska musikminnen. Ibland är det inte på dom stora scenerna och dom stora artisterna man minns bäst. Ett exempel är Montrose, som lirade där 2004.

34. Vad hände med min biologiska mamma? Ja, för snart tre års sen började jag forska. Jag hade mycket dokumentation, som min mamma hade sparat. Det var födelsebevis, medborgarskapspapper mm. Min mamma var helt införstådd med att jag ville veta vad som hade hänt henne. Kan ha att göra med att min mamma själv var adopterad. Jag kontaktade myndigheterna i Malmö. Fick ganska snabbt fram både hennes nuvarande namn och födelsenummer. Där fanns också namnet på min biologiska pappa. Han hade avlidit 1994. Men han var inte intressant för mig. Nåväl kontaktade skattemyndigheterna och där fick jag hennes adress. Satte mig och skrev ett brev. Snällt och hövligt. Postade brevet och väntade, inget svar. Skickade ett nytt brev fortfarande inget svar….Kan vara så att hon inte vill veta av mig eller så är hon för sjuk och gammal för att svara. Vad vet jag…? Mår inte dåligt över det, men kanske tar jag bilen en dag och åker ner till Hörby och ringer på dörren bara….vem vet… smile emoticon

35. Är ingen familjefar. Det har ni kanske förstått. Lever ett bra liv just nu. Har en son i Norge, som jag inte träffar jätteofta. Men vi har en bra kontakt i alla fall. Det som smärtar mera är att för två år sen fick jag veta att jag har en dotter som ligger på Skogskyrkogården. Hon blev till under min struliga period av livet. Mamman och mina vägar korsades igen efter 23 år. Och då fick jag veta att det som jag trodde hade varit en abort, i själva verket var ett missfall. Där Sonja(hon fick det namnet) hade levt en kort kort stund efter födsel. Jobbigt att få veta men minst lika jobbigt för mamman att bära på vetskapen hela tiden under 23 långa år. Ibland är sanningen tuff och den gör ont…..Den här till dig Sonja…

36. Livet nu. Lever sedan drygt fyra år i Enköping. Har underbara vänner som jag umgås med. Musiken hänger kvar. Kör musikquiz med Lasse Söderberg på Astoria och lirar vinyl på The Players In med Stefan Polzer. Har även börjat köpa vinylskivor igen. Resten av min fritid går åt att fotografera. Älskar att fota!!. Det blir natur, event och konserter. Det är sådan meditation för min själ…minst lika roligt att sitta och redigera efteråt.
Tack vare TLOTD har jag också träffat en underbar kvinna! Min egna solstråle Eva Marie! Vi har en egen familj fast vi är särbo…det är hon, hennes hund Bozz, jag och min katt Chivas. Sämre kan man ha det…

Epilog. Som sagt jag har en deadline. Om en timme ska jag sitta i bilen och köra till Väsby. Där väntar Eva Marie, Sen ska vi kolla in Magnum ikväll. Det lär bli lite fotografering också.
Vill bara tacka er för ni har ”lyssnat” på mig. det finns mycket mera att berätta. Men det får vi ta en annan gång. Nästa år kanske…. smile emoticon
Vill tacka Magnus som startade denna fantastiska grupp. Det är en sådan underbar grupp. av mäniskor!! Jag älskar er alla!! Tack och kram!
Avslutar passande med Magnum…Rock on Music lovers!!!

Hej igen,
Vill bara tacka för alla fina kommentarer som ni har gett mig! Det värmer mitt hjärta!!
Ps. Magnum var suveräna! Go natt! smile emoticon