Michael Alonzo den 2/7-2016

Nr. 1.
God morgon vänner och fiender. Tack för stafettpinnen Ann, ska göra mitt bästa att fortsätta ditt flöde. Det kommer inte bli mycket punkmusik, det kan jag säga direkt. Tänker leta i nostalgi och inspirations lagren från hela mitt liv. Så det blir nog en del udda grejor. Men va fan, som farsan brukade säga, ”Det handlar inte om att måla, det handlar om att lära sig se, det handlar inte om att sjunga, det handlar om att lära sig lyssna”.
Först ut är låten med det riff som troligen alla i hela världen lärt sig spela på gitarr. Den här låten spelades in 1966, men kom ut igen 1971, då stack den iväg på Billboards jazz lista. Låten spelades flitigt på radio på alla jazzstationer. Ett gäng som var på jazzfestivalen i Montreux för att spela in en skiva i Rolling Stones mobila studio hörde den på radion en kväll. Dagen efter började det brinna på en konsert med Frank Zappa och alla fick åka hem. Men Ritchie Blackmore hade hunnit ta ut Gilbertos riff. Efter det lärde sig hela världen spela Gilbertos riff. Rätt ska vara rätt, Gilberto Astrud, här är till dig. Det var du som skrev riffet, ingen annan.

Nr. 2.
När vi är inne på Deep Purple… Jag var fjorton år. Satt på mitt rum och höll fan på att trumma av mig armarna när jag försökte hänga med.
Även här är melodin tagen, den här gången från George Gershwin´s ”Fascinating Rhythm”. Men så gör alla. Inget att bråka om.
Kan fortfarande känna mjölksyran i armarna när jag kämpar med att hänga med i takten. Farsan satt och jobbade i rummet bredvid och höll på att bli galen när jag körde Burn om och om igen. Passar bra till en stark caffé macchiato, piggar upp. Spelas starkt (inte högt), annars är det som svagt kaffe.

Nr 3.
Har inte kommit upp ur sängen ännu. Men nu när hjärnan börjar vandra i minneslabyrinterna… Den här gamla sången, Tomten och haren, är en av de första jag kan minnas att jag lärde mig att sjunga. Och en som hette ”Marie Maria Maruschkaka” eller något sådant.
När jag gick i första klass råkade jag komma förbi min gamla dagisfröken som satt med en grupp nya småbarn och hade fruktstund. Jag gick fram och hälsade för jag gillade verkligen min gamla dagisfröken.
Hon bad mig att jag skulle sjunga några av visorna jag kom ihåg för de nya småttingarna. Jag kan ännu minnas hur stolt jag blev att hon sa att jag brukade sjunga så bra… Så jag ställde mig och sjöng för ungarna. De sjöng med och jag fick sjunga flera gånger i rad. En berusande känsla att stå och sjunga för en liten publik. Så kan det gå.
Jo… Även den här låten har ju en förlaga. En frireligiös sång från slutet av1800 talet som heter ”Är du glad, av hjärtat nöjd”, musiken är skriven av Horatio Richmond Palmer.
Det är bara att sjunga med. Kan du rörelserna?

Nr 4.
Kunde inte låta bli. En fin svensk skald påstår sig ha skrivit denna melodi. Ack Evert, vilken kompositör. Någon som känner igen melodin? Nu… frukost.

Nr 5.
Vi bodde i Varese i norra Italien när jag började andra året i gymnasiet. Sedan dess har jag haft moped eller motorcykel hela tiden. Först en ”moto minarelli”, de tillverkar mest motorer till andra, men gör även egna moppar ibland. Min första riktiga motorcykel var en MV Augusta. Perkele, vi snackar rött spjut. Nu har jag ingen hoj sedan ett par år. Svårt att få med två katter, en hund, fru och barn och ibland barnbarn på en tvåhjuling. Men abstinensen är svår. Har åkt till Frankrike och Italien några gånger. Den här låten är det närmaste jag kan komma i känslan att ligga och kryssa som ett jaktflygplan på autobahn. (Krashade min MV Augusta i en frontalkrock med en bil, ren tur att jag överlevde, men inte lika kul, så kör aldrig båge med den här låten i lurarna.)

Nr 6.
Hatten av för den här roddaren som blev mr rock n´roll. Leva som man lär, Mr Kilmister, började som roddare åt Jimmie Hendrix…. vilken kille, vilken röst, vilket ös.
Och då vi ska möta Dyskarna i kväll så får han komp av Emigrate. Vi fortsätter på autobahn efter ett kort soppastopp, borttorkade insektlik på visiren och iväg… nu jävlar…. flytta på er….
”If you think you are too old to rock ‘n roll then you are.” Mr. Kilmister.
http://w625.wrzuta.pl/audio/8ObUmLFByar/emigrate_-_rock_city_feat._lemmy_kilmister

Nr 7.
Farsan satt i läger under kriget. Barnläger uppe i norra Italien där inga militära intressen fanns, så de inte skulle bli bombade. Amerikanarna terrorbombade en annan internatskola ändå. Risken för att bli nedskjuten var ju minimal om man bombade där bara civila befann sig. Typ Dresden-bombningarna. Men de bombade aldrig farsans internatskola. Han satt där i flera år. På slutet kom partisanerna dit och sköt alla lärarna. Ungarna lämnades ensamma, de var i 12 års åldern de flesta. ”Vi höll på att svälta ihjäl” berättade farsan. ”Vi levde på äpplen och kastanjer vi hittade i skogen”. Han berättade att han hade turen att ha en kompis som bodde i en by i närheten. Dit blev han inbjuden och fick äta regelbundet. Han åkte dit några år innan han dog och hälsade på sin gamla kompis. Tänker ibland på sånt när jag ser krigsflyktingarna på våra gator. Man ska vara snäll mot de som har det svårt.
Farsan hävdade att Gianna Nanninis farsa satt i lägret med honom. Vet inte om han mindes fel. Hur som, så har Gianna skrivit den kanske vackraste romantiska texten om män jag hört. Att hon lever med en kvinna kanske kan förklara att hon kan beskriva oss män på ett sådant annorlunda fint sätt.

Nr 8.
Någonstans mellan P –piller och AIDS, när alla rökte inomhus. Var du inte med så… En Playboy Bunny knäcker extra som servitris på Max´s Kansas City i New York och snubblar in i punkvågen. En paesano från Queens hänger där jämt och visar Deborah´s pojkvän hur man ska spela. Johnny Thunders, enligt mig den första punkaren. New York Dolls visade vägen. John lärde de brittiska punkarna både om spelstil o heroin. Han bodde nära mig i Kransen och vi spelade ihop. Vila i frid John Genzale.

Nr 9.
Första popsingeln jag ägde.
Tina snodde den från sin storebrorsa och gav den till mig. Kärlek.
Jag blev galen av disten. 8 bast o redan fast.
Tycker texten är fantastiskt bra. Gäller mycket även vår samtids ismer. You can count me out.

Nr 10.
Jag blev svensk när jag var 6 år. Så den här killen som också var från italiensk immigrantfamilj var en hyfsad förebild…och sångare, och vilken sångare sedan. Francis farsa, Antonio, emigrerade från Lercara Friddi på Sicilien. Vi kommer åka förbi deras hemby när vi åker från Palermo över till Fiume Freddo om ett par veckor. Vi brukar åka och hälsa på min gamla faster Lucia och mina kusiner och kusinbarnen. Faster bor nära där den Lucia vi brukar fira i Sverige bodde för ett par tusen år sen.
Men… när min barndomsvän Lasse dog i AIDS, en av de 20 första smittade i Sverige, fick den här låten en helt ny innebörd. Lasse jag tänker på dig.

Nr 11.
Jag tänkte skriva att Old Blue Eye Frankie var världens bästa sångare, men det hade kanske varit lite väl etnocentriskt.
Och… Lyssna på det här. Jag säger bara lyssna. Om du inte får rysningar, känner hur tårarna kommer. Faan det är så satans bra. Stark volym. Oj oj oj… Vi spelade den här låten på mitt bröllop med Suz. Vi spelade den på min älskade lillebrors begravning. För mig är det världens vackraste låt. Just den här inspelningen. Kanske är det mina toscanska gener. Men jag knäar av den här låten.
Och… ni tror säkert att jag ljuger, det skiter jag i… en natt, i ett annat årtusende, satt jag och en kompis på en båt från Italien till Spanien. Vi var på interrail, hade inte råd med hytter, så vi satt i den stängda restaurangens soffor. Och där satt även en ganska ung Pavarotti med sina kompisar. De hade massor av vin och pic nic mat och blev väldigt högljudda. Pavarotti sjöng som en galning och alla skrek och klappade i händerna. Det var helt fantastiskt. Och jag skäms att säga det… men efter några timmar ville att han skulle hålla käften så vi fick sova. Men det var på en interrail för länge länge sedan. Nu är Pavarotti död. Men som med alla stora artister kan han inte dö. Han sjunger fortfarande. Lyssna och njut.

Nr 12.
Det blev vitelo tonnato med mycket kapris till middag. Snart ska Italien möta Dyskland… brrr….. Dyskarna är väldigt bra och Italien är som vanligt helt oberäknerliga. Farsan fick inte se på TV när Italien spelade, hans hjärtläkare förbjöd honom efter hans bypassoperation. Han kunde dö av upphetsning, fotboll är ingen lek.
Men nu var det musik vi skulle hålla på med. Farsan kunde skrivit den här texten. Med galna italienska anarkister o fascister i släkten så var farsan krav: Fortsätt o fortsätt o va rebell.
Hoppas han inte blev besviken. Men inte en enda gång kom han och kollade när vi spelade… jag hade honom på gästlistan säkert hundra gånger… Ibland tyckte jag att jag hade sett honom i publiken och jag ringde dagen efter…
-Var du där?
-Nej fan, jag hann inte, men säg till nästa gång…
Nu är han död.
Men jag känner kravet, fortsätt att vara rebell. Försöker förmedla känslan till mina barn. Stör de som har det bra. Ge röst åt de maktlösa. Fortsätt att vara rebell, var inte rädd för översittarna.

Nr 13.
I have no snare….
Det här är poesi, eller nej föresten, det är terapi. Det har blivit mycket farsan i dag.
Min morsa var en sadist. Jag ljög för sjuksyrran att blåmärkena kom från judoträningen. Eminem sa som det va. Tack Slim Shady.

Nr 14.
Jobbade extra på skivdistributionen ute i Waxholm mellan turnerandet. När Stiff kom lyssnade jag o lillbrorsan, Totte, tusen gånger på den här skivan och härmade.
Sen dog Totte.
Trettio år efter fick jag spela med dom. Tillägnade konserten till brorsan som jag vet var där.

Nr 16.
Bra låt. Vadå? Räcker inte det?
Uber Alles? Vi får väl se i kväll vem som är uber.

Nr 17.
Det här är punk. Mer punk än så här kan det fan inte bli. Läste att när de lirade brukade trummisen sparka omkull trummorna och hoppa i takt i bastrumman. Lyssna på röjet. Synd att det inte finns så mycket filmat från de har dårarna.
För alla lomhörda pappskallar kan jag dessutom informera om att melodin är densamma som dom sjunger på bröllopet i gudfadern.
Visste du det redan? Säkert.

Nr 18.
Min son och jag lirade plastgura till playstation och sjöng med till den här låten när han var fyra. Han älskade den.
Nu är han 13 o sitter och övar på en begagnad Gibson Les Paul och lägger sång på garageband. Men det var Joan som först fångade hans unga hjärta.
Vad? Får ni inte upp låtarna på You tube? Jag får upp dom. Glöm att jag länkar till Spotify tjuvarna.
Och inget gnäll på sär stav ningar tack. Jag sär stav ar bäst fan jag vill. Vi kommer vinna tillslut. Särstavningar är här för att stanna.
Och utropstecken är coolt, ju fler ju snyggare och nödvändigare. Fatta!!!!!!!!!!!
Och slutligen… Hotel stavas från och med nu med ett L.
Måste ladda för matchen. Får se om jag hinner med någon mer.
Kram vänner och fiender. Lev väl och lämna den här planeten som du vill finna den.

Nr 19.
Tackar för äran från en rock n´roll nigger.
Björn Johansson… nu är det din tur…. Kör hårt. Kram.

3 reaktioner på ”Michael Alonzo den 2/7-2016

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *