Ylva Sandin den 26/7-2015

1, Dags att börja…

2
Hej, sparar presentationen till imogon… nu ska vi dansa.

3
Å jag blir alldeles lycklig av den här. Skickar en hälsning i cyberrymden till Samuel och Anna som jag plugge med och som sällskapade mig ner till Göteborg på allnighter. Den här dansade jag gärna till på Fredrik Ek…. någonting han me Soul på Fascing modklubb på Comic i Gamla stan.

4
Mellanstadiet Disco i matsalen. Jag hade en blå hemmasydd kjol och en blekrosa blus med stora slag. Luggen uppvänd med en locktång, och säkert en ett två glitterstjärnor. En, två, tre ”kick”.

5
Tidig sommar något av åren när jag jobbar på parkleken Skånegläntan, Södermalm. (85-89) Vi får åka på studieresa till Köpenhamn. Kommer inte ihåg om det hette Karnival eller Festival, men fest var det i hela stan och på ett torg brevid Ströget var det disco. Härligt sommarminne.

6
Hittar inget klipp på Olov Johansson själv. Så det här är tillsammans med bästa Väsen! Fick ett akut Falun Folkmuikfestivalbehov när jag kom upp till Falun. Ibland vet man inte hur bra man har det innan det har passerat. En sen kväll på en av de storslagna kvällarna på Lugnet gick jag till ett intillliggande rum, och blir helt förhäxad. Där står Olov och spelar ensam. Vackert, dansant och dessutom skickligt. Härligt samspel att dansa till livemusik. Det är jag inte bortskämd med.

7
Det är påskläger i Vikarbyn med IOGT-NTO:s Juniorförbund. En söt grabb från Vallentuna som jag glömt namnet på var det speciellt att dansa med. Hans storebror hade träskor med höga klackar. Tufft! Tror att vi nästan bara hade Slade att spela.

8
Stop Making sense är det bästa musikfilmen? Jag tycker nog det. Burnng down the house är en låt vi dansade mycket till på våra hemmafester när jag var lite över 20 år. Lika härligt var det att dansa till den förra året när David Byrne spelade tillsammans med St Vincent. Burning down the house!

9
Har ni också hört singeln som släpptes typ -83… lite snabbare, lite ljusare sång… men det svänger ändå. Svårt att stå still.

11
Förälskade mig i den här låten på en skolfest på Kårhuset under gymnasietiden. Härlig, fantastisk. Är det Jazz eller disco?

10
Curtis Mayfield – Move on up. vet inte vart i cyberrymden den hamnad förra gången. Det här är baksidan på mitt ex av This is it. Kanske har de dragit upp hastigheten på den här också. Den här lp-versionen är längre. Oj det är så bra…. återkommer nog till Curtis Mayfield imorgon.

12
Dansade en del till synt ju på början av 1980-talet. Den här låten luktar av 1984s rökmaskiner. Tänk att man ändå gick dit, fast Sydney hade sitt sätt att välja publik, du får komma in, inte du. Rolig blandning av musik, synth, disco och en hel del världsmusik.

13
Ofra spelades på 1984… men blir förvånad hur många mixer och remixr det fanns på Youtube. Den här ligger nära mitt minne av låten.

Gonatt… slutar med en låt från 1978. Språkresa till Ryde Isle of Wight. Disco och lång promenad till Rydes utkant i mina konfirmationsskor, vita höga kilklackskor, har aldrig ägt ett par skol med högre klackar.

Gomorron, ska börja att be om ursäkt för att jag la upp låtar flera gånger. Om admin skulle vara snälla och åtminstone idag ändra flödet från topphändelse till senaste… så kanske jag inte ”tappar” inlägg som dyker upp igen.

15
Hej, jag heter Ylva Sandin. Har på något sätt hunnit bli 52 år. De senaste 14 har gått extra fort. Då fick jag min son David. Döpt efter farfarsfar och med flera trevliga sångare i minne. Nattskiftet innehöll ju David Byrne. Gillar Bowie, men nu blir det AbbaFrida.

16
Min dotter Lova ska börja trean. Hon har fått ett namn vi inte hittat tidigare i min pappas och brors släktforskning. Lovis i Ronja Rövardotter var inspiration till namnet.

17
Jag och min man som kallas Losa har hängt ihop länge nu. För 5 år sen gifte vi oss på dropp in bröllop på Skansen. Då hade vi varit tillsammans i 20 år. Han dök upp och börjar fixa frukost, och då frågar jag vad han vill ha för sång, och då blev det den här. Ni får en liten aning om vad jag får stå ut med här hemma. Två musiknördar.. tycker jag ofta inte hinner fram till skivspelarn nu för tiden.16

18
Bor i Orminge, utanför Stockholm. Har haft musik med mig hela mitt liv. Tänker inte ta allt i kronologisk ordning, men börjar med ett tidig tv-minne. Mamma väcke mig och säger att Beatles är på tv. Jag upptäcker nu att jag trott att det här var på en nyårsafton, men det stämmer inte. Beatles tillsammans med Monkees på tv fanns ju med. Vet att jag hjulade på landet och sjöng allatjo yeah,yeah. Det finns även en film med mig spelades på en leksaksgitarr och sjunger fast vi inte har något ljud till.

20
Heatwave läggs ner under det halvår jag var i London (var annars?). I samband med det hamnar jag lite motvilligt i Television Personalties video. Det är jag i bakgrunden. Fick faktiskt frågan om jag kunde spela bas när Joe Foster hoppade av TVPs. Tyvärr vågade jag inte hoppa på en Tysklandsturné utan att ha tagit i en bas innan. Det kanske inte är så konstigt. Jowe Head spelade sedan bas i många år med dem.

19
Efter att ha lyssnat på Sweet och Kiss, så fastnar jag för The Jam. Åker till Lund och träffar ett gäng som ska starta Jam Information Club. Eftersom jag inte är med från början så vet jag inte riktigt hur kopplingen till fanzinet Heatwave är, men tror att Paul Weller någonstans väckte tanken. Tillsamman med tidningen blir det några intensiva år med gratis konserter. För mig som något år tidigare inte tyckte jag hade råd att gå på The Clash, 50 kronor, så var det fantastiskt. Det var viktigt att Heatwave var döpt efter The Who-versionen av låten.

21
Jaha var var jag? Jo jag går Mediekurs på Tollare folkhögskola. Jag söker till Tollare eftersom jag är med i IOGT-NTO-rörelsen, fortfarande medlem. Gör ett bildband med bilder från Ultrahuset, som jag faktiskt tappar bort… diabilder original, grämer mig fortfarande. Går på spelningar. Det var en kall vinter det året 84-89. En natt kommmer vi tillbaka till skolan efter en Strindbersspening och en ambassad brinner på anda sidan Skurusundet. Vackert och skrämmande. På Kungsanspelningen står jag i publiken.

22
Efter Tollare börjar jag jobba på riktigt. Först parkleken Skånegläntan tom 1989 sen tio år som journalist på IOGT-NTO-rörelsens tidningar. Sen vill jag plugga. Läser ett år på Nyckelviksskolan och sedan Psykologprogrammet. Efter studier har jag varit barnledig, arbetslös, vikarierat som skötare i psykiatrin, men inte fått den efterlängtade ptp-tjänsten. Så nu är jag arbetslös igen och undrar vad jag ska göra. I vilket fall som helst. I 30 års åldern tar jag upp folkdans och -musik igen. Innan barnen kommer är det intensivt med spel och kurser bland annat på FFF. Nu har jag börjat spela mera igen.

23
Mitt folkmusikintresse tar fart igen efter jag hörde Lena Willemark kula. Det måste jag testa! Och kom iväg på min första kurs i Falun. Det gick ganska ok, även om övriga kursen bestod av tränade sångare. På festivalen blev jag lockad att ta upp fiolen igen, och sen hittade jag en 200 kronors fiol på en loppis på söder. Året efter missade jag anmälan till FFF kurserna och kom med på mitt andra handsval fiol istället. Efter det har det mest blivit fiol och en och annan visstuga. Det är så trevligt att umgås genom att spela.

24
Så några fler folkfavvisar. Fin danslåt. Vackert spelad. Också ett fint konsertminne från Vattenfestivalen i Stockholm.

25 Swåp… Caren Tweed, Ian Carr, Ola Bäckström och Carina Nordmansson. England/Irland möter Sverige. Ett band som träffades via FFF. Härligt danssväng. Caren skulle nog kunna omvända även den mesta dragspelshataren. Hon spelar så fint, följsamt och verkar ha all tid i världen, även för de snabbaste låtarna. Gemensamt med många av de grupperna jag verkligen gillar är roliga arrangemang och danssväng. Det är bra att spela till dans om man ska spela folkmusik.

En av de roligaste sakerna jag gjort i år är att åka på spelkurs. Det var många år sen sist. Åkte till Bingsjö och spelade Vilhelm Hedlund-låtar med Åke Wänn. Här spelar Lisa Rydberg. Ser fram emot att se Svärdsjölaget på Stockolms folkmusikfestival i Hässelby.

26
Tar lite lunchpaus. Kommer tillbaka. Lämnar folkmusiken och backar till 1981. Sitter på läktaren. Har hängt hela dagen utanför Grand Hotell. John Weller, Pauls pappa/manager hjälper till så vi får vara med på inspelningen. Kan inte hjälpa till när Paul undrar om jag kan skriva texten till Funeral pyre. Är fortfarande inte speciellt bra på texter.

27
Måste börja med Who om jag ska berätta om The Jam. Det känns som Paul sett många tramsiga 60-talsintervjuer. Det känns, inte minst efter Johan Johansson trevliga sommarprat för någon vecka, som en stark knutpunkt är the who. Det binder ihop The Sweet, Brian upptäckte jag senare, hade snott det mesta av Roger Daltry, dessutom spelade de ju in My Generation. Jag tyckte en av The Jams låtar lät som The Sweet, men sanningen är nog att båda lät som The Who. Senare favoriter som Strindbergs klättrar på samma stamträd. Fanastisk 60-tals pop. (Du behöver inte hålla med mig Ante Blomberg). Roligaste/bästa covern på My Generation tycker jag bröderna Pihlgren från Docent Död brukade göra som extranummer. Hittade inte den på Youtube så det fick blir orginalet – Kiss brukade ju hävda att the original are still the greates.

28
Har jag sagt The Who får jag väl säga Small Faces.

29
The Action…

30
och Kinks. Nån rättvisa ska det väl vara. Tamla Motown borde vara med här också, men får väl ta det sen. Nu skulle det ju handla om The Jam.

31
Blir alldeles varm när jag ser den här. Gillar textraden Det är härligt med en grupp/artist som man känner ”vi gillar samma skivor” även om det är en sanning med modifikation. Mycket musik har jag letat upp efter att någon jag lyssnat på nämnt dem.
Jag och Tommy Sjöström mötte upp The Jam när de vid ett tillfälle kom till Sverige. Tror det var när de spelade på Globen. Paul hade en trenchcoat hårt ihopdragen i midjan, en portabel skivspelare i ena handen och en låda singlar i andra.
Vi pratade musik en stund och mina tveksamma nja, vet inte, ”jag känner till Tamla Motown” fick Paul att låna ut två kassettband till oss till dagen efter.
Två band med Northern Soul som Andres Lokko och Martin Luuk satte ära i att ta reda på vilka låtar det var. Jag har hört att det bandet vi kopierade har kopierats många gånger – vi kallade det The Jam Soulpatrol. Det stod det på singellådan.
Märkligt nog så blir suget att leta vidare mindre när möjligheter öppnar sig via Spotify med flera. Det är inte så konstigt. Lycka är helt enkelt att gå hem med en liten bit vinyl förpackad i ett fint omslag. Det får man inte på Spotify.

32
Såg The Jam spela fem gånger, Ruisrock i Åbo, Göta Lejon, Gröna Lund och Isstadion i Stockholm och på Olympen i Lund. Sex gånger om man räknar Måndagsbörsen. Det var bra. Kanske bäst i Lund? Men i regnet på Ruisrock då de mest spelade låtar från Setting Sons var också fantastiskt.
Fast den resan hade kunnat sluta innan den börjat. Vi skulle åka med finlandsfärjan till Åbo, men vi var ju bara 17 år. Andra kompisar hade ordnat gruppbiljetter för att kunna åka, med en äldre kompis som ledare. Jag och min kompis Ylva tänkte att det får väl ordna sig. Men ställda inför faktum insåg vi att vi inte kommer på båten själva. Så vi liftade in med en långtradare. Det krävdes lite uppspärrade blå ögon och viss övertaling att komma ut ur deras hytt senare, men det gick. De var lite missbelåtna att vi inte hade lust att supa med dem. Men fortfarande hade vi ingen biljett. Efter ett tag förstod vi att det krävdes biljett att gå av. Ännu idag förstår jag inte varför vi inte bara köpte en biljett, men vi kom av båten också genom att gå i mitten av en massa ungdomar som inte brydde sig om biljettkontroller. Så vi kom till konserten. Andra band som spelade var The Tourists, (Annie Lennox var bäst!) Selectors och Rock Pile. Dessutom något finskt band som jag glömt namnet på.

33
Lustigt nog fick vi nästan samma platser när vi tittade på Björn Skifs julshow på Vinterträdgården som jag hade när Måndagsbörsen spelades in. Gillar låten. Tror aldrig det blev något av med översättningar av Paul Wellers texter på svenska utgåvan, eller är det nån som har det på sin?

34
Tiden går, de där åren kring 20 är speciella. Jag tycker det är fantastiskt att Paul Weller fortfarande efter alla år gör ny musik och strävar efter den där perfekta popsingeln. Jag gillar inte allt han gjort, men det är speciellt att höra en röst, som man levt med så länge och som dessutom varit i mina högtalare både när det är fest lika väl som när det varit ledsnare stunder.
Det är roligt med artister som fortsätter, och vågar att göra nya saker hela tiden.
Den gång jag sätter mig och skriver en lista på vilka låtar som jag vill höra när jag inte kan berätta själv så kommer många vara från Paul.

35
Nu och Då. Några andra röster jag lyssnat på länge. Everything but the girl med sångerskan Tracey Thorn . Den här covern blev en stor hit för dem sommaren 1988. Gillar hennes röst.

35
Nu. Senaste från Tracey är en cover på en Kate Bush låt.

36
Nästan NU 2007. Tyvärr fungerar en del sångtexter lika bra som när de skrevs.

37
Då Billy Bragg som lyckas övertyga Top of The Pops om att sjunga live.

38
Då den första Costello låten jag hörde.

39
Nu Elvis C med en gammal låt Vackra Shipbuilding.

40 När jag var med och gjorde Heatwave så var jag med på en presskonferens. Och så försökte jag mig på att ställa en fråga om deras skivomslag som jag gillade. De var lite extra kluriga. Det var bara det att Sting passade på att göra sig rolig på min bekostnad. Sleeve kan ju vara både skivomslag och ärmar (kanske stavas de annorlunda) – så han vred och vände på sina ärmar medan jag generat försökte behålla någon form av värdighet. Ridå!! Blev omnämnd i någon av kvällstidningarna.

41
John Lennon dog precis när jag, antagligen genom min klasskompis Nina Bergholtz, återupptäckt Beatles och John Lennons soloskivor. Det var ju planerat att han skulle komma och spela i Stockholm. Besvikelsen var stor. Ganska snart efter John Lennon blivit mördad uppträdde Eric Clapton i Stockholm. Ivrigt påhejad, som ofta, av Heatwaves fotograf Eivor Rasehorn, som inte ville/tyckte hon kunde prata engelska så gjorde vi ett försök att få prata med Eric Clapton. Det måste vara något löfte till Eivor som gjorde att vi överhuvudtaget var på plats i pianobaren. Vi hade celebert sällskap av Albert Lee, gitarrist, och Gary Brooker, orgel, ni vet han med Whiter Shade of Pale. Jag hade inte mycket koll, men visste i alla fall vilken låt han menade. Eric Clapton kommer in, sätter sig längre bort och visar med all tydlighet att han inte är intresserad av några fanzineskribenter. Vi blev väl sittande en stund och då sätter pianisten igång och spelar Imagine. Eric Clapton ställer sig upp, upprörd och pekar med hela handen.
– Du spelar inte den låten! säger han och jag tror till och med att rösten bryter.
– Ja, ja, ni har haft ert gig och nu har jag mitt.
Eric blir så bestört att han ilsket går därifrån. Själv sitter jag i soffan tagen, rörd tlll tårar, av att John Lennon faktiskt var en riktig person som någon saknade. Så i Erics sorg blev han levande för mig.

Strindbergs är bäst. Jag är glad att jag såg dem så många gånger som jag gjorde. Tyvärr åkte jag ju till London mitt i deras korta karriär. Det var en överraskning när Johan och Janne plötsligt stod på gatan framför mig i London. Uppfostrad som jag var av The Jam att det är klart att man ska prata med bandet så gick vi förstås fram och hälsade. Mitt minne är att de var trevliga. Den här konserten var den första jag såg.

43
Min man kommenterade ett inlägg. Det påminde mig om när vi flyttade ihop. Båda två hade mycket skivor, och tyckte väl egentligen om typ samma musik. Trots detta var antalet dubletter minimalt. Dexys första, The Jams In the City, Abbas Waterloo,Abba och Arrival, Beatles vita dubbel var bland de få plattor – max 10 – som vi hade gemensamt. Så om inget annat så matchade våra skivsamlingar varann! Puss Losa!

44
Måste komma på något sätt att avsluta. Några låtar från band som jag inte vill glömma bort. Dancing Did lyckades jag se två gånger på en Englandssemester. Det där med att prata svenska kan ha sina avigsidor. Jag och Jeanette gick och pratade om två grabbar som vi stött på tidigare. Gick och fnittra och pratade på. Till slut härmar jag dem ”We’re the sexmaniacs”. Förvånat vänder sig två grabbar om och stirrar på oss. Ut ur detta som mest måste låtit som Mupparnas svenska kock så kommer det helt plötsligt något de förstår!

45
En av de roligaste grejerna jag gjorde för Heatwave var att intervjua Henrik och Hasse. Dessutom blev jag bekant med fotografen Hatte Stiwenius, som var generös och lånade ut bilder till oss.

45
Gillar den här!

47
Oj det finns så mycket bra. Såg de här på Alan McGees klubb The Living Room. Det var ett ställe där jag kände mig hemma. Lite som en spelning i Stockholm. Gillar att de har trumpet och fiol.

48
En låt som blir en film. År inte de bästa poplåtarna det? En liten berättelse. Docent Död heart emoticon

49
Blev inget Bråvalla för mig. Ångrade det en del och satt förhäxad vid datorn och letade klipp. Hört den här live mest när Johan Johansson gör den själv. Glömmer bort ibland att han sitter bakom trummorna här.
Tack för idag. Lite spretigt och inte så många konsertminnen jag trodde, inte så mycket soul som jag tänkte. Men man får väl ha något kvar?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.