Jari Sirén den 28/7-2015

00. Intro.
NEJ, jag vill inte ! Ångesten känns som när man skulle ställa sig upp i mellanstadiet och skriva på svarta tavlan inför hela klassen. Och det är ju nästan det man gör nu också. Hur kunde jag bli in lurad i detta av mig själv ? Det är väl den stora del av mig som söker tillhörighet, närhet, bekräftelse och som fasar inför att känna sig övergiven och ouppskattad som försöker vara listig med denna psykologiska manöver. Vad är det värsta som kan hända: man blir utskrattad och känner sig löjlig men det har man lyckats bra med själv genom åren så det är bara att köra igång. (Hoppas att försvarsmekanismen med att skriva “man” istället för “jag” funkar ?)

01. Strukturen.
Framför mig finns gruppen av människor. Jag vet med mig att det är min tur så jag tar mod till mig och tar till orda: Hej, jag heter Jari och jag är periodare. Inte vad gäller droger och alkohol om man inte räknar något dygn som en period, det gör inte jag, utan många andra typer som jag tänker beskriva i någorlunda kronologisk ordning för er här och under resten av dagen. Bon Voyage.

02. Utlandssemester-utan-familjen-perioden. Del 1 av 4.
Hur konstigt det än kan låta så är en av mina första perioder den då jag nästan alltid åkte utomlands ensam i unga år. Första resan jag kommer ihåg är den då jag åkte till Finland med min mormor över sommaren när jag var 5, kanske för att min mor skulle bli av med mig ett tag och enklare kunna ta hand om min nyfödda syster. Jag kunde ingen finska, mormor var väldigt dålig på svenska och nästan ingen av de släktingar vi besökte kunde svenska. Trots att detta troligtvis har bidragit till att jag har problem med att känna mig övergiven ibland så har jag övervägande goda minnen av den resan, långa fisketurer i en eka rodd av någon äldre släkting och många cykelturer i tallskog med perfekta förhållanden för “racerbanor”. Hela resan slutade med att jag vid hemkomsten hade “glömt” svenska språket och hade lärt mig finska istället som jag efter det bara har försämrat och numera knappt klarar av att använda för att göra en beställning i en restaurang.

04. Utlandssemester-utan-familjen-perioden. Del 3 av 4.
En av dessa resor byggde besättningen en pool på däcket till det fraktfartyg jag och en kompis åkte med. Snacka om privat pool, cool.
Och vattnet var också cool eftersom det hinkades upp direkt ur nordsjön där vi färdades. Då jag var 11 år gammal gjorde jag det som skulle bli sista resan med farsan. På gott och ont så lät han mig ta stort eget ansvar för vissa saker: det fanns alltid läsk (Orangina !) att ta ur ett kylskåp uppe vid hans hytt, vid denna tidpunkt hade han avancerat till kapten, vilket älskades av en vars fredagsmys (trots att begreppet ännu ej var myntat) bestod av saft, popcorn och TV. När vi var i hamn i Marseille ville jag inte vara kvar på fartyget då det skulle lossas och lastas utan ville utforska staden istället – och det fick jag trots att jag ej kunde språket och fick traska iväg helt ensam. Inte riktigt årets farsa i dagens samhälle eller…. Under denna resa upptäckte jag Radio Luxemburg som alltid stod på uppe på bryggan på radion som spelade under nattpassen. En natt när jag var där uppe och bara hängde hörde jag en låt som bara var SÅ tung och här är den, inte riktigt lika tung idag men fortfarande bra.

05. Utlandssemester-utan-familjen-perioden. Del 4 av 4.
Sista resan under denna period var en månads språkresa till en av Brightons förstäder när jag var 13. Där fick jag bo med en annan svensk kille hos en familj med två barn i liknande ålder som bodde i ett typiskt nybyggt parhus. Vi hade gångavstånd till skolan där vi pluggade engelska 5 dagar i veckan och fick åka lokaltåg till vissa evenemang. Då upptäckte jag en engelsk “uppfinning”, om man var ombord så öppnade man tågdörren genom att öppna fönsterrutan och öppna dörren från utsidan. Dom har sina idéer. Medan jag var där lyckades jag smita in på en biograf som visade det årets häftigaste film med årets snyggaste Bondbrud och hon är fortfarande otroligt vacker imho så det var nog inte bara en sommar förälskelse.

06. Tidig-påverkan-av-musiksmaken-perioden.
Egentligen är detta en icke-period eftersom min mor och frånvarande far inte lyssnade speciellt mycket på musik och jag hade inga äldre syskon som kunde påverka min musiksmak så den är helt egenkomponerad. Min mor gillade Viktor Klimenko och Lasse Lönndahl men det var inte riktigt min stil. I början var det mest barnvisor ur TV-program och annat som jag gillade. Här är en som jag fortfarande kommer ihåg texten på, nästan 45 år senare. Nostalgivarning utfärdas.
Synd att man inte sparade något nyttigt i den där svampen man hade i skallen på den tiden utan bara fyllde den med Vi 5 berättelser och liknande.

07. Påverkan-av-musiksmaken-perioden. Del 1 av 2.
Innan jag fick egen skivspelare var jag med på den gyllene “lyssna på radion och spela in på bandaren från högtalaren” tiden. Jag fick en liten bandspelare i ganska tidig ålder av det högkvalitativa märket Crown. Varje lördag eftermiddag satt jag vid radion med bandspelaren i högsta hugg och pekfingret redo på REC-knappen för att föreviga någon bra låt. Det började med Tio I Topp och fortsatte med andra program ända fram till Rakt över disc med Clabbe. Tills för bara något år sedan hade jag kvar alla dessa kassetter i pappkassar (5 stycken fyllda kassar) men då gick de till återvinning. Funderade på att överföra dem till ett smidigare medium men slöheten vann ännu en fight. Riktigt seg rackare den där slöheten. (Ps: har jag nämnt att jag har samlarmani som försvarsmekanism mot vissa känslor.)

08. Påverkan-av-musiksmaken-perioden. Del 2 av 2.
När jag började högstadiet i en ny skola som hade uppehållsrum blev påverkan av andra något större. Fram till dess hade jag sugit i mig ny musik lite här och där, börjat köpa skivor själv (återkommer till det senare) och fortsatt banda från radion. I uppehållsrummet i Österholm fanns det en stereo man kunde lyssna på och äldre elever/”skötare” som spelade sina favoriter. Där fick jag för första gången höra bland annat: Alice Cooper, Led Zeppelin, Kinks, Rainbow och en svensk progg-grupp som gick varm med sin nya platta – Nationalteaterns Livet är en fest, ofta med allsång som resultat. Underligt nog lyssnade jag inte på deras efterföljande album, kanske för att de redan gjort ett ultimat album där de sjöng om oss med våra namn och platser utbytta för att skydda eventuella oskyldiga eller så var det bara för att det fanns så mycket annat som också måste upptäckas. Proggen har aldrig varit bättre än på denna platta.

09. Utlandssemester-med-familjen-perioden. Del 1 av 2.
Parallellt med detta gjorde jag ett par utlandsresor med min familj (mor & lillasyster). Den första jag tar upp var en resa i slutet av 60-talet som gick till Finland för att träffa släktingar som min mor inte hade sett på flera år då hon flyttat till Sverige i slutet av 50-talet. Vi hade inte råd med hotell utan bodde hos släktingar på bäddsoffor, tältsängar och annat. Det starkaste minnet jag har är från en lägenhet där vi alla tre sov i en bäddsoffa, skavfötters lite hit och dit. Ett av ganska få minnen där vi känns som en familj istället för de starka viljor som tampas som blev normen mellan min mor och min syster. Missförstå mig rätt – min syster älskade morsan men de kunde konkurrera med vilka älgtjurar som helst när det gällde att stångas. Under denna resa hörde jag en låt på radion som har hängt med mig sedan dess och gör att jag känner mig lite vemodig varje gång jag hör den.

10. Utlandssemester-med-familjen-perioden. Del 2 av 2.
Innan jag blev gammal nog att tycka att det var töntigt och otänkbart att åka utomlands med morsan och syrran hann vi åka till Italien tillsammans. Det var 1972 och de hetaste semesterorterna var Riccione och Rimini dit vi åkte. Den här resan skulle visa sig vara himmelsk för mig som 12-åring. Jag tillbringade ca 18 timmar varje dag antingen i arkadhallar med flipperspel eller i skivbutiker då detta var början på min köpa-singlar-period. Trots en liten veckopeng så var priserna så låga (och min morsa givmild) att jag hade råd att köpa med mig 10-15 singlar hem och vad jag vet så är de fortfarande spelbara allihop. De jag kommer ihåg att jag köpte är bland annat: Sweet – Poppa Joe, Middle of the road – Sacramento, Popcorn (inte originalet men den är ju instrumental så det gör ju inte så mycket ! ??) och Chicory Tip – Son of my father som för mig alla är positiva sommarlåtar – vadå jag partisk ? wink emoticon

11. Singel-köpar-perioden.
Den började på riktigt med Italien semestern 1972 och fortsatte som mest till slutet av 70-talet då jag slutade i gymnasiet och började jobba vilket gav mig en stadig inkomst. Tidigt fick jag en resegrammofon i röd plast med avtagbart lock som innehöll högtalaren av min mamma. När jag blev några år äldre sommarjobbade jag som lokalvårdare i Tyresö kommun tack vare att min moster var städledare där. Jag fick utföra specialuppdrag som inte gjordes i vanliga fall som att plocka ner armaturer och rengöra dem och att maskinrengöra stora golv i sporthallar och skolor. En sommar hade jag även sällskap av Steppan när jag skulle städa i en skola. Sommarjobbet gjorde att jag hade råd att uppgradera mitt lyssnande genom att köpa en kompaktstereo (Grundig 1600, “kompakt” är en snäll beskrivning. Är det bara killar som kommer ihåg sådana nörd detaljer ?) och jag fick även råd att köpa fler album än tidigare men samtidigt hade jag blivit DJ och senare i skarven mellan 70- och 80-tal fastnade jag ordentligt i MAXI-singel träsket vilket krävde mycket pengar. Tur att det var självvalt.

12. Album-köpar-perioden. Del 1 av 2.
Någon gång i början på 70-talet köpte jag mitt första album. Då var man tvungen att vara otroligt prismedveten, givetvis enbart för att kunna maximera mängden köp. Tror jag köpte mitt första album på Gamla Stans Skivhandel som då låg på Kocksgatan så jag är ganska säker på att den inte hette precis så. wink emoticon Jag är inte hundra på vilket som var först men några kandidater är: Black Sabbath – Sabbath Bloody Sabbath (som jag fortfarande tycker är deras bästa), Nazareth – Rampant (ett av få album där jag “kan“ alla texterna), Uriah Heep – The Magicians birthday (snacka om att de har många klassiska omslag) och Deep Purple – Who do we think we are (‘nuff said). Skulle väl inte vilja säga att tidigt 70-tal var en bra tid för hård rock… (Ja – ironi). När man väl hittat en platta man gillade så var det standard att även lyssna på de plattor de gjort tidigare – undrar om dagens lyssnare “fungerar” på samma sätt ? Alla de här banden slutade jag lyssna på aktivt efter 5-10 års tid då det kändes som att de stagnerat och jag alltid hittade nytt att lyssna på – så har varit fallet med nästan alla artister/grupper jag någonsin lyssnat på, periodare som sagt. Här en av Deep Purples bästa någonsin.

13. Album-köpar-perioden. Del 2 av 2.
När jag gick i högstadiet började jag även lyssna på softare musik som America, Ambrosia, City Boy, Lake, Manfred Manns EB, Queen, Steely Dan, Styx, Thin Lizzy och Eagles med alla deras soloprojekt, samtidigt som jag köpte album med gamla favoriter och fick nya som t.ex. Rush. Vid den här tiden sa konvolutets utseende mycket om musiken. När jag ville lyssna på nya skivsläpp och till och med köpa rea album på ren vinst och förlust gick jag ofta bara på hur omslaget såg ut. Oftast gick det bra men jag har en del skivor som jag inte förstod då och som har stått ospelade i mina skivbackar i 35-40 år, Jelly Roll, Be Bop Deluxe och några andra kommer jag osökt att tänka på. Någon gång borde jag ta mig tid till att testa dem igen, kanske har smaken mognat sedan dess ? Mitt album med häftigast konvolut är ett sådant där jag inte förstår/gillar musiken men omslaget är maffigt. Det är som en bok i form av en skapelseberättelse blandad med ett lexikon över en påhittad planets fauna, djurliv och intelligenta varelser med ett alfabete och många stora tecknade illustrationer (The Pentateuch of the Cosmogony). Skyller detta album på en livslång fäbless för science-fiction/fantasy som visar sig ibland. Här en låt med ett av de mindre kända banden jag nämner ovan.

14. DJ-perioden.
I mitten av 70-talet var jag gammal nog att få gå på ungdomsgården hemma. När de ville ha ny DJ på gården var jag givetvis intresserad. Då skulle man ju få spela den musik man själv gillade, nice. Om jag minns rätt blev det någon typ av tävling för att ta reda på vem som skulle bli DJ. (Matte får väl berätta hur det var.) Det slutade med att jag och en kille som heter Terje fick dela på uppgiften och blev goda vänner på köpet. Det här var dagarna innan taktmixning, scratching och crossfaders så egentligen var vi plattvändare. Disco hade inte slagit igenom helt utan mycket av det vi spelade var istället dansant pop och rock. På det här sättet påbörjades min karriär som DJ vilken skulle pågå i ca 15 år tills jag tyckte att det var roligare att vara med på festen än att “bara” spela musiken. Under den här tiden hann jag spela för allt från bankpersonal (eget hus vid kungsan), sportföreningar (curling klubb i Sumpan), privata sällskap (många hotell) till föreningar på konferensanläggningar. Jag har inget körkort så jag behövde ofta hjälp med transporter. Detta drabbade ofta samma vän men han fick några flickvänner på köpet så jag tror han var nöjd. Alla spelningar fick jag genom “word of mouth” så något måste jag ha gjort rätt.

15. Reggae-perioden.
Min reggae period var kort och inte så intensiv. Den inföll när jag gick i gymnasiet och fick en del influenser från mina klasskamrater. De utgjordes av lite Dag Vag, Steel Pulse, LKJ och Bobban hade man ju hört överallt innan. Jag var INTE på grönan och såg Bob Marley, jag var utanför men kom inte in ! Efter den gyllene åldern har det dykt upp någon låt eller artist då och då som är helt ok och en av de bästa konserter jag varit på var T.O.K. på Berns i Stockholm (trots deras ibland tveksamma texter). Den gången var det trångt, varmt, hög promillehalt och hela lokalen blev ett gungande hav av kroppar som dansade på soffor, längs väggarna på avsatser ovanför sofforna, ja nästan överallt. Med denna sommar behöver åtminstone jag lite bonus värme.

16. Punk-perioden.
Jag har alltid haft svårt för slamrig och distad musik. Vet inte om det är någon typ av försvar mot tinnitus men så är det. Detta har gjort att jag inte gillar vissa typer av musik som innehåller dessa delar, t.ex ogillar jag verkligen growling så all sådan musik går bort. Tyvärr så innebär det också att vissa typer av rock och pop med mycket dist inte funkar alls på mig. Det får vara hur högt som helst men det måste låta rent, så är det bara. De punklåtar jag gillar är de som är mest hitiga med melodier så nästan hela punkvågen hoppade jag över med några undantag typ en del Ramones, Sex Pistols, Ebba och KSMB. Det enda jag har med KSMB trots att jag gick i skolan med flera av dem är singeln Rövarnas visa. Steppan G och jag var bästisar när vi var mindre och ett tag hade vi till och med en interntelefon mellan våra rum eftersom de låg snett ovanför varandra i vårt höghus. Jag bor fortfarande kvar i samma lägenhet sedan 1967 med samma sovrum (lång period). Här en annan punk/pop-pärla.

17: Betting-perioden.
När jag gick i gymnasiet i Skärholmen så hade man håltimme då och då. Vad göra för att spendera tiden månne ? Eftersom vi var ungdomar så hittade vi givetvis på dumheter istället för att göra “vettiga” saker (i.o.f.s. lärde jag mig Hamlets monolog under denna tid när man väntade i korridorerna på att få komma in i klassrummet. Vettigt ?). I källaren fanns lokaler som vi hade tillgång till så under 2-3 års tid spenderades en stor del av den lediga skoltiden åt till att spela diverse kortspel om pengar där nere i källaren. Det här var långt innan Texas Hold Em var känt så vi spelade annat.
Det handlade inte om jättestora summor men ändå märkbara för oss som studenter. Hörde rykten om en kille som var skyldig uppåt 10.000 kr (1978-1979) men vet inte hur det slutade. Gambling är ett fördärv när man inte vinner.

18. Vilja-ha-speciella-skivor-perioden.
Oftast har jag haft tillgång till de skivor jag velat ha men ett tag hade min DJ kompis Terje vissa special utgåvor som jag också ville ha, bara för att de var snygga eller coola. Ett par exempel på sådana skivor är en bildskiva med Styx – Paradise Theatre som är laserskuren så namnet syns i ytan. SÅ snygg ! En annan var en maxisingel med gruppen M och deras hit Pop music där man pressat två olika spår bredvid varandra, dvs vart annat spår är Pop music och vart annat är en annan låt, ställer nya krav på att sätta pick-upen på rätt ställe. COOL skiva !

19. Maxi-singel-köpar-perioden.
Efter gymnasiet när jag började jobba på heltid hade man börjat släppa ut maxi-singlar på marknaden och eftersom jag ofta köpte låtar som man kunde dansa till var det naturligt att jag började köpa maxi-singlar istället då de oftast innehöll flera versioner som man lättare kunde mixa ihop. Nu när jag tittar på min skivsamling ser jag att de utgör nästan hälften av alla mina skivor så det var en period som pågick väldigt länge och kostade mig mycket pengar i slutändan men då tyckte jag definitivt att det var värt det. Kanske samma mekanismer som gäller för skosamlare ?
När man var utomlands med vänner så var det vanligt att de dumpade av mig i en skivaffär (oftast någon Megastor i London) i 6-8 timmar medan de gjorde vad de skulle (Pub besök?) och sedan kom och släpade ut mig ur butiken för att åka till hotellet för uppfräschning innan nattens begivenheter.
Ofta var skälet till att jag köpte en maxi att det var bättre med en bra låt än ett halvdant album samt att det ofta fanns så många intressanta maxi så jag tog mig inte tid att ta reda på vilka album som hade mer än 1-2 bra låtar. En av de första maxi-singlar jag köpte var denna klassiker men då brukade jag mixa bort det lugna introt.

20. Synt-perioden.
En period innan och efter min militärtjänstgöring jobbade jag på ett lager. Där hade några i personalen fastnat för brittisk new romaticism så det var klart att jag var tvungen att lyssna på en del av de nya låtar som dök upp och jag gillade mycket av det. Det blev inköp av både Spandau Ballet, Duran Duran, dagsländor som Landscape och A flock of seagulls. Vissa av grupperna gjorde till och med hela album som jag tyckte var bra: Spandau, Human League (Dare – ett av de bästa någonsin), Duran Duran och ABC. På den tiden gick jag mycket på Malmens klubb i källaren tack vare en polare som var barchef där. En kväll var jag där som vanligt och ett nytt band skulle uppträda. Det blev knökfullt med folk uppåt väggarna då lokalen hade många olika nivåer. Vad visste alla besökarna som inte jag visste ? Jo att det skulle bli en klassisk konsertkväll – det var Depeche Mode som gjorde sin första (?) spelning i Sverige. Det är först efteråt som jag förstått vilken tur jag hade som var där, vi vet ju hur det har gått för dem sedan dess. Kraftwerk har jag lärt mig att uppskatta efteråt för då tyckte jag att de var lite för minimalistiska, en låt i taget var nog. Senare blev mycket av popen syntifierad som Howard Jones, Pet Shop Boys och andra men det hade inte jag något emot då jag inte var särskilt förtjust i den slamrigare “industrisynten” utan mer gillade pop biten. Jag har fortfarande inget emot stenhård synt bara det låter rent och detsamma gäller modern klubbmusik.

21. Att-jobba-i-skivbutik-perioden.
När jag var DJ på ungdomsgården innebar det att jag var ansvarig för deras inköp av nya skivor. Detta medförde att jag blev stammis i den lokala skivbutiken och ofta hängde där för att kolla in nyheter och lyssna på sånt som verkade vara intressant. På den tiden tillhörde butiken en liten kedja som hette Pick-Up. Båda killarna i Freestyle jobbade där vid något tillfälle och Lena PH uppträdde i butiken tidigt i karriären men jag är osäker på om det var innan eller efter ägarbytet som skulle ske.
Efter några år beslöt sig ägarna för att sälja butiken och han som var chef var villig att ta över ruljangsen. Nye ägaren behövde mer personal och då jag hängde där flera dagar i veckan (slutade tidigt på lagret) samt ofta hade bättre kunskap än personalen om var skivorna fanns i butiken så blev jag erbjuden heltidsjobb vilket jag tog. Denna period skulle komma att hålla i sig i 25 år. Här en underbar platta som låg på listorna då.

22. Universitets-perioden.
Efter något år i skivbutiken sökte jag en universitetsutbildning då jag inte kunde tänka mig att stå i en skivbutik när jag var 40. Helt fel, jag var 47 när jag tvingades sluta i skivbranschen på grund av branschens omstrukturering men det visste jag inte då.
Jag kom in på Datavetenskap linje i Uppsala. Det var en nystartad 4-årig forskarutbildning med tanke om att man skulle forska efter avslutad utbildning. Det som var spännande var att ämnet var så nytt så vi hade inte ens färdiga böcker i många ämnen utan lärarna plockade bitar ur nya uppsatser, böcker, rapporter och tidningsartiklar. Och så var det ju teknik – har alltid legat mig varmt om hjärtat.
Jag började pendla till Uppsala och jobba extra i skivbutiken på helgerna och loven. På den tiden orkade jag festa och jobba dagen efter så visst socialt umgänge tog jag mig tid till på helgerna. Dessa år gick större delen av studielånen åt till att köpa maxi-singlar i Uppsala medan jag väntade på Stockholmspendeln. Jag var där så ofta så jag blev stammis hos importbutikerna även där och träffade en del av personalen senare när de började jobba inom branschen i Stockholm. Detta är en del av förklaringen till min stora samling maxi-singlar.
Då lyssnade jag inte så mycket på album (kom ihåg att de inte fanns så lätt åtkomliga som idag) utan det blev köp av många av de som jag tyckte bra dans/funklåtar som släpptes under 80-talet. Flera av de bästa hade Jimmy Jam och Terry Lewis som gemensam nämnare, lite som Clivillés + Cole var på 90-talet. Samtidigt hade jag fått ansvar för att köpa in import-maxis till butiken från olika importfirmor i stan. Oftast spelade jag in dessa på kassett och lyssnade konstant på dem i min Walkman till och från plugget. Då hade jag skaffat mig en äkta Sony och inte en Manwalk eller vad kopiorna nu hette på den tiden.

23. Mörker-perioden.
Dagen efter min födelsedag skulle jag åka till Uppsala för att skriva ett prov. När jag kliver upp för att duscha och åka iväg hittar jag min mor död i sin säng. Hon har dött under natten av åderförkalkning i hjärtat vid 54 års ålder. Hela min tillvaro blev omkullkastad. De närmaste dagarna efter detta har jag några minnesbilder av men från begravningen (som jag helt har förträngt) och några år framåt har jag inga säkra minnesbilder av.
Det enda jag med säkerhet kommer ihåg från den tiden är en månadslång flyktresa till en kompis som råkade vara i USA just då och som bilar med mig längs östkusten. Den här är till dig mamma (hon hette Iris). Både titeln och låtens vemodighet gör att jag alltid blir påverkad när jag hör den. Tur att inte tårvätska smetar ut text på skärmar för då skulle det vara lite svårläst just nu.

XX. Cover tisdag bonus.
En oturligt nog alltid aktuell låt med en underbar röst.

24. Återhämtnings-perioden.
Som sagt, vaga minnesbilder av åren efter hennes död men jag tror att jag jobbade helger, levde på det lilla arv hon lämnade efter sig och bara var nöjd med att tiden gick utan jag drabbades av fler olyckor. Tiden skulle läka alla sår sägs det ju. Ja om man nu tycker att ett sår är läkt trots att det gör ont men som tur är gör det inte lika ont och inte lika ofta som i början.
Efter ett tag när butiken fick syskon och delar av personalen bytte arbetsplats fick jag återigen en fast anställning och jobbet blev min identitet. Livet normaliserades med skivbranschens uppgång och kommande fall som en del av livet. Jag blev van med att vinna skylttävlingar med resor som pris, att gå på massa releasefester, massa konserter och informationsbjudningar med mutdryck och mutmat. Allt detta är historier som kanske berättas nästa år då denna fas av att lära känna varandra är avklarad.

25. Semester-med-polarna-perioden.
Under en lång tid har jag varit på semester utomlands med polare då och då men givetvis alldeles för sällan. Tack vare jobbet har det blivit Rio, Havanna och London men mer om det nästa år. Med polare har det blivit London flera gånger och Kanarieöarna två gånger. Första gången var Boney Ms Daddy Cool nysläppt. Det som hände vid andra vistelsen kan jag inte berätta eftersom det som händer på Kanarieöarna stannar på Kanarieöarna men jag kan berätta att följande låt spelades mycket pga vinsten. Swing it.

26. Grinig-gammal-gubbe-perioden.
Detta är något som jag hade hoppats inte skulle drabba mig men jag känner att det går inte att slippa det. Jag försöker vara pragmatisk och tro det bästa om folk men det finns vissa beteenden som jag har väldigt svårt för: egoistiskt ointelligent beteende. Det finns riktigt stora problem i världen som behöver åtgärdas men jag tänkte bara nämna några små hemvävda sådana. T.ex. folk som inte vill förstå hur dörrarna på tunnelbanan fungerar utan står i vägen när man skall av och nästan slår omkull en när de tränger sig in för att eventuellt få en sittplats. Arghhh.
Folk som ställer sopor UTANFÖR återvinningsstationer. Arghhh.
På sista tiden har jag drabbats av att behöva ta buss mellan Skärholmen och Sätra innan man fortsätter mot stan. En sträcka som i vanliga fall tar 2 minuter med tunnelbanan tar nu 15-20 minuter. Det som stör är att folk inte fyller på hela bussen utan att bli tillsagda, att de ensamma sätter sig på platsen vid gången trots att hela bussen skall bli fylld, folk som sätter sig på platser långt fram när det tar extra tid och det blir kö bakom dem samt att folk har så bråttom att komma av att de tränger sig trots att de inte hinner med något tidigare tåg eftersom det väntar på bussen.
Som tur kan jag glädja mig med tanken på den enda roliga reklam SJ har gjort – kommer ni ihåg hur de använde denna låten ?

27. Outro.
Hoppas dagen med mig inte känns som helt bortkastad och att jag har spelat någon låt ni har uppskattat. Nu börjar “min” dag lida mot sitt slut. Hoppas ni får en trevlig fortsättning på sommaren oavsett väder och glöm inte att ge nästa sommarpratare ett gott mottagande. God natt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.