God morgon ! I dag är det min dag. Vem är då jag ? 67 år bor i Sala med man o hund, det räcker väl som presentation. Fotot är av min islandshäst Hind som visar hur man ska spendera sin sommar o semester. Tänker dela med mig av några sommarminnen med passande musik. Startar med den här bara därför att

1: Året är 1957 Jag är nio år och ska få följa med Gerd och hennes mamma o pappa till Gotland.Vi åker båt från Nynäshamn till Visby. Båtarna var inte så stora då och inte så märkvärdiga stablilatorer ( om det heter så) .upplevde färden som obehagligt gungig. Vi åkte till Sudersand där vi slog upp två tält,ett litet campingbord,4 campingstolar och ett spritkök. Havet var stort, salt och jag lärde mig simma utan simdyna. Sanden vit o mjuk som mjöl. Vi plockade lena stenar och snäckor. När vi kommit hem igen så gjorde Gerds pappa en spegelram med mina plockade snäckor fastklistrade. En kväll åkte vi till ett fiskeläge och köpte flundror,vilka konstiga fiskar med båda ögonen på samma sida. Jag fick ett glasflöte av en fiskargubbe,de hade ju sådana kulor på näten. Det fanns en kiosk dit vi gick o köpte godis. Såg en tablettask med små hjärtan på, den ville jag ha. Men vad hette den. Inte så bevandrad i utländska språk som 9-åring så jag sa. Kan jag få en ask Skithalt!! Vad det stod på asken ??? Sweetheart..

2. Hopp fram till den sommaren jag är 14 år. Jag och kompisen Kicki ska få tillbringa en vecka själva i byn. Byn =Huddungeby min mamma kommer därifrån ifrån och hennes släkt bor i trakten. Min morbror hade köpt ett hus nere i radbyn, Anders´Ols och där fanns också en bagarstuga med ett stort kök,och vedspis. Där skulle vi husera. Elda i spisen ,plättlätt, bara att lägga in ved o tända på, men vi glömde öppna spjället så varje gång vi eldade rök det in. Tyckte att det tog sig dåligt så vi plockade av några spisringar och hämtade flaskan med rödsprit och hällde på. Kapoff!!! ett stort moln av svart sot spred sig över spiskåpan och taket. Jäklar va vi fick skura för att få bort det. Nåväl vi fick så pass mycket fart på spisen så vi kunde steka ägg och grilla korv på glöden. Ryktet om att det bodde två ensamma tjejer i byn spred sig och vi fick killbesök. Vi spelade kort
( klädpoker) men på det hela taget var det rätt oskyldigt. 2 av killarna var lite äldre ( 16 år) och de hade varsin lätt motorcykel, Silverpil. De stannade kvar på natten och ff helt oskyldigt med alla kläder på låg vi på varsin säng o kramades och pussades Åh hur härligt det var

3. På småtimmarna skulle killarna åka hem, de kickade gång sina hojar och drog genom byn. Dagen därpå skulle jag gå till grannen, Janérs och köpa mjölk. Greta kom ut med min mjölkkruka, snörpte på munnen och frågade ” Vet din mamma om att ni har pojkar inne på nätterna ? Hon spände ögonen i mig och jag krympte ihop till en liten våt fläck.och svarade ” Nä. Om det tog hus i helsike sedan? Jadå. Men vi skötte visst oss under året som gick så nästa sommar skulle vi få vara en vecka igen i Byn men då i stora huset som stod tomt för min morbror hade flyttat men ägde ff huset. Den här gången var vi lite smartare för killarna som kom fick parkera sina fordon en bit bort, smyga in bakvägen genom trädgården som låg på baksidan av huset och så kröp den in genom förstret vi öppnat. Pilutta dig Greta,där lurade vi dig allt

4.Senare samma sommar åkte jag och kompisen Anette till Finnerödja på jordgubbsläger.En månad skulle vi vara där och plocka gubbar och tjäna pengar
Vi var ett 30-tal tjejer på gården och en lägerledarinna fanns det som skulle hålla ordning på oss och plockandet. 12 liter fick man inte betalt för utan de var kostnaden för mat o husrum. Ändlösa rader med halm emellan där man kröp på knä och fyllde kartongerna och vi fick äta hur mycket vi ville. Dåliga gubbar lade man i en kartong för sig och när det blev för långtråkigt hade vi jordgubbskrig. Smackade iväg en ”blötgubbe” i nacken på någon sen var det full fight. En dag bestämde Anette och jag att vi skulle slå rekord. Efter våra 12 liter så satte vi igång. Tror knappt vi hade tid att äta. Slet som slavar och fick ihop 100 liter innan vi gav upp. Det inbringade den fantastiska summan 25:- (25 öre litern fick man i betalning). Vi var strängt förbjudna att beblanda oss med killarna som kom ,”dragna som flugor till en sockerbit” med så mycket tjejer i trakten Ja prata med dom fick vi men knappt mer. Åkte man bil med någon och blev ertappad skickades man hem. Naturligvis åkte vi med en gång,nerkrupna på golvet i baksätet för att inte bli upptäckta. Vi åkte o köpte korv och fikade hemma hos en av killarna. När vi kom hem till huset igen så var förstämningen stor .Marianne hade blivit upptäckt och skulle nu få åka hem. Hon var förtvivlad. hennes föräldrar var så stränga och fast hon var 16 år fick hon stryk av sin pappa med ris på bara rumpan om hon gjort nåt olovandes. Då sa jag. ” Då får du skicka hem mig med för jag har också åkt bil Jag med, sa Anette och flera tjejer biktade sig också och alla kunde ju inte skickas hem så det ströks ett streck över alltihop och alla stannade kvar. Ganska trött på jordgubbar var jag efter denna månad, men den här gruppen tröttnar jag aldrig på

5. Började 9:an och blev tillsammans med R som gick i min paralellklass.Kvällarna hängde vi på ungdomsgården Vikingen där jag jobbade i den sk. ”Baren”. På vintern var vi ofta hockey match. VIK var på topp och vårt gäng stod alltid under reklamskylten om kaffe …..”så blir du på alerten” . Under a i alerten där samlades vi och hejade på våra idoler. ”Ut med domar´n svart och vit, liknar mest en fågelskit” lät det när vi inte var nöjda med ett domslut. På lördagarna efter skolans slut, ( Jodå man gick i skolan på lördagen) då lyssnade jag på ” 10 i topp”. Listor var det viktigt att följa och diskutera. Den här gillades

6. Skolan slutade för min del och jag började jobba som hembiträde. en baby på 6 månader och ett hushåll med allt som hörde till blev mitt jobb Må-Lö och på kvällarna jobbade jag på Vikingen. R började på fackskola där han skulle gå i två år. Sen följde en turbulent tid Jag blev gravid, men jobbade mitt anställnings år klart och vi förlovade oss. 1965 nyss fyllda 17 år blev vi föräldrar till Anneli. Jag bodde hemma med mina föräldrar och tre bröder. R var enda barnet och hade ett år kvar på skolan så han bodde hemma hos sig. Inte lätt att få till ett familjeliv på 4 kvadratmeter rum där jag o Anneli huserade. Jag tog de jobb jag kunde få och min mamma tog hand om Anneli . Det blev bl.a. hemsamarit, kontorsjobb på ett lager. Jobb extra på Tempo och sjukvårdsbiträde ( outbildad) på lasarettet. Vårt förhållande sprack. Jag träffade en ny kille och vi förlovade oss ,men det blev kortvarigt. Började träffa R igen och så fick jag lägenhet i de nybyggda grå längorna på Vallby och vi flyttade ihop. Sen var vi tvungna att ” skriva till kungs” för att få gifta oss. Myndighetsåldern var ju 21 då och vi var bara 19 men vi fick klartecken till giftemål och så var vi man och hustru

7. 1968. Dags att åka och hälsa på R:s släkt i Finland. En kväll skulle vi åka ut med R;S kusin och hans tjej på dans. Vi åkte långt in i skogen till ingenstans och där fanns en danspalats helt i furu. Ett stort runt golv en scen , öppna väggar och ett kupoltak. en orkester spelade och vi gick upp på dansgolvet och det förundrade mig att det var bara vi och ett par till som dansade. Det var ju ”styrdans” en vanlig foxtrot . Förklaringen kom när orkestern bytte till tango. Svisch, så var alla upp och hasade runt. Finland= Tango. Kanske var det denna man som sjöng ,minns inte riktigt men han var väldigt populär

8. Familjen utökades. Monica ( made in Finland) kom till världen 1969 och Mattias 1972. Vi bodde ff kvar på Vallby och jag hade förmånen att få vara hemma med mina barn trots att det var kämpigt att leva på en lön. R jobbade som lagerbiträde så vi hade det inte för fett . Mina tre barn är det bästa jag har gjort och den här låten är till dem Anneli Kristina Törnros, Monica Lindberg Fd Bergfelt och Mattias Bergfelt Den här är till er. Älskar er alltid ( och den här gruppen var bara så bäst när det begav sig,)

9. Dags att tänka på utbildning. Jag hade en dröm om att bli barnsköterska, Jobba på BB eller med sjuka barn, så dags att sätta sig på skolbänken. Monica o Mattias fick börja på dagis och Anneli fick nyckel om halsen och en kanin, Stampe,som sällskap. Jag började på Carlforska skolan och gick en hemteknisk kurs som behövdes för att komma in på landstingets 1-åriga barnsköterskeutbildning

10. Terminen klarades av med glans bara 4:or o 5:or i betyget. Så tog livet en ny vändning. Vi flyttade ut på landet till ett ställe jag aldrig hört talas om . Fläckebo. Min en bror hade köpt den gamla lanthandeln mitt i byn och vi skulle nu hyra övervåningen på huset som redan var ombyggt för 2-familjsboende.Anneli började på hedens skola och Monica o Mattias blev dagbarn hos min svägerska, Jag hade kommit in på utbildningen till barnsköterska på Vitmåragården i V.ås så nu blev det att pendla. R och brorsan jobbade i V.ås så vi åkte tillsammans kl 7 på morgonen och kom hem kl 17. Sen var det läxor och barnen, så allt rullade på

11. I utbildningen var det också praktik och jag kom bl.a. till Humlans förskola i tre månader. Jätte kul och mitt intresse för vad jag ville jobba med ändrade riktning. Passade på att börja på Nisses bilskola, för bor man på landet måste man ha körkort. Jag körde på min lunchrast och när jag slutade tidigt så hade jag teorilektioner innan jag tog bussen till Fläckebo . Samtidigt som praktikperioden tog slut körde jag upp och fick mitt körkort. Frihet

12. Dags att söka jobb. Fick ett vik. på den nyöppnade Dalhems förskola och sommaren 1977 var det dags att åka på min första utlandsresa tillsammans med min mamma , Anneli o Monica. Så nervös inför flygresan och inte blev det bättre när flygvärdinnan började berätta om nödutgångar, syrgasmasker och så sa hon att under sätena fanns det flytvästar !!!!! jag vände mig till min mamma som satt på andra sidan gången och väste säkert med paniken lysande ur ögonen ” men va fan är fallskärmarna” !!!
Nåja vi kom både upp o ner utan missöden och numer är det bara härligt när man kommer upp i luften och svävar högt i det blå

13. Resan gick till Rumänien, ett land styrt av diktatur, med K-pist försedda poliser överallt, grått, fattigt och SÅ annorlunda. Men med den finaste ,renaste badstrand jag sett. Vi åkte på bussutflykter bl.a. till ett stort stuteri där alla hästar gick fritt ute utan stängsel på den Rumänska ”pustan” vaktade av beridna herdar .Och där fick vi gå mitt ibland flera 100 hästar, min mamma sprang därifrån så det dammade om henne, livrädd för hästar som hon var. En annan dag åkte vi o badade gyttjebad med svavelstinkande lera som vi smetade in på våra nakna kroppar. Det fanns särskilda dollar shop´s där bara turister fick handla och en av kyparna på restaurangen frågade om jag ville köpa cigaretter och vodka åt honom. Klart jag gjorde han var så trevlig o gullig med döttrarna. Som tack för det så ville han bjuda mig på en fiskerestaurang. Ja varför inte. Det fanns en insjö inte långt från Mamaia och vi gick dit och där låg en bår,modell stor eka med stora orange segel, Vattenet i sjön var grönt och minnesbilden av färgerna tillsamman med den knallblå himlen sitter för alltid kvar. Vi seglade ut till en ö där vi skulle äta. Jag fick stekt karp,mamaglia,en polentagrynspudding som var stekt och ett glas vitt vin Murfatlat. Minns inte alls vad det smakade. Hem frågade han om jag ville åka racerbåt. Självklart. Båten som kom o hämtade oss hade sett sina bästa dagar. Sätet där vi skulle sitta var sprucket o fjädringen stack upp så där fick man sätta fötterna och sen sitta uppe på ryggstödet och försöka hålla i sig i något medan båten fräste iväg. Jodå jag kom även från detta äventyr med livet i behåll

14. Året därpå åkte R och jag till Tunisien. Lite tusen o en natt över det landet. Vi bodde mellan Sousse o Monastir. En dag åkte vi på marknad i Sousse. Önskar att man kunde haft en burk där man kunde stoppa ner alla ljud,dofter o intryck, att ta fram ibland o sniffa o lyssna på. Där såldes allt man kan tänka sig. Köpte bl.a. en filt av kamel ull. Trots otaliga tvättar fanns en svag kameldoft kvar under den tiden den fanns med i mitt liv. En annan dag åkte vi in till Monastir. Mycket folk ute med flaggor o banderoller. Vi försökte på den knaggliga fransk vi kunde få reda på vad som var på gång. Jo folkets ledare Habib Bourgiba ( stavningen ? ) skulle komma. Då stannar vi o tittar på spektaklet, tänkte vi. Å vi väntade o väntade. Frågade då När han skulle komma. Någon gång under dagen blev svaret. Rätt som det var fräste två svarta bilar förbi och folket jublade. Det var det hela. trodde nog att det skulle vara mer liknande det här

15. 1979 åkte Siv o jag till Kreta. Bodde i Hersonissos. Förutom sol o bad där jag för övrigt kom i närkontakt med sjöborrar inte bara en gång och det var inte någon skön upplevelse att trampa på dess monster De svarta taggarna borrade sig in i fotsulan och var ett rent helvete att försöka peta ur dom med en nål. Fick decifincera med Whisky. Omlindad o linkande promenerade vi upp i bergen. Mötte små gubbar ridande på åsnor artigt hälsande, Kalispera, svartklädda gummor satt utanför husen o handarbetade och så alla underbara kryddiga dofter från bl.a. timjan. Den kryddan finns alltid i mitt kryddskåp o varje gång jag öppnar på locket och känner doften är jag på Kreta och då kommer en strof av Mikis Theodorakis
…….slakthuset doftar som en äng av timjan och i vår cell har himlen färgats röd. Här kommer en annan kryddig sång av två skönsjungande gossar

16. På kvällarna gick vi ut och drack irish coffe o lyssnade på Mikis Theodorakis som spelades överallt, Grekland hade ju tidigare varit styrt av diktatur och Mikis hade släppts ur fängelse för bara några sedan. Hans musik hade varit förbjuden, men nu i demokratisk anda var den tillåten. Sen gick vi till Discoteket Flokos som låg nära vårt hotell. Fullt med trevliga människor och bra musik. En kväll spelades denna och jag blev helt tagen . Köpte LP:n så fort jag kommit hem

17. Den här sommaren vill jag helst glömma trots att det gått så många år

18. Därför hoppar vi raskt till 1981. Jag hade börjat på högskolan i Västerås för att plugga vidare till förskollärare. Eftersom jag hade gott om arbetslivserfarenhet och barnpraktik behövde jag bara lägga till pedagogiken därför var utbildningen var bara tre terminer lång. Nu var första terminen avklarad och innan skolan drog igång igen skulle jag och Anneli W och Eva B åka till Korfu för att ladda batterierna. Vi hyrde moppar o utforskade öns alla fina badvikar. Åkte upp i bergen och åt mat på de mest undangömda platser där man fick komma ut i köket och se vad som fanns i grytorna. Eller på ett ställe där det bara serverades grekisk sallad bröd o stekta sardiner. Gott o billigt. OOOps nu glömde jag låten tar den i nästa inlägg som blir en fortsättning

19. På kvällarna alternerade vi mellan de olika discoteken och dansade o drack Tequila Sunrise . En kväll var det en grekisk kille som dansade som en gud ,så bra, och när kvällen var slut och stället stängde slog han följe med oss en bit. Pratade mest med Eva som var sinnebilden för vackra svenska flicka med sitt långa blonda hår. När vi kom hem satt vi på balkongen och tog ett nattbloss o diskuterade kvällen när den grekiska guden står nedanför balkongen och vill komma in. No way, vi gick in o stängde dörren då klättrade han upp på vår balkong och ropade. ” Open up i´want to have sexy with you”. han sparkade på dörren och levde rövare och vi satt beredda på att han skulle ta sig in. Vi hade pass o pengar redo om vi skulle vara tvungna att dra och en fruktkniv att försvara oss med. Halv fem på morgonen drog han och vi kunde slappna av och sova en stund

20. Dagen därpå skulle vi till badet och då såg vi att den grekiska guden tagit med sig Evas bikini som hade hängt på balkongen. Nåja hon hade fler ,så vi drog iväg på våra moppar till Paleokastritsa. En massa små badvikar med alldeles turkosblått vatten. Härligt varmt underbart skönt och avstressande. Väl hemma igen så slappade vi lite och drack kumquats likör och förberedde oss för kvällsnöjet. Skuttade runt solvarma o nakna och turades om att duscha balkongdörren öppen och då står den grekiske guden där igen med Evas bikini. Vad att göra nu, ??? tre nakna kvinnor utan fruktkniv. Då härsknade Eva till. Drog om sig ett badlakan och förste ut guden på balkongen och där lästa hon lusen av honom på alla språk hon kunde och med alla grova vokabulär, så till sist dröp han av ,såg inte till honom något mer iaf. Pust blev nog mer än en Tequila den kvällen

21. 1982 var utbildningen klar och då tog jag med dottern Anneli till Korfu. Fördelen med att få barn tidigt är bl.a. att man har ganska samma intressen vad det gäller sommar o semester. Sola,bada köra moped och gå på disco. Säger bara prickiga lekdräkter och Chicken George så vet Anneli vad det handlar om. Vi träffade ett gäng trevliga engelsmän som vi hängde med. De undervisade oss i konsten att dricka Whisky med cola och Anneli och jag översatte svenska folkvisor till engelska som vi underhöll dem med. Den grekiska kärleksguden var framme också och sköt en pil i hjärtat på Anneli och Ian. Gulligt par. Låten som spelades på Alfa One eller Attalaya var denna

22. Efter ett par struliga jobbiga år var ett 19 årigt långt förhållande varav 15 år som gifta över. Jag bodde kvar med Monica o Mattias i Fläckebo. Anneli hade redan påbörjat eget boende. Fann en ny kärlek som jag åkte med till Kos. En kväll gick vi på riktig grekisk nattklubb o det var en upplevelse. Orkester o sångerska och fullt med folk. Servitörer gick omkring med brickor fulla av avklippta blommor, nejlikor, och de fick man köpa och så kastade man dem på sångerskan. Eller också köpte man en flaska champagne á 500;.Allt för att visa sin uppskattning och så tog kyparen ett glas, ställde sig vid sångerskan och lät hela flaskan flöda över i glaset som sedan sångerskan tog en sipp av. till slut kom man in med tallrikar som man kastade i golvet framför fötterna så sångerskan. och hela tiden sjöng hon smäktande kärlekssånger på grekiska så man förstod inte ett ord men uppskattat var det av de infödda. Vi strosade sakta hem på natten och när vi kom till hoteller doftade jasminen helt underbart. Hoppsan låten får komma i kommentaren. Får ta en liten paus tror jag och in mundiga lite kaffe

23. 1984 åker jag Mattias och min mamma till Cypern, den här gången på våren. Småblåst och för kallt i havet för mig. Mattias träffar några svenska killar som han hänger med. Spelar flipperspel o slår rekord. Äter en BIG kebab för 11:- och spräcker byxorna. Vi ligger vid polen o strosar på stan. Dionysos bjuder oss på vin ,kaffe eller annat gott när vi passerar affären, ut med stolar på trottoaren och så lite småprat på knagglig engelska .Vi får tips om en restaurang högst uppe på backen dit vi styr kosan en kväll. Äter en så god svärdfisk och delar på en flaska vin, ja inte Mattias då, han får cola, Vi säger att maten är så god och vi är så nöjda o belåtna. Då kommer man in med två glas Metaxa, konjak, och inga små kupor utan dricksglas. Vi säger att vi inte beställt, men då svarar de att stället bjuder, så vad gör man., Mamma dricker inte konjak och jag offrar mig på båda glasen. betalar och ska gå nerför backen hem till hotellet . Man säger att sjömän som varit länge på sjön har en vaggande rullande gång när de kommit i land. Nu är ju inte jag sjöman men gången hade jag iaf den gången ( lite vitsig också)

24. Kärleken var över och jag bestämde mig för att flytta till Sala. fick en 5;a på Dalhem två minuters väg från jobbet på Dalhems förskola där jag hade min fasta tjänst. Mattias började på Lärkan o Monica åkte buss till Västerfärnebo där hon gick sista året på högstadiet. På sommaren åkte jag o Kerstin till Varkitza utanför Aten. På Arlanda kände jag att en förkylning var på gång. Så veckan i Grekland var febrig o snorig och ont i halsen. Men med lite treo försköte jag hålla den i schack. Vi solade o badade och åkte på utflykt i buss på otäcka serpentinvägar. En dag tog vi en tur ner till Cap Sounion längst ner på landet. Ett tempel fanns med vidunderlig utsikt över havet. Vi hade picknick korg med oss och tog oss ner till en strand där vi badade och sen skulle vi luncha. då kom en grek ner till stranden, ställde sig och tog av sig alla kläderna, spritt näck fram för oss. Vi åt fort under fniss och försökte hålla ögonen på något annat och gick därifrån då vi såg skylten . Nudist only. En natt fick jag så ont i magen att jag svimmade på toaletten. Vaknade upp på golvet med en äggstor bula i nacken och så yr i skallen att jag bara kunde ligga blickstill på rygg. Farbror doktorn fick komma ut och han sa att det nog var hjärnskakning och sängläge förordades. Shit pomfritt, vi skulle ju in till Aten. Så på em darrade vi iväg till bussen. Om jag bara tittade rakt fram och inte vände på skallen så gick det skapligt. Kommer aldrig glömma synen när jag såg Templet ligga stort o mäktigt i solen , då var det värt resan. troligtvis hade jag vid smällen på golvet skakat loss kristallerna man har i innerörat så de skvalpade omkring i oordning,därav min yrsel.

25. Hösten 85 var jag mycket ute på dans. Lagår´n i Skultuna var ett bra ställe dit folk åkte för att dansa. Man lärde sig med tiden vilka som dansade bra och 1:a november hade jag dansat med en lång man och vi hade bara bytt några ord men han fanns ändå i tanken av någon outgrundlig anledning. 15:e var en kall snöig kväll med ishalka ute men jag tog bilen o åkte iaf. Väl inne så såg jag honom direkt och eftersom det är demokratisk dans gick jag och bjöd upp. det blev flera danser under kvällen och till sist tog jag mod till mig o frågade om han ville dela en dricka med mig och det blev napp. Han var också skild med två tonårsbarn, ett år äldre än mig och plötsligt under pratet böjer han sig fram och ger mig en puss på mun. Vi pratar om det än i dag varför han fick den ingivelsen och han påstår att jag trutade med munnen och i mina ögon stod det ” kyss mig”. haha det tror jag inte på. Men sen sen dagen hr det varit vi. Nu följde en tid där vi for som skållade råttor mellan Sala och Fjärdhundra. och bara för att det var på en dans som vi träffades spelar jag denna dansbandslåt

26. 6 månader senare flyttade T hem till mig på Dalhem med sin hund Emil. Han dotter var 18 och flyttade ihop med en kompis och sonen som var 15 valde att flytta till sin mamma i Hälsingland. T och jag semestrade i Sverige under några år. Var på stan och såg att det var extrapris på ett litet cykeltält som vi köpte och varsin luftmadrass och sovsäck. Vi var till Dalsland och åkte på kanalen med Håverudsakvedukten, Dalarna besökte vi också. Lite häftigt när vi åkte in på någon campingplats där det stod husvagnar och tält med staket och förtält och gud vet vad och vi slog upp vårt minitält. Tog fram T:s pappas gamla campingbord o små pallar och mina föräldrars gamla spritkök, men det funkade för oss. Dalarna har vi även besökt senare och är det någonstans jag skulle kunna tänka mig att bo så är det i detta landskap

27. Som gammal ridtjej hade jag under mina tidigare tonår bott i stallet och även som vuxen ridit lektioner med R på Rocklunda och med Anneli i Grällsta. Nu hade turridning på islandshäst kommit och jag var så sugen att testa. Frågade T om han inte kunde hänga med och kär o galen som han var svarade han ja. Vi beställde en tretimmars tur och så gav vi oss av. Vi var ett helt gäng som red ut , jag hade ju kvar någonstans i ryggmärgen hur man red lätt i trav medan T mest satt och skumpade. Någon tölt tror jag inte att vi fick till. Väl hemma efter turen beklagade sig T att han hade så ont i rumpan, det sved o brände ,sa han. Typiskt pjoskiga karlar, sa jag. Men han ojade sig och gick an så jag var tvungen att titta efter. Vet ni hur en babianhona ser ut när hon är villig???? Svullen och röd, Precis så var T:s bak. Stackars honom. Aldrig mer ,sa han

28. När T fyllde 40 förlovade vi oss och året därpå på min 40-års dag skulle vi gifta oss. Jag hade skickat inbjudningskort till de som vi ville dela dagen med, men skrev att det var födelsedagsfika hemma hos oss kl 11 och att jag inte villa ha blommor eller presenter för vi skulle åka på semester direkt efter fikat. Bara Mattias som ff bodde hemma visste om vad som skulle ske och han hade tystnadsplikt. Halv 11 åkte vi till mitt jobb o bytte om och strax före 11 ringde jag hem till Mattias som sa. ” Nu måste vi åka till socken kyrkan för mamma o T gifter sig kl 11. Efteråt var det kaffe på Norrmanska. Kändes bra att lurats, för ingen hade behövt köpa nya kläder eller gå till frissan. Alla kom som dom var, enkelt och smärtfritt
Minns inte mycket av själva vigselakten men den här låten hade vi som ingångsmusik

29. Vi hade hyrt en stuga vid höga kusten och dit gick bröllopsresan. Det var en varm solig dag och vi stannade i Tönnebro för att äta. Till bordet bredvid oss kom det in ett speciellt par. Han smal, blek med långt svart hår helt klädd i svart , i denna värme. .Hon med krusigt hår och någon nättröja . De pratade finska så vad de sa förstod vi inte. Vi åkte vidare och några dagar senare fick jag på löpsedeln se deras ansikten igen, då efterlysta för Åmselemorden. En dag skulle vi bestiga Skuleberget. det var uppför om man så säger. Rätt som det var låg det fullt med släta stenar som vi gick över, skulle stigen repareras eller ??? Mycket märkligt, vad vi inte visste då var att detta berg en gång varit havsbotten. Vi kom iaf upp till Slåttdalsskrevan och sen skulle vi gå ner igen. Om ni tror att det är lättare att gå nerför så icke, då får man ju gå och bromsa. Väl nere slet vi av oss alla kläder och badade i en vik av Bottenviken som går in där. Kallt men uppfriskande.

30. Vi tog oss också en tripp till Turkiet. Behållningen där var en bussresa på två dagar totalt 70 mil. Vi var till bomullsberget Pamukalle, red dromedar, badade under stjärnorna i lätt kolsyrat vatten, var till en mattfabrik med helt underbart hantverk. en blå matta var så stor så 4 män fick bära in den och rulla ut den och när ljuset lyste på den varierade alla blå toner i ett vackert färgspel. Besökte också ett litet ställe där de svarvade fram ägg ur råmarmorklumpar utan både hörselskydd eller munskydd. Naturligvis avslutades resan med en uppvisning i magdans ,inte i samma klass som den här kvinnan och inte med samma klass på musiken,framförd av en av de bättre ,Santana

31 Nu blir det lunchpaus och stallbesök. Återkommer senare.

32. tillbaka efter hästfixet. Ny vändning på livet. Vi blev med sommarstuga. Mamma o pappa orkade inte längre så vi köpte deras Dalbo i Huddunge byggt någonstans 1800. Kök, kammare o ett rum på vinden. Dass och inget vatten. bara en handgrävd brunn i hagen.

33. vi rustade genom att byta tak alldeles själva Jag räknade ut att jag bar 2 ton tegel den första sommaren, byggde nytt uthus med förråd o gästrum och till slut ett nytt dass
34. dasset blev med delbar dörr och det är något visst med att sitta på dass ,ha halva dörren öppen och höra fågelkvitter o humlesurr. tyvärr inga kossor i hagen men dofter från blommor ( förutom dassdoft ). Lite meditativt alltså. Stugan låg där vägen slutar och det var ingen bilväg förbi så det var ogenerat läge om man så säger. Kunde gå ut i evadräkt och inta frulle i trädgårdsmöbeln. eller ligga näck på madrass under parasoll med saft i glaset och radion på för att lyssna på sommar eller läsa en bok. Mycket roligt har vi haft i stugan vid midsommar, kräftskivor och med barnbarnen. Stugan sålde vi så småningom och de som köpte Dalbo har rustat och fixat så fint. den här passar bra till ”våran” Dalbo

35. Å så blev vi med hund. T har ett stort intresse och hobby ( förutom mig) och det är jakt. Han arrenderar mark där han bodde när vi träffades och nu var han sugen på en jakthund. Efter mycket fram och tillbaks hittade vi en ras som verkade trevlig. Petit Basset griffon vendeen. Betyder Liten Lågställd Rufsig från Vendeen, en fransk kortdrivande jakthund. Macke blev vår första, ett riktigt måndagsexemplar. Säg det som han inte råkade ut för. Kostade oss multum men vad gör man inte för sin vän och familjemedlem. Kanske skulle det inte bli någon jakthund av honom, utan mer en sällskapshund och vips hade vi då hund nummer 2 Pysen , samma ras. En riktig bra jakthund och en orädd tuffing. Snäll men
när han patrullerade i trädgården på stela ben och markerade revir så var det bäst för alla inkräktare att hålla sig undan. Macke ¨var mer den mjuka lekfarbrorn med de funkade så bra ihop. Många bra jakttimmar fick T med sina hundar. När macke var borta köpte vi Zigge ff samma ras och efter Pysen kom en omplaceringshund ff samma ras, Låtta. Nu är det bara Zigge kvar och han fyller 12 nästa gång. Han har artros men fungerar bra på medicin,om det blir något jaga i höst återstår att se

Kaffepaus

36. apropå jakt. Var med T att antal gånger i skogen och den här kvällen skulle skulle vi pyrscha bock , utan hund är det då. Vi står i skogsbrynet och skymningen faller. Då kommer bocken. T smäller av ett skott ,bocken kastar o drar in i skogen. Vi väntar en stund sen hänger T på mig bössan o tar sin kniv och går efter. Grannmarken ligger nära och dit får han inte gå med bössan det kan misstolkas som jakt på annan mark, jag står där o väntar och det mörknar alltmer. då hörs det knakande från skogen och stönande, Shit ,nu kommer den skadade bocken och här står jag och kan inte skjuta. Vad ska jag göra,lätt panik till jag ser en människogestalt mellan träden, det är T som kommer släpande på bocken. Han såg bocken i en sårlega och väntade ut förblödningen sen sprang han fram och stack honom., Låter grymt men så är jakten ibland.
Har också varit med på en älgjakt. En tjur fanns kvar att skjuta och när man går med hund i band har hundföraren ett horn som han blåser i när hunden fått upp ett spår. Spännande att höra om det kommer åt det håll där man sitter o passar. Och allt närmare kom det. T ställer sig i skjutläge och två älgar rusar ut.Först ser det ut som två kor men när han tittar i kikaren ser han att det är en tjur med cykelstyre alltså två enkla horn framåt riktade sk. stånghorn. Han skjuter och älgarna fortsätter. Nu tar vi kaffepaus .säger T jag fattar ingenting. Efter en stund går vi åt det håll älgarna sprang och där i ett uppförslut ligger tjuren. Perfekt lungskott. det är långt ifrån alltid som älgen bara klappar ihop som ett korthus så det var inget konstigt med det. Älgen hade storlek 38 på öronen ,mätte med mina stövlar. sen fick jag vara med och hålla skånk medan T tog ur älgen

37. anledningen till att vi sålde Dalbo var att vi köpte hus. Dalhemsköket var lite litet att vara i allteftersom barnbarns skaran växte. Att ha både hus o stuga blev lite för mycket och vårt hus ligger så bra till att behovet av avskildhet fick vi där. Huset kallades skilsmässohuset för nästan alla som bott här har skilt sig men nu har vi bott här i snart 17 år och än är ingen skilsmässa i sikte…… Skit också nu glömde jag låten kommer i kommentaren

38. För att återgå till hästeriet. I mina tidiga tonår var jag hästtjej och på alla önskelistor till jul o födelsedagar stod det överst ” Svart Arabhingst”
hade läst Svarta hingsten böckerna lite för mycket tror jag. När vi sålde Dalbo blev det lite pengar över som investerades i en häst En brunblack Islandshäst vid namn Taktur 17 år, tidigare tävlingshäst upp till nationell nivå. Jag skulle inte tävla och han hade i 10 års tid ägnat sig åt det så vi skogsmullade tillsammans. Hade en äldre tjej som medryttare då jag ff jobbade Efter 4 år med ett antal avramlingar och två brutna revben köpte hon Taktur som sällskaps häst åt sin nyinköpta häst och jag letade ny pålle. Provred några och det blev tillslut en nästan svart Islandshäst vid namn Hind. Taktur är idag snart 27 och still going strong. Pigg o glad om än lite stel i benen. Hind och jag ägnar oss för tillfället åt annat än ridning efter min höftoperation p.g.a. artros, Longering, tömkörning och promenader och lite åka häst.. naturligtvis ville jag också åka till Island och för ett antal år sedan åkte vi dit med goda vänner. Bad i Blå lagunen, Gullfoss , Strokku,geisern som sprutar vatten var 5:e minut året om och Thingvalla. Endagstur till häst blev det också medan männen åkte på valsafari. De såg ingenting. ett märkligt land Island

39. börjar bli lite trött märker jag. det tar på krafterna att gå igenom livet. men det här var lite glimtar ur mitt liv

40. Sist ett tack till alla er som delat med er av er musik och era liv gripande o berörande. Rock on för fan

1, Dags att börja…

2
Hej, sparar presentationen till imogon… nu ska vi dansa.

3
Å jag blir alldeles lycklig av den här. Skickar en hälsning i cyberrymden till Samuel och Anna som jag plugge med och som sällskapade mig ner till Göteborg på allnighter. Den här dansade jag gärna till på Fredrik Ek…. någonting han me Soul på Fascing modklubb på Comic i Gamla stan.

4
Mellanstadiet Disco i matsalen. Jag hade en blå hemmasydd kjol och en blekrosa blus med stora slag. Luggen uppvänd med en locktång, och säkert en ett två glitterstjärnor. En, två, tre ”kick”.

5
Tidig sommar något av åren när jag jobbar på parkleken Skånegläntan, Södermalm. (85-89) Vi får åka på studieresa till Köpenhamn. Kommer inte ihåg om det hette Karnival eller Festival, men fest var det i hela stan och på ett torg brevid Ströget var det disco. Härligt sommarminne.

6
Hittar inget klipp på Olov Johansson själv. Så det här är tillsammans med bästa Väsen! Fick ett akut Falun Folkmuikfestivalbehov när jag kom upp till Falun. Ibland vet man inte hur bra man har det innan det har passerat. En sen kväll på en av de storslagna kvällarna på Lugnet gick jag till ett intillliggande rum, och blir helt förhäxad. Där står Olov och spelar ensam. Vackert, dansant och dessutom skickligt. Härligt samspel att dansa till livemusik. Det är jag inte bortskämd med.

7
Det är påskläger i Vikarbyn med IOGT-NTO:s Juniorförbund. En söt grabb från Vallentuna som jag glömt namnet på var det speciellt att dansa med. Hans storebror hade träskor med höga klackar. Tufft! Tror att vi nästan bara hade Slade att spela.

8
Stop Making sense är det bästa musikfilmen? Jag tycker nog det. Burnng down the house är en låt vi dansade mycket till på våra hemmafester när jag var lite över 20 år. Lika härligt var det att dansa till den förra året när David Byrne spelade tillsammans med St Vincent. Burning down the house!

9
Har ni också hört singeln som släpptes typ -83… lite snabbare, lite ljusare sång… men det svänger ändå. Svårt att stå still.

11
Förälskade mig i den här låten på en skolfest på Kårhuset under gymnasietiden. Härlig, fantastisk. Är det Jazz eller disco?

10
Curtis Mayfield – Move on up. vet inte vart i cyberrymden den hamnad förra gången. Det här är baksidan på mitt ex av This is it. Kanske har de dragit upp hastigheten på den här också. Den här lp-versionen är längre. Oj det är så bra…. återkommer nog till Curtis Mayfield imorgon.

12
Dansade en del till synt ju på början av 1980-talet. Den här låten luktar av 1984s rökmaskiner. Tänk att man ändå gick dit, fast Sydney hade sitt sätt att välja publik, du får komma in, inte du. Rolig blandning av musik, synth, disco och en hel del världsmusik.

13
Ofra spelades på 1984… men blir förvånad hur många mixer och remixr det fanns på Youtube. Den här ligger nära mitt minne av låten.

Gonatt… slutar med en låt från 1978. Språkresa till Ryde Isle of Wight. Disco och lång promenad till Rydes utkant i mina konfirmationsskor, vita höga kilklackskor, har aldrig ägt ett par skol med högre klackar.

Gomorron, ska börja att be om ursäkt för att jag la upp låtar flera gånger. Om admin skulle vara snälla och åtminstone idag ändra flödet från topphändelse till senaste… så kanske jag inte ”tappar” inlägg som dyker upp igen.

15
Hej, jag heter Ylva Sandin. Har på något sätt hunnit bli 52 år. De senaste 14 har gått extra fort. Då fick jag min son David. Döpt efter farfarsfar och med flera trevliga sångare i minne. Nattskiftet innehöll ju David Byrne. Gillar Bowie, men nu blir det AbbaFrida.

16
Min dotter Lova ska börja trean. Hon har fått ett namn vi inte hittat tidigare i min pappas och brors släktforskning. Lovis i Ronja Rövardotter var inspiration till namnet.

17
Jag och min man som kallas Losa har hängt ihop länge nu. För 5 år sen gifte vi oss på dropp in bröllop på Skansen. Då hade vi varit tillsammans i 20 år. Han dök upp och börjar fixa frukost, och då frågar jag vad han vill ha för sång, och då blev det den här. Ni får en liten aning om vad jag får stå ut med här hemma. Två musiknördar.. tycker jag ofta inte hinner fram till skivspelarn nu för tiden.16

18
Bor i Orminge, utanför Stockholm. Har haft musik med mig hela mitt liv. Tänker inte ta allt i kronologisk ordning, men börjar med ett tidig tv-minne. Mamma väcke mig och säger att Beatles är på tv. Jag upptäcker nu att jag trott att det här var på en nyårsafton, men det stämmer inte. Beatles tillsammans med Monkees på tv fanns ju med. Vet att jag hjulade på landet och sjöng allatjo yeah,yeah. Det finns även en film med mig spelades på en leksaksgitarr och sjunger fast vi inte har något ljud till.

20
Heatwave läggs ner under det halvår jag var i London (var annars?). I samband med det hamnar jag lite motvilligt i Television Personalties video. Det är jag i bakgrunden. Fick faktiskt frågan om jag kunde spela bas när Joe Foster hoppade av TVPs. Tyvärr vågade jag inte hoppa på en Tysklandsturné utan att ha tagit i en bas innan. Det kanske inte är så konstigt. Jowe Head spelade sedan bas i många år med dem.

19
Efter att ha lyssnat på Sweet och Kiss, så fastnar jag för The Jam. Åker till Lund och träffar ett gäng som ska starta Jam Information Club. Eftersom jag inte är med från början så vet jag inte riktigt hur kopplingen till fanzinet Heatwave är, men tror att Paul Weller någonstans väckte tanken. Tillsamman med tidningen blir det några intensiva år med gratis konserter. För mig som något år tidigare inte tyckte jag hade råd att gå på The Clash, 50 kronor, så var det fantastiskt. Det var viktigt att Heatwave var döpt efter The Who-versionen av låten.

21
Jaha var var jag? Jo jag går Mediekurs på Tollare folkhögskola. Jag söker till Tollare eftersom jag är med i IOGT-NTO-rörelsen, fortfarande medlem. Gör ett bildband med bilder från Ultrahuset, som jag faktiskt tappar bort… diabilder original, grämer mig fortfarande. Går på spelningar. Det var en kall vinter det året 84-89. En natt kommmer vi tillbaka till skolan efter en Strindbersspening och en ambassad brinner på anda sidan Skurusundet. Vackert och skrämmande. På Kungsanspelningen står jag i publiken.

22
Efter Tollare börjar jag jobba på riktigt. Först parkleken Skånegläntan tom 1989 sen tio år som journalist på IOGT-NTO-rörelsens tidningar. Sen vill jag plugga. Läser ett år på Nyckelviksskolan och sedan Psykologprogrammet. Efter studier har jag varit barnledig, arbetslös, vikarierat som skötare i psykiatrin, men inte fått den efterlängtade ptp-tjänsten. Så nu är jag arbetslös igen och undrar vad jag ska göra. I vilket fall som helst. I 30 års åldern tar jag upp folkdans och -musik igen. Innan barnen kommer är det intensivt med spel och kurser bland annat på FFF. Nu har jag börjat spela mera igen.

23
Mitt folkmusikintresse tar fart igen efter jag hörde Lena Willemark kula. Det måste jag testa! Och kom iväg på min första kurs i Falun. Det gick ganska ok, även om övriga kursen bestod av tränade sångare. På festivalen blev jag lockad att ta upp fiolen igen, och sen hittade jag en 200 kronors fiol på en loppis på söder. Året efter missade jag anmälan till FFF kurserna och kom med på mitt andra handsval fiol istället. Efter det har det mest blivit fiol och en och annan visstuga. Det är så trevligt att umgås genom att spela.

24
Så några fler folkfavvisar. Fin danslåt. Vackert spelad. Också ett fint konsertminne från Vattenfestivalen i Stockholm.

25 Swåp… Caren Tweed, Ian Carr, Ola Bäckström och Carina Nordmansson. England/Irland möter Sverige. Ett band som träffades via FFF. Härligt danssväng. Caren skulle nog kunna omvända även den mesta dragspelshataren. Hon spelar så fint, följsamt och verkar ha all tid i världen, även för de snabbaste låtarna. Gemensamt med många av de grupperna jag verkligen gillar är roliga arrangemang och danssväng. Det är bra att spela till dans om man ska spela folkmusik.

En av de roligaste sakerna jag gjort i år är att åka på spelkurs. Det var många år sen sist. Åkte till Bingsjö och spelade Vilhelm Hedlund-låtar med Åke Wänn. Här spelar Lisa Rydberg. Ser fram emot att se Svärdsjölaget på Stockolms folkmusikfestival i Hässelby.

26
Tar lite lunchpaus. Kommer tillbaka. Lämnar folkmusiken och backar till 1981. Sitter på läktaren. Har hängt hela dagen utanför Grand Hotell. John Weller, Pauls pappa/manager hjälper till så vi får vara med på inspelningen. Kan inte hjälpa till när Paul undrar om jag kan skriva texten till Funeral pyre. Är fortfarande inte speciellt bra på texter.

27
Måste börja med Who om jag ska berätta om The Jam. Det känns som Paul sett många tramsiga 60-talsintervjuer. Det känns, inte minst efter Johan Johansson trevliga sommarprat för någon vecka, som en stark knutpunkt är the who. Det binder ihop The Sweet, Brian upptäckte jag senare, hade snott det mesta av Roger Daltry, dessutom spelade de ju in My Generation. Jag tyckte en av The Jams låtar lät som The Sweet, men sanningen är nog att båda lät som The Who. Senare favoriter som Strindbergs klättrar på samma stamträd. Fanastisk 60-tals pop. (Du behöver inte hålla med mig Ante Blomberg). Roligaste/bästa covern på My Generation tycker jag bröderna Pihlgren från Docent Död brukade göra som extranummer. Hittade inte den på Youtube så det fick blir orginalet – Kiss brukade ju hävda att the original are still the greates.

28
Har jag sagt The Who får jag väl säga Small Faces.

29
The Action…

30
och Kinks. Nån rättvisa ska det väl vara. Tamla Motown borde vara med här också, men får väl ta det sen. Nu skulle det ju handla om The Jam.

31
Blir alldeles varm när jag ser den här. Gillar textraden Det är härligt med en grupp/artist som man känner ”vi gillar samma skivor” även om det är en sanning med modifikation. Mycket musik har jag letat upp efter att någon jag lyssnat på nämnt dem.
Jag och Tommy Sjöström mötte upp The Jam när de vid ett tillfälle kom till Sverige. Tror det var när de spelade på Globen. Paul hade en trenchcoat hårt ihopdragen i midjan, en portabel skivspelare i ena handen och en låda singlar i andra.
Vi pratade musik en stund och mina tveksamma nja, vet inte, ”jag känner till Tamla Motown” fick Paul att låna ut två kassettband till oss till dagen efter.
Två band med Northern Soul som Andres Lokko och Martin Luuk satte ära i att ta reda på vilka låtar det var. Jag har hört att det bandet vi kopierade har kopierats många gånger – vi kallade det The Jam Soulpatrol. Det stod det på singellådan.
Märkligt nog så blir suget att leta vidare mindre när möjligheter öppnar sig via Spotify med flera. Det är inte så konstigt. Lycka är helt enkelt att gå hem med en liten bit vinyl förpackad i ett fint omslag. Det får man inte på Spotify.

32
Såg The Jam spela fem gånger, Ruisrock i Åbo, Göta Lejon, Gröna Lund och Isstadion i Stockholm och på Olympen i Lund. Sex gånger om man räknar Måndagsbörsen. Det var bra. Kanske bäst i Lund? Men i regnet på Ruisrock då de mest spelade låtar från Setting Sons var också fantastiskt.
Fast den resan hade kunnat sluta innan den börjat. Vi skulle åka med finlandsfärjan till Åbo, men vi var ju bara 17 år. Andra kompisar hade ordnat gruppbiljetter för att kunna åka, med en äldre kompis som ledare. Jag och min kompis Ylva tänkte att det får väl ordna sig. Men ställda inför faktum insåg vi att vi inte kommer på båten själva. Så vi liftade in med en långtradare. Det krävdes lite uppspärrade blå ögon och viss övertaling att komma ut ur deras hytt senare, men det gick. De var lite missbelåtna att vi inte hade lust att supa med dem. Men fortfarande hade vi ingen biljett. Efter ett tag förstod vi att det krävdes biljett att gå av. Ännu idag förstår jag inte varför vi inte bara köpte en biljett, men vi kom av båten också genom att gå i mitten av en massa ungdomar som inte brydde sig om biljettkontroller. Så vi kom till konserten. Andra band som spelade var The Tourists, (Annie Lennox var bäst!) Selectors och Rock Pile. Dessutom något finskt band som jag glömt namnet på.

33
Lustigt nog fick vi nästan samma platser när vi tittade på Björn Skifs julshow på Vinterträdgården som jag hade när Måndagsbörsen spelades in. Gillar låten. Tror aldrig det blev något av med översättningar av Paul Wellers texter på svenska utgåvan, eller är det nån som har det på sin?

34
Tiden går, de där åren kring 20 är speciella. Jag tycker det är fantastiskt att Paul Weller fortfarande efter alla år gör ny musik och strävar efter den där perfekta popsingeln. Jag gillar inte allt han gjort, men det är speciellt att höra en röst, som man levt med så länge och som dessutom varit i mina högtalare både när det är fest lika väl som när det varit ledsnare stunder.
Det är roligt med artister som fortsätter, och vågar att göra nya saker hela tiden.
Den gång jag sätter mig och skriver en lista på vilka låtar som jag vill höra när jag inte kan berätta själv så kommer många vara från Paul.

35
Nu och Då. Några andra röster jag lyssnat på länge. Everything but the girl med sångerskan Tracey Thorn . Den här covern blev en stor hit för dem sommaren 1988. Gillar hennes röst.

35
Nu. Senaste från Tracey är en cover på en Kate Bush låt.

36
Nästan NU 2007. Tyvärr fungerar en del sångtexter lika bra som när de skrevs.

37
Då Billy Bragg som lyckas övertyga Top of The Pops om att sjunga live.

38
Då den första Costello låten jag hörde.

39
Nu Elvis C med en gammal låt Vackra Shipbuilding.

40 När jag var med och gjorde Heatwave så var jag med på en presskonferens. Och så försökte jag mig på att ställa en fråga om deras skivomslag som jag gillade. De var lite extra kluriga. Det var bara det att Sting passade på att göra sig rolig på min bekostnad. Sleeve kan ju vara både skivomslag och ärmar (kanske stavas de annorlunda) – så han vred och vände på sina ärmar medan jag generat försökte behålla någon form av värdighet. Ridå!! Blev omnämnd i någon av kvällstidningarna.

41
John Lennon dog precis när jag, antagligen genom min klasskompis Nina Bergholtz, återupptäckt Beatles och John Lennons soloskivor. Det var ju planerat att han skulle komma och spela i Stockholm. Besvikelsen var stor. Ganska snart efter John Lennon blivit mördad uppträdde Eric Clapton i Stockholm. Ivrigt påhejad, som ofta, av Heatwaves fotograf Eivor Rasehorn, som inte ville/tyckte hon kunde prata engelska så gjorde vi ett försök att få prata med Eric Clapton. Det måste vara något löfte till Eivor som gjorde att vi överhuvudtaget var på plats i pianobaren. Vi hade celebert sällskap av Albert Lee, gitarrist, och Gary Brooker, orgel, ni vet han med Whiter Shade of Pale. Jag hade inte mycket koll, men visste i alla fall vilken låt han menade. Eric Clapton kommer in, sätter sig längre bort och visar med all tydlighet att han inte är intresserad av några fanzineskribenter. Vi blev väl sittande en stund och då sätter pianisten igång och spelar Imagine. Eric Clapton ställer sig upp, upprörd och pekar med hela handen.
– Du spelar inte den låten! säger han och jag tror till och med att rösten bryter.
– Ja, ja, ni har haft ert gig och nu har jag mitt.
Eric blir så bestört att han ilsket går därifrån. Själv sitter jag i soffan tagen, rörd tlll tårar, av att John Lennon faktiskt var en riktig person som någon saknade. Så i Erics sorg blev han levande för mig.

Strindbergs är bäst. Jag är glad att jag såg dem så många gånger som jag gjorde. Tyvärr åkte jag ju till London mitt i deras korta karriär. Det var en överraskning när Johan och Janne plötsligt stod på gatan framför mig i London. Uppfostrad som jag var av The Jam att det är klart att man ska prata med bandet så gick vi förstås fram och hälsade. Mitt minne är att de var trevliga. Den här konserten var den första jag såg.

43
Min man kommenterade ett inlägg. Det påminde mig om när vi flyttade ihop. Båda två hade mycket skivor, och tyckte väl egentligen om typ samma musik. Trots detta var antalet dubletter minimalt. Dexys första, The Jams In the City, Abbas Waterloo,Abba och Arrival, Beatles vita dubbel var bland de få plattor – max 10 – som vi hade gemensamt. Så om inget annat så matchade våra skivsamlingar varann! Puss Losa!

44
Måste komma på något sätt att avsluta. Några låtar från band som jag inte vill glömma bort. Dancing Did lyckades jag se två gånger på en Englandssemester. Det där med att prata svenska kan ha sina avigsidor. Jag och Jeanette gick och pratade om två grabbar som vi stött på tidigare. Gick och fnittra och pratade på. Till slut härmar jag dem ”We’re the sexmaniacs”. Förvånat vänder sig två grabbar om och stirrar på oss. Ut ur detta som mest måste låtit som Mupparnas svenska kock så kommer det helt plötsligt något de förstår!

45
En av de roligaste grejerna jag gjorde för Heatwave var att intervjua Henrik och Hasse. Dessutom blev jag bekant med fotografen Hatte Stiwenius, som var generös och lånade ut bilder till oss.

45
Gillar den här!

47
Oj det finns så mycket bra. Såg de här på Alan McGees klubb The Living Room. Det var ett ställe där jag kände mig hemma. Lite som en spelning i Stockholm. Gillar att de har trumpet och fiol.

48
En låt som blir en film. År inte de bästa poplåtarna det? En liten berättelse. Docent Död heart emoticon

49
Blev inget Bråvalla för mig. Ångrade det en del och satt förhäxad vid datorn och letade klipp. Hört den här live mest när Johan Johansson gör den själv. Glömmer bort ibland att han sitter bakom trummorna här.
Tack för idag. Lite spretigt och inte så många konsertminnen jag trodde, inte så mycket soul som jag tänkte. Men man får väl ha något kvar?

1.
Oorganiserad.
Oplanerad.
Ogenomtänkt.
Ostruken.
Oöverlagd.
Onormalt onormal.
Oavsiktlig.
Okammad.
Ostrukturerad.
Nollkollad.
Hur som helst…
Min dag är här.
Frågan är om jag är det?!
Fantastiskt!
Här borde jag ha spelat Here comes the summer av The Undertones men jag skiter i det.
Jag kör på en dag full av….

2.
Anna här.
Liten människa.
I alla fall om vi räknar till kilon och ”centimetrar”.
Borde ha lagt på mig.
Blivit rund.
Så sa alla.
”Puberteten kommer att fixa till henne.”
”Vid första barnet så kommer det.”
”Det kommer med andra barnet.”
”Börja ät onyttigt så löser det sig nog.”
Här sitter jag.
Fortfarande lika liten.
Lika knotig.
Når dit jag ska.
Annars så klättrar jag!
Mår inte dåligt av vare sig brist på höjd eller vikt.
Men satan om jag inte ville se ut som Marilyn Monroe…
Hon hade 6 tår på ena foten.
5 på den andra.
Vem vill inte ha mest?!
Fotsvett…
En genomsnittlig människa producerar ca 2 dl fotsvett/fot och dag.
Mycket!
Man kan bada i det.
Om man nu skulle vilja det…
Det vill inte jag.
För övrigt lider jag av sjuklig rädsla för fötter.

3.
Saker som jag kan fundera på ibland…
I medeltal så ringer 4 personer/dag till Graceland och ber att få prata med Elvis.
Jag skulle också vilja prata med honom.
Förstår ni om han skulle svara…
”Hallå, det är Elvis”.
Gode Gud!
Skulle inte få fram nåt vettigt.
Dock vore det häftigt.
Tänk så nervös jag skulle bli.
Strunt samma.
Ingen skulle tro mig.
Men sablar vilken historia jag skulle kunna bjuda på….

4.
Tänker på uttryck.
Ibland rätt missvisande.
Äta som en fågel…
Mäh!
De äter 50 ggr sin egen kroppsvikt/år.
Allså borde jag äta typ 2100 kg mat per år.
Räkna på det om ni vill…
Typ lika mycket som en medelviktig trubbnoshörning väger.
Skulle aldrig orka det.
Och vem vill äta en noshörning?
Nu orkar jag inte tänka på sånt mer.
Dessutom så är vår tid på jorden värdefullare än så.

5.
Ibland träffar man på en knöl.
En bra.
Ibland en mindre bra.
Ligger raklång.
Doktorn måttar med armarna vitt isär.
Likt en storfiskare som måttar upp sin fångst.
Visar med armarna en skala.
Vitt isär.
Typ
Förstår ingenting…
186cm isär.
”Om det värsta är här…”
Flippar lite med vänsterhandens fingrar.
”Så ligger din prognos typ här…”
Flippar med samma hand några få centimeter ifrån utgångsläget.
Där försvann världen lite.
Istället för herr Läkare såg jag nu Tore.
Tore Skogman.
Rätt otippat att just han skulle dyka upp där och då.
Sanningen slog mig först långt senare.
För övrigt så fångade en man en håkärring på 566kg.
Mannen satt i en kajak.
Att den inte tippade!
Min värld hamnade hur som helst lite på ända…

6.
Tänker på vatten.
Och salt.
Vågor.
Hur vattnet bär kroppen.
När man följer med vågorna och blir som en del av något annat.
Nåt större.
Dock är det nästan alltid väldigt många andra i de där vågorna.
I ringar.
På madrasser.
Solsvettiga och varma.
Men ändå.
Just där.
I den där vågen.
Lekte att jag var en sjöjungfru.
Barn på nytt.
Fri.
Btw.
En gurka innehåller procentuellt mer vatten än Atlanten.
Nu badade jag i Medelhavet och det innehåller garanterat mindre vatten än en gurka.
Jag vet. För en kväll så var det en rätt äcklig typ som vips stod naken i samma våg som jag och innan jag hann undan så hade havet blivit lite saltare…

7.
Vill ofta vara lite drottning….
Eller egentligen kung.
Eller varför inte både och?!
Kung och drottning i mitt eget liv.
Med rätt att styra och ställa.
Med rätt att vara stolt.
Att vara nöjd.
Inte alltid för prestationen…
Men tusan också…
För att viljan finns.
För att jag försöker.
För att jag tar ett steg till.
För att jag vågar.
Att hakan är utsträckt.
För kampen.
Viljan.
Fasiken.
Kanske bara för modet att vara just…
Jag.
Skulle jag nu ha haft ett eget litet kungarike så skulle min nationalsång inte vara lika lång som Greklands.
Den har 158 verser.
Ingen kan lära sig så många utantill.
I alla fall inte jag.
Det skulle ju bli rätt pinsamt om inte ens jag kunde sången…
Min nationalsång skulle vara rätt kort och klatschig.
Nu har jag ju inget eget kungarike men jag har en egen liten verklighet och i den så är den här mannen en form av gud.

8.
Dottern ska baka paj.
Gott.
Det visar sig att vi ska plocka bären också.
Hrm.
I min värld är blåbärsplockning en form av tortyr.
Det händer liksom ingenting.
Bären ser alltid bättre ut på nästa lilla ris.
Jag flyttar mig vidare.
Då ser bären ännu bättre ut vid nästa ris.
Så pågår det.
I oändlighet.
Jag kommer alltid hem med betydligt fler myggbett än blåbär.
Nu hittade jag dessutom en fästing som stolt spatserade på min axel.
Otäcka varelser.
Väldigt många ben.
Måste vara svårt att hålla reda på alla ben.
Jag har liksom nog med två…
Hur som helst så skulle jag vilja bli en sån som kan finna ro i det där bärplockandet.
Ska öva på det.
Har fått för mig att det skulle göra mig gott.
Hittar en till nöjd liten fästing som promenerar omkring på min hud.
Hud.
Huden på en vuxen människa väger ca 2,7 kg.
Nästan dubbelt så mycket som hjärnan.
Hjärnan innehåller typ 100 miljarder nervceller.
Känns som ungefär så många insekter kryper på min kropp just nu.
Dessutom undrar jag om min hjärna verkligen fungerar som den ska.
Hänger liksom inte riktigt med i hur jag tänker.
Borde sluta tänka nu och plocka istället.
Ett till.
One more.
Äh.

9.
Ord.
Tycker om ord.
Det är ju på nåt sätt lite tur eftersom jag arbetar som boktant.
Ingen vet hur många ord det finns.
Fantastiskt.
Ord är liksom som stjärnor.
Oändliga.
Några föds och andra försvinner.
Plussar ett g med ett e och vi har fått ett ord.
En betydelse.
Lägger vi sedan ihop dessa bokstavskombinationer så får vi meningar.
Så häftigt.
Finns 18 ord som börjar på Q i Svenska Akademiens ordlista.
Nu sa jag ju i och för sig precis att ingen vet hur många ord det finns.
Alltså kan vi strunta lite i den där siffran 18.
Världens tjockaste bok är 2,75 meter tjock.
Den är dock inte så stor…
5 cm hög och 4,5 cm bred.
För övrigt har jag inte läst den.
Det är en liten sak som jag också tänker på ibland.
Att jag liksom inte kommer att hinna läsa allt jag skulle vilja.
Då kan jag bli lite sorgsen.

10.
Mitt tillvaro är lite som en bergodalbana.
Det går fort.
Upp.
Ner.
Ner och upp.
Upp och ner.
Loopar lite grand.
Jag tjuter lite av både lycka och skräck.
Jag är väldigt hudlös.
Grinar rätt ofta faktiskt.
Både när jag är glad och ledsen.
Tårar…
Tårvätskan produceras i körtlar som sitter i bindhinnan och tårkörteln i ögonhålans tak.
Finns det tak där?!
Jag ser rätt dåligt.
Typ halvblind.
I alla fall om jag skulle gå utan linser.
Det gör jag inte.
Tur det!
Linser tycker jag är rätt gott.
Men det beror ju faktiskt på vad jag smaksätter dom med.
Tårar är ju salta.
Och det finns en berodalbana som går i 240 km/h.
Fattar ni vilken fart!
Hur häftigt som helst.
Min bergodalbana har i och för sig pågått i snart 43 år.
Det borde slå nån form av bergodalbanerekord.
Borde ringa Guinnessrekordbok om det.
Rekordboken är för övrigt den bok som oftast försvinner ifrån Svenska bibliotek om jag minns rätt.

11.
Trädklättring.
Det är ingenting man pratar om.
Har jag lärt mig.
I alla fall inte när man borde vara medelålders och värdig.
Jag är ju inte så värdig på det sättet.
Jag gör det ibland.
Pratar om det alltså.
Typ nu.
Klättrar gör jag rätt ofta.
Ibland hittar man en själsfrände.
Nån annan som också finner frid.
Ro.
I en trädkrona nånstans.
Sånt är fint.
Både trädkronorna och själsfränder.
För övrigt är jag vuxen så jag får göra som jag vill.
Det är rätt skönt.
Tyvärr så är riktigt schyssta klätterträd väldigt sällsynta.
Man får leta noga.
Fastnade en gång.
Väldigt högt upp.
Det var pinsamt.
Vågade inte ropa efter hjälp.
Tänk om brandkåren skulle måsta tillkallas.
”Liten tant sitter fast i en björk. Ni måste ta stegbilen och fira ner henne…”
Nej.
Sånt går inte för sig.
Satt där tyst i flera timmar.
Hörde familjen ropa i fjärran.
Svarade inte.
I skymningen var hungern större än rädslan.
Då kom jag ner.
Då gick det lätt.
Men det var ett skitträd.
Apropå hunger så har en 70-årig människa under sin livstid satt i sig ca 30 000 kg mat.
Det är typ 6 fullvuxna elefanter.
Jag äter varken elefanter eller trubbnoshörningar.
Märker att jag är kräsen med vad jag äter…
Kanske är därför jag är rätt tunn.

12.
Hur som helst så är jag lite lättare nu.
Ett ärr rikare.
Går på nån form av knivsegg.
Försöker följa med i varje andetag.
Ta hand om varje känsla.
Varje människa.
Varje ord.
Varje penseldrag.
Varje jävla impuls.
Bra eller dålig.
Försöker att inte värdera så hårt.
Ärret är så galet vackert.
Ett tecken på liv.
Att livet är mitt.
Skört.
Starkt.
Fult.
Vackert och ömt.
Fjärilar smakar med sina fötter.
Fint i mina ögon.
Är inte rädd för fjärilsfötter.
De är lätta.
För övrigt så brukar jag säga att de som dött kommer tillbaka till oss i form av den första blå fjärilen om våren.
En vacker tanke.
En tanke som liksom skänker lite tröst.
Möjligtvis en naiv tanke.
En önskedröm.
Men ibland är gränsen mellan dröm och verklighet så satans hårfin.

13.
Ett litet liv.
Eller…
En litet ögonblick ur ett liv.
Som att hitta ett sammanhang i ett endaste andetag.
En vågrörelse utan sitt hav.
En havsvåg ”bryter” när vattendjupet blir mindre än 1/7 av avståndet mellan vågkammarna.
Somliga människor slår man följe med genom livet.
Vare sig de vet om det eller ej.
Är ibland lite av en samlare.
Ska ha varje skiva.
Varje bok.
Lyssnar.
Läser.
Hittar gemensamma nämnare.
Den här mannen.
En gång när jag var 17 år….osv.
Sen fortsätter minnen att explodera som fyrverkerier i min hjärna.
Hur som helst så vill jag bli som hon.
Tanten.
Älskar tanter.
Rent statistiskt räknas man som tant när man har fyllt 60.
Det är skitsnack.
Jag vill vara tant.
Jag vill vara det nu.
NU!
Då är jag det.
För jag är som sagt vuxen.
Då bestämmer man själv.
Amen på det.

14.
En sak som jag önskar mig är ett…
Gitarrskägg.
Helvete.
Jag skulle vara så grymt snygg.
Och liksom lite ball.
Möjligtvis skulle jag också kunna spela lite gitarr.
Kan för mitt liv inte ta en ren ton.
Inte nå runt halsen på en gitarr.
Inte ens på en liten.
Handen börjar krampa.
Lyder inte hjärnan.
Typ som när jag skriver.
Hjärnan säger en sak.
Handen skriver nåt annat.
Men tillbaka till det där skägget.
Skäggiga män har färre bakterier på sin haka än de som är slätrakade.
Det är ett faktum.
Även om somliga rätt tokiga människor säger att det finns bajsbakterier i skägg.
Det är ju i och för sig möjligt.
Det finns ju såna bakterier lite överallt.
Det beror ju på vart man har haft hakan.
Men nu måste jag organisera mig lite…
Hitta tillbaka.
Skägg växer 0,4 mm på ett dygn.
Mitt skägg måste alltså få växa i i drygt 8 månader innan jag når ett någorlunda anständigt gitarrskägg.
Alexander Ebert kan ha världens vackraste skägg.
Och han har en röst som rör mig ända in i benmärgen.
Ända in i min minsta, sköraste lilla atom.

15.
Nu är det dags för ett litet avslut.
Sånt är svårt.
Har funderat en hel del på just sånt.
Sista ord.
För jösses.
Jag vill liksom alltid säga lite till.
Kan aldrig vara tyst.
Är alltid för mycket.
Eller för lite.
Aldrig lagom.
Nu vet jag ju inte om just lagom är nåt att sträva efter.
Tror inte det.
Passar liksom inte mig.
Men…
Tillbaka till ord.
Sista ord.
Påven Alexander VI lär ha sagt
”Wait a minute…”
H.C. Andersen sa tydligen nåt sånt här..
”Don´t ask me how I am! I understand nothing more.”
Marie Antoinette…
”Pardon me, sir. I did not do it on purpose.”
Jag funderar fortfarande på mina.
Förhoppningsvis får jag tänka rätt länge.
För som ni märker så har jag kanske inte alltid koll på vad som kommer över mina läppar.
Saker och ting liksom bara händer.
Och vem är jag att stoppa?!
Orden hittar jag kanske inte just nu.
Men låten.
Den som avslutar min dag här idag.
Den skrevs för länge, länge sen.
Och ibland är livet som en liten saga…
Men bara så att ni vet så tänker jag nu röka en fet cigarr.
Möjligtvis sippa lite på en whiskey.
Bara för att jag kan.
För att jag vill.
För jag är ju faktiskt vuxen….
I alla fall ibland!
Tack.