Yasmine Sherif den 15/7-2017

 

1. Natt i Sverige, kväll i New York! Nu kör vi! Jag växte upp i en tuff Stockholmsförort (Skärholmen) med underbara vänner. I tonåren var Magnus Uggla min stora idol. Jag gillade hans trotsiga, kaxiga musik – vi var ju båda rebeller. ”Det är vår tid nu – 1977” och ””Varning på stan” var mina favoriter. En gång såg jag honom på Café Opera. Gick fram och sa som det var: ”Du är min idol!” Han log och pussade mig på pannan! Wowa! Lyriken var det inget fel på heller. Man känner alltid igen sig på något sätt i låtar man gillar. Så jag väljer att börja med ”Johnny the Rocker”: ””Du var ju redan som barn, ja rätt originell det var vad man sa. Kort sagt inte så bra, för vara som andra det måste man va’…Men du fann din egen väg…/… ” Go Uggla, go!!

2. Idag jobbar jag för att ge 75 millioner barn i krig en möjlighet att gå i skolan. Barn som har sett helvetet på jorden i Syrien, Iraq, Afghanistan. Oskyldiga barn som förlorat hem, föräldrar, armar och ben, till krig. Mitt jobb är att koordinera så att FN systemet och regeringar ger pengar och möjligheter till dessa barn att skapa sig ett nytt liv, ett hopp. Men när jag var i tonåren så kändes allt annorlunda. Då handlade det om mig och oss – om vår korkade majje, om att frigöra sig från skola och auktoriteter. Vem ville vara just ”another brick in the wall?” Det är en väldans tur att man växer. Men, trots det, gillar fortfarande den här..

3. Nu när vi ändå håller igång, här kommer min absoluta favorit! Kim Larsen var inte snygg – men vilken karisma! Älskar Gasolin, och speciellt den här låten. Den har följt mig genom livet – från Skärholmen till FN. Minns ett party i Sudan bland FN folk och diplomater. Plötsligt spelades ”This is my life” och jag hoppade högt – min låt! Alla minnen kom tillbaka. ”This is my life – show me the light, and I go there” och ”Take the fear, take it away, and give me hope for one more day.” Mitt liv i ett nötskal!

4. Jag var 16 år. Livet lekte. Det var sommar. Jag minns att vi var hemma hos mig och var på väg ut för en sommarkväll med vårt gäng. Lenita, Mia Ågren och fler. Vi spelade musik på min kassettspelare som jag köpt för min lön från fruktaffären i Skärholmen Centrum. Vi var förväntansfulla inför en underbar sommarkväll. Denna sång med Bob Dylan spelades i bakgrunden. Många år senare – kanske 30 år senare eller så – kom Bob Dylan tillbaka. Jag ser min dotter, Amira, springa över ängen, hennes langa hår dansar i vinden, hon ska åka till Equador för en månad med sin skolklass. Jag känner hennes känsla av frihet och ungdom. Och minns hur det kändes. Även om jag bara skulle till Skärholmens centrum den sommarkvällen, så känner jag igen känslan. 16 år och fri – tack Bob Dylan!

5. Man kan inte vara ung på 70/80 talet utan att älska Bob Marley. Ung tonåring som börjar åka skateboard och träffar en annan skateboard fantast, Sussi (Eriksson) Skate. Vi börjar skata tillsammans. Håller till på Gallerian i Stockholm City – vi som åker skateboard och punkarna. Vi håller ihop! Vi laddar! Flyger fram genom Stockholm, slalom, står på händer på våra skateboards ner till Segels Torg, och har fruktkrig i lagret av Hötorgshallarna. Vi var fria och svävade fram. Stefan Barth – en punkare från Skärholmen har lämnat oss alldeles för tidigt. Sussi Skate skatar fortfarande och är lika passionerad – wow, hon är min idol! När jag kom upp i äldre tonåren, och min mamma städade garderoben, så slängde hon ute min skateboard. Men, jag fixade det, när barnen fick skateboards typ 30 år senare, så köpte jag en till mig själv (över 50 nu) och skatar i ibland i Central Park! Frihet – ett återkommande ämne i min livshistoria! Och så Bob Marley – minnet när vi skateboardare och punkare klättrade upp för något berg, kröp under stängslet och tog oss in på Skansen för att se Bob Marley live…

6. När man ser tillbaka på sin tonårstid så verkar det som om allt hände på somrarna. Ljusa fina sommarkvällar. Per Gessle och Gyllene Tider var precis det – sommar! Massor med bra låtar av Gyllene Tider, men tycker ändå den har passar bäst. För mig som flyttade utomlands 1988 för att följa mina drömmar, så är svensk sommar det jag saknar mest. Finns inget vackrare land i världen än Sverige i juni, juli, augusti!

7. Och så kommer tonårsförälskelsen. Han var vacker som en grekisk gud. Thomas Lauren. Jag minns så väl när vi är hemma hos Ove Kvist. Tror Matte Landelius och Juha var där. Både Lauren (som han kallades) och jag är super-blyga. Vi blev ett starkt par. Lauren var en otroligt viktig person i mitt liv. Jag sa till honom att klippa sitt långa hår. Han gick till frisören. Den här sången har en stark dynamik. Det var vi två. Lauren och jag cyklar genom Skärholmen, jag på pakethållaren, och sjunger ”The River” med Bruce Springsteen.

8. Efter två år gör jag slut med Lauren. Det skär i hela mitt hjärta. Men jag vet att jag måste gå vidare. Jag behöver frihet och jag är driven att söka mina drömmar. Jag vill förändra världen. jag är på reserv listan för juristlinjen på Stockholms Universitet. Och jag kommer in! Wow! Mina drömmar håller på att bli verklighet. Jag blir antagen! Helt otroligt! Jag ringer min storebror som lånar mig pengar så att jag kan köpa böckerna. Nu är jag redo att gå ”all out!” Sedan följer några intensiva år – jag måste lära mig att tala som en jurist, vara smart, kvick-tänkt! Tonåren är över. Allvaret väntar. Men, fortfarande…”I was born to be alive!”

9. Den här sången är så funky att jag inte kan sitta stilla. En hederlig gammal låt som rycker i hela kroppen. Så jag tog mig igenom mina studier. Mycket tråkig juridik för en som växte upp i Skärholmen. Men de två sista åren kunde jag valja inriktning. Det blev Mänskliga Rättighteter. Det kan aldrig bli tråkigt. Det handlar om oss och världen.

10. När jag var klar med mina studier 1987 visste jag att jag måste ut i den stora vida världen. Jag tågluffande och reste runt i Europa. Sedan fick jag napp. En praktikplats på FN! Hur jag fick den är forfarande en stor gåta får mig. Min engelska var usel. Men jag hade passion. Kanske de såg det. Så jag sålde allt jag ägde till min lilla-syster och köpte en tågbiljett till Geneve för 1,000 spänn. Där satt jag på ett tåg med två resväskor till FN i Geneve och kunde knappt prata engelska. Passenger, ja Iggy Pop, det var precis vad jag var. Ingen aning om min framtid., jag bara reste…

11. Så här var jag i Geneve med en praktikplats på FN i Geneve. Men ens bakgrund går aldrig ur kläderna: Led Zeppelin – det bästa rock-bandet genom tiderna. Min klara favorit är Stairways to Heaven. Men så många bra låtar, så vi kör på den här för den är så rocking funky! Älskar Led Zeppelin och tackar min storebror som fick mig att gilla detta fenomenala rock-band!

12. Åren gick. Jag blev stationerad på många olika ställen. Alltid i länder som drabbats av krig. Balkans, Sudan, Congo, Cambodja, Mellanöstern. Jag har arbetat med flyktingar som förlorat allt och bara har en plast kasse med tillhöriigheter, politiska fångar bland kackerlackor, och barn som inte kan hitta sina föräldrar. Av alla krig jag sett så är nog det svåraste jag upplevt situationen mellan Palestinier och Israeler. Stora murar som omringar mina Palestinska vänner, gränskontroller som förnedrar, lidande, orättvisor. Inget gör så ont som att se orättvisor och mänskligt lidande. Den här låten handlar precis om detta. Mark Knopfler, av judiskt påbrå, som sjunger om ”Brothers in Arms” – ”I have witnessed your suffering” ….

13. Den här måste ses på youtube. Att se stora musik artister komma tillsammans – Springsteen, Withney Houston, Tina Turner, George Michael – for en bättre värld. Det är den passionen som driver mig och jag inspireras av artister som drivs av samma känsla…

14. Så mina två underbara barn höll mig kvar i min ungdom och fick mig att gilla rapp. Tack vare dem stötte jag på den här låten. Rapp är väldigt häftigt, speciellt om det har ett budskap. Jag är ett stort fan av Ghandi. En stark människa som fick slut på kolonisering av Indien. . Så här kommer min rapp favorite.

15. Vi alla kommer ihåg Berger från filmen Hair. Han är killen som – av misstag – går in i ett plan för kriga i Vietnam och dör. Han var en flower-Power kille som bara ville ha fred och kärlek i världen. Jag älskar den här sången för den handlar om fred, men också om att öppna oss själva och låta ljuset in. Jag lyssnade ofta på den när jag skrev min bok – The Case for Humanity – ett försvarstal för mänskligheten.

16. Varje morgon gör jag en liten ”prayer” för mina barn, och även för min mamma som gick bort 2014. Min 19-åriga son, Raoul, är min tvilling själ – rebell, tuff, artistisk och frihetsälskande. Min 24-åriga dotter, Amira, är som sin pappa, lugn, sansad, bara så god. Utan dom hade jag aldrig kunnat göra något för någon i den här världen. Så ”A little prayer for you”….

17. Och den här är för min man! Vi har varit ihop i 27 år, och gifta i 25 år. Ett helt liv tillsammans (nästan). Vi träffades i Afghanistan 1990. Vi var båda i sena 20 års åldern, gjorde vår första FN tjänstgöring i Kabul Afghanistan. Han var lång och ståtlig, och talade så vackert. Han var allt jag kunde ha varit om jag inte hade missat många år av mitt liv med att vara rebel. Ödmjuk och otroligt tålamodig och vis, han har varit där under mina resa från Skärholmen till FN – aldrig vikit från min sida. Tack, Ramesh. This one is for you…

18. I slutändan, så är jag född rebell! Det bara är så. Förra sommaren, var jag på bio med min lillebror, barnen och min systers son. Vi kollade på typ en James Bond Movie av något slag. Givetvis så somnade jag i mitten i filmen. Men när gardinen gick ned och filmen var slut, så vaknade jag av världens häftigaste sång. Högtalarna var på full speed, stereo över hela biografen, och jag blev euforisk – det här är min låt! Hela mitt liv har varit en resa mellan det extrema. ”Extreme places, I did not know, extreme places that helped me, extreme places I have gone, I would stand in line for this!”
That’s my song!

19. Sista låten. Om någon undrar vad som driver mig så är det här låten. Jag kunde ha valt Imagine av John Lennon. Men jag tycker George Harrison är vassare. Vi alla söker det som är gott och vackert. Tror inte det finns en människa som inte slutit deras ögon någon gång i deras liv och bett för något. Vad vi än kallar det, hur vi än känner. George Harrison’s sång definierar mitt personliga sökande. Det är det som driver mig. Har alltid drivit mig (även när jag inte visste vad det var), och kommer att driva mig tills min stund på jorden är över. Tack alla.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.