Marie Grufman Pellfolk den 29/7-19

1. God morgon alla! Måndag morgon, tre dagar kvar på semestern och dagen bokad för sommarprat! Kanske det är några som vill lyssna på en 53-årig tant från Västerås som kommer att spela favoritmusik och prata om livet. Det där med manus har jag skippat, är en rättså impulsstyrd tant så jag kör på med ett virrvarr av tankar, känslor och idéer… Blir spännande det här! 😕😊

2. Det där med att bli äldre är ju en ofrånkomlig process som jag välkomnar med skräckblandad förtjusning. Vad är alternativet liksom… Att passera 50, kroppen börjar svikta och man tänker ”jaha, det var så här mitt liv blev till slut…” Vad hände med alla planer, drömmar man hade som ung? Idag kommer jag på mig själv att tänka att jag tar det i nästa liv, nästa?? Att åldras sätter livet i ett nytt perspektiv och de existentiella funderingarna tar mera plats. Men faktum är att jag tycker nog att livet blir faktiskt bara bättre och bättre! https://open.spotify.com/track/7rMGBorMCIjr623laBD1a4

3.Existentiella tankar, livet… Vad är egentligen meningen med livet? Är det så biologiskt krasst att det handlar om att reproducera sig, föra mänskligheten vidare? Själv hade jag ingen önskan när jag var yngre att bilda familj och skaffa barn, men livet ville annorlunda så nu sitter jag här med två kids (även om den ena formellt är vuxen) och tycker att det känns som om det var en mening med det också! En favoritlåt från när jag var barn, världens bästa barnplatta! Eller barnplatta… spelar den fortfarande, gick för högtryck för några dagar sedan med allsång i bilen på Öland, även om det bara var föräldrarna som sjöng!https://open.spotify.com/track/48nlehlMgkluf0jAoFGnv5

4. Nej, jag tror inte att meningen med livet är en biologisk drift, det är inte min syn på människan. Jag är en hängiven humanist, att människan är född fri, med fri vilja och en önskan att finna meningsfullhet i sin tillvaro. Med frihet kommer även ett ansvar, ansvar för sig själv och sitt liv men även för andra. Sant, men hur lätt är det??

5. Som ung och rastlös var livet mycket som ”Livet är en fest”. Kanske ska det vara så också. För egen del gick mycket ut på att skrapa ihop tillräckligt mycket pengar för att åka på festivaler, tågluffar, några jordenruntresor. Man har trampat på några av de förrädiska minorna, gjort sina misstag men överlevt och tror jag, växt som människa. Ångrar inget, det är ingen väg för att gå vidare i livet och fortsätta utvecklas. Genom resorna har också fått vänner för livet som jag håller kära fast det gått sisådär 30 år 😍 För att inte glömma musiken som man introducerats till av alla nya vänner. Nu tänker jag spontant på the Smiths som kom till mig på riktigt i Sydney på 80-talet. Tyvärr hann jag aldrig se dem live.

6. Ett band som jag däremot hade förmånen att se i Australien på the Piggery i Byron Bay, var the Saints.

Det här är enligt mig deras bästa platta! https://open.spotify.com/track/37sA21G7FL484ku9J5UJNU

7. Nu har snart hela förmiddagen gått och jag har nyttigt tvingat mig själv att filosofera över meningen med livet. Sanningen är att det inte finns ett rätt svar, eller, jo, det finns ett rätt svar för varje unik människa.

För egen del tror jag att jag föredrar att hacka upp det i hanterbara delar, vad är det som gör just mitt liv meningsfullt? Som för de flesta av oss handlar det nog främst om att få vara en del av en gemenskap, få och ge kärlek och bekräftelse, genom en familj, partner, vänner och i andra sammanhang vi befinner oss i.

Låt det inte bli som en drog bara… 😜🤪 För övrigt en fantastisk danslåt! https://open.spotify.com/track/3wtMkvedoWMQ3XTKv7tqcZ

8. Annat som skänker mening till mitt liv är de sköna konsterna! Men vad är det som gör det skönt och meningsfullt? Jo, att det på något sätt berör, frammanar känslor som inte alltid bara behöver vara av positiv art. Musiken är väl den största och viktigaste formen av skön konst för mig men både bildkonst, film och litteratur är viktiga i mitt liv.

Jag och favoritmaken har tagit fasta på musikens betydelse i livet och försöker i den mån det är möjligt (använder det som hårda argument för att rädda vår överlevnad 🤪) åka på så många spelningar som möjligt för att se våra favoritband. Jag och favoritmaken träffades faktiskt -93 på en Satorkonsert när vi båda var på besök i hembygden Fagersta. Många Satorkonserter har det blivit sedan dess, nu senast på Dalarocken i Hedemora i somras 👊https://open.spotify.com/track/1u6h9pn4WOeQ0mzVl8uDZa

9. Bra musik som berör och framför allt live slår det mesta. Jag skrev tidigare att vi har våra favoritband som vi försöker se live men det händer förstås då å då att man på en spelning där det finns flera band, eller förband har lyckan att upptäcka något nytt svinbra! För ett tag sedan såg jag Gamla pengar som blev en sån positiv överraskning med sin lite Nationalteatern-anda och var kalas att se på scen! Hoppas på att kunna se dom igen på punkbåten i vår.

10. Ett annat band som kom till mig som en live-bonus är Världen Brinner. Det var ett par år sedan när de supportade bland annat Dahmers, de var okända för mig och jag checkade de få låtar som fanns på Spotify och tänkte att det lät väl rätt bra. Rätt bra är bara förnamnet, Världen Brinner är ett av Sveriges bästa band, missa inte!

Vi kör en av de tidiga låtarna med Västerås finest:

11. Meningen med livet kanske är så enkelt som att vara en god människa, att göra bra val i livet för både sig själv och sina medmänniskor och ta ansvar för sina handlingar. Lättare sagt än gjort men att ha denna medvetenhet med sig i vardagen tror jag gör skillnad.

En gång på stenåldern när jag gick i andra klass tror jag, åkte klassen iväg på äventyr i skogen där vi gick en tipspromenad. Vid en av frågorna fick vi ta varsin kola med papper på. När vi sedan svarat på samtliga frågor och kom i mål skulle vi lämna in svaren tillsammans med kolapapperet, som gav bonuspoäng. Jag var en av en handfull elever som hade mitt papper kvar… Då var vi barn men om man ser sig omkring idag, i stan, i naturen, skadegörelse och skräp överallt… när jag ser skiten så är det mer än så jag ser, det är egentligen bara ett symtom på den brist på att ta ansvar för sig själv och andra som speglas och som kommer att visa sig i många andra sammanhang…

12. Mina första jobb var inom äldrevården, på servicehus, ålderdomshem och långvård. Det var en ny värld för mig. Jag, outbildad inom vården, fick ansvar att vårda gamla och sjuka… det var inte lätt men jag lärde mig snart att både se den jag hade framför mig och lyssna på vad han eller hon ville förmedla till mig och vara närvarande. Jag kände en enorm ödmjukhet inför alla äldre jag mötte som levt ett helt liv och den livsberättelse som de bar omkring på. Jag fortsatte så småningom inom vården genom att utbilda mig till sjuksköterska för det här var viktigt och meningsfullt för mig och jag kände att jag kunde göra gott för någon annan. Som en professionell medmänniska kanske?

13. Oj, vad hon slår sig för bröstet och talar om vilken bra människa hon är!! Eh… vad man önskar och vad man faktiskt levererar är inte alltid samstämmigt…

Ibland brister det, härom veckan var jag ute och gick med min gamla hund och den 16-åriga sonen hängde på. Vi gick i sakta mak längs gångbanan i kvarteret där det är en gräsremsa med träd närmast bilvägen. Jycken och jag går där på höger sida och strosar, han lyfter benet mot en trädstam, allt frid och fröjd. Då plötsligt ser jag den äldre mannen som kommer mot oss i rask takt med gåstavar, målmedvetet rakt mot oss… Jag klev ut i gräset och han stannade med mindre än en armlängds avstånd och stirrade på mig. Jag frågade om han hade för avsikt att gå rakt in i mig och hunden och han skrek ”det är lag i Sverige att gå på vänster sida”… Jag lackade ur och skrek tillbaka ” skaffa dig ett liv GUBBJÄVEL!”

14. Jag tycker om människor och är genuint intresserad av andra människor. Det är många fina möten och goda samtal som etsat sig in i mitt hjärta och som jag tar fram ibland. En filosof som jag för länge sedan inspirerats av är Levinas som lyfter mötets betydelse ansikte mot ansikte. Där den andre alltid måste få vara olik mig och där jag i mötet utmanar min egen existens. Mötet med den andres ansikte måste präglas av en etisk hållning och inför den andres ansikte ställs jag ansvarig.

15. Idag är jag inte längre verksam sjuksköterska utan tjänsteman på en myndighet. Det förpliktar… jag förväntas att ha en viss hållning som anstår en statstjänare. Absolut, men hur mycket får man avvika från normen, vad kan jag uttala högt och kan jag låta min lätt anarkistiska ådra visa sig eller…? Jo, det har blivit en del av min mission att vara klädsamt normbrytande och att visa på oliktänkande och alternativa intressen och livsstilar. Här återkommer vi till den humanistiska människosynen att vara fri men med ett ansvar.

Ett band som jag återupptäckt på sista tiden är Strindbergs och Bombpartyt är en av mina absoluta favvoplattor!

16. Jag avskyr uttrycket ”här har vi högt i tak” det betyder oftast bara att någon försöker sanktionera sina egna oreflekterade åsikter för att ha tillåtelsen att köra ner dem i halsen på andra. Det är inte särskilt mycket i livet som är rätt eller fel utan kommer med olika nyanser av bådadera. Inom humanismen strävar man främst efter att nå förståelse för något. Jag tänker tillbaka på ansiktets etik enligt Levinas och vikten av att låta den andre vara olik mig själv. För det krävs förståelse och ett reflekterande förhållningssätt. Har jag någonsin hävdat att det är lätt??

Fan va fint det är att vi är olika, det berikar mig, varje dag!

17. Det känns ärligt riktigt bra att bli äldre. Jag vet några i min omgivning som tycker att det är jobbigt och är frustrerade inför det faktum att åren går och det ofrånkomliga att de håller på att bli gamla. Många gånger tror jag att det är mer av kosmetiska skäl, kroppen förändras, man känner inte riktigt igen sig i spegeln. Jag tycker nog mer att det är en befrielse, jag känner mig trygg i vad jag står för, mina värderingar, behöver inte lägga så mycket energi på hur jag ser ut, jag är ju över femti herrejeeze! Kan jag istället lägga min energi på det jag verkligen tycker om och som ger meningsfullhet i mitt liv så blir livet än bättre!

Det börjar bli dags att avrunda sommarpratet. Jag tackar ödmjukast för att fått vara med. 😊👍Tack alla som har följt mig idag 😍 och tänker ni så här i efterhand att ”hur tänkte hon här” så ställ frågan i en kommentar. Jag finns här!

Jäkla lyx att bli äldre också när ekonomin är så mycket bättre. Från att sova i bilar och tält på spelningar och festivaler bokar man numera hotell, med hotellfrukost!! Det kan inte bli bättre! 😊 Nu ser jag fram emot en spelning i Köpenhamn i höst med världens bästa Hurula på världens bästa ställe, Loppen!

18. Nu är det dags att avrunda mitt sommarprat. Jag hoppas att jag inte varit för stökig i mina inlägg och att det har varit någon form av röd tråd att följa. Det har varit en fantastiskt roligt dag! Jag har fått tänka tillbaka och reflekterat över hur livet har varit, vilka vändningar det tagit och hur musiken kommer in i min historia.
Tack alla för uppmärksamheten!

Jag avslutar med favoritbandet Sator och favoritmakens favoritlåt!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.