Henrik Björk den 4/7-2017

1. Då var det dags. The Soundtrack of a konstig man. Det är väl ungefär det det blir.
Jag har inget manus, kanske skulle varit bra, men jag kör bara fast om jag försöker för mycket ….
The soundtrack of a konstig man för att den låt jag alltid identifierat mig allra mest med är Streberbarn av Garbochock.
Vi börjar så..

2. Skrev ett långt inlägg nyss. Just när jag tryckte på ”skicka” bröt hela min app ihop…
Nåja en gång till…
Musik har alltid varit viktigt för mig. Jag vet inte varför, för vad jag minns har det aldrig varit jätteviktigt för mina föräldrar eller någon annan i min närhet, när jag var barn. Och det var ”vuxenmusik” som var det intressanta. Visserligen fanns det framförallt en barnskiva som var riktigt bra, nämligen Bamse (och Bamse har också följt mig genom livet) men de tre stora favoriterna i mina unga år (från 3-4 årsåldern) var Harry Belafonte, Elvis Presley och Louis Armstrong. Av dessa är det Louis Armstrong jag helst lyssnar på numer.
Så nästa låt blir med honom, vilken låt jag för tillfället tycker är allra bäst beror lite på humör för dagen…men det är ju trots allt jul…i. Så, bästa jul-låten blir det:

3.
Jag hoppar lite fram å tillbaka i tiden.
Vänner har varit viktiga. ÄR viktiga. Jag vill va en bra vän och hoppas att jag lyckas. Fast man har lätt att ramla in i nån slags roll…
I unga år hade jag inte så många vänner, jag tror jag var en udda figur redan då. Man ”skulle”, som kille, vara intresserad av fotboll och/eller ishockey men det var ju inte jag. Inte var jag så jävla tuff heller, rädd för spindlar och höjder… höjdskräck har jag fortfarande, spindlar är jag inte så rädd för längre… 🙂
Nån gång 86-87 hittade jag punken (född 74) och äntligen var det som att ”komma hem”. Vi var ett litet gäng, men har man bara vänner vad behöver man ha mer? (Som Charta 77 säger i Kungarna af stan 1).
Nu blir det en låt om vänskap från 2015. Ett riktigt bra band från Flen…. Slaktkniv och låten Vänskap

4. Har visst satt upp mig på tvättstugan idag å ska strax ta och trilla ner dit. Det får mig osökt att tänka på det eminenta hardcorebandet Huvudtvätt från Sundsvall. De hade samtidigt det engelskspråkiga bandet Headcleaners med samma låtar fast texter på engelska…
Huvudtvätt har alltid lite rengöringstema på alla låttitlar…så det är lite humor och lite allvar och mycket bra! ??
Korta låtar också, å det gillar jag.

5. Blir lite blandning av högt och lågt, alltefter vad som faller mig in.
Är nyskild efter 23 år… vi växte isär. Hon ville göra mer vuxna saker å jag vill gå på punkspelningar… lite förenklat. Vi är dock vänner fortfarande och det är ju tur när vi har två fantastiska barn ihop. Saker å ting ska ju funka för dem med och de ska fortsätta känna sig trygga och älskade.
Fast ibland kan det kännas rätt mörkt och jobbigt. Det var ändå 23 år vi höll ihop. Och på sätt och vis älskar jag henne fortfarande… och jag hoppas att jag aldrig slutar göra det.
Fast jag vill inte ”ha tillbaka” henne igen.

6. Vaskarubli?
Det här med att göra karriär har aldrig riktigt varit min grej. Jag har aldrig vetat vad jag egentligen vill jobba med. ”Vad som helst utom att torka pensionärer i röven” brukade jag säga i min ungdom.
Pengar är förstås trevligt att ha, men jag är hellre pank än gör saker som känns själsdödande… och jag vill hellre göra nåt som är till nytta på nåt sätt än att göra folk illa och bossa å så där… sen vet jag inte om det finns så mycket jag duger till heller.
2000 började jag sommarjobba på äldreboende. 2004 fick jag ett längre nattvikariat och sedan 2008 har jag fast jobb på äldreboende, natt. Och trivs. Det är bara konstigt folk som jobbar natt, så jag passar bra in… och jag är rätt bra på bajstorkning…😉

7. En av de lyckligaste perioderna i mitt liv var när jag pluggade arkeologi a/b på Stockholms Universitet hösten 2000 och våren 2001. Studierna gick väl lite sådär, men det var en del jäkligt roliga fester och jag träffade en himla massa roliga människor, varav en del fortfarande är vänner. En av dem var jag på fest hos i fredags. Han, Krilledill som han heter i arkeologkretsarna, spelar gitarr på den här låten och en annan av arkeologvännerna är numer gift med trummisen.
Peoples beer är ju förstås folköl….

8. Mellan min barndoms musikhjältar som nämndes tidigare och punken så lyssnade jag på Kiss. Och det var nästan uteslutande och endast Kiss (även om jag i smyg lyssnade på mina barndomshjältar när ingen annan var hemma, speciellt inte min storbror)…
Från början var det han som bestämde att vi gillade Kiss och för att slippa stryk hängde jag på… men efter ett tag gillade jag dom på riktigt. När de sminkade av sig försvann mycket av hela grejen och dessutom blev låtarna allt sämre… sen var det en vilsen period ett tag där jag försökte hitta musik som grep tag i mig innan jag hittade till punken… nånstans runt 94-95 började jag återupptäcka Kiss och tycker det är lite kul å en del låtar är helt ok… och nu har även barnen börjat lyssna lite på dem, dock utan att någon behöver hota med stryk…
En Kissfavorit då och nu:

9. Nu är det ju 2017, punken har haft 40-årsjubileum och för min egen del har jag lyssnat på punk och kallat mig punkare i 30 år. Då är det lätt att tro att punken stagnerat och bara blivit gubb- och kärring-musik men det kommer nytt hela tiden. Nya grupper bildas och även nytt folk hittar till den.
Jag ramlade på ett nytt band för inte så länge sedan, jag tror att jag egentligen letade efter ett annat band men kom in på deras hemsida där de lagt upp ett gäng låtar.
Och rätt snabbt hade jag ett nytt favoritband. Sedan dess har de släppt två ep:s och mer är på gång, de har gått från att vara en duo till att bli en kvartett och de har gjort sin debutspelning. Fler är på gång, tex Hygget (punkfestival) i sommar. Förhoppningsvis kommer jag att få tillfälle att se dem så småningom…
Straight out of Trollhättan, fin, slamrig kaoskäng..

10. För ett par år sedan, 2014 tror jag, var jag för första gången med på ett pubquizz. Sketakul tyckte jag, vet inte om jag bidrog med så mycket den gången (mer än att kunna att Junior Murvin gjorde originalet på Police & Thieves och att versionen som spelades var The Clash), men det gav absolut mersmak. Sedan dess har det förutom en del pubquizz även blivit tre lite större musikquizz, två i Nynäshamn och ett ”Mellangiss” på Gotland. Verkligen jättekul att besöka Visby även om det var februari och jag gick på antidepressiva och därför skippade alkohol…
106 lag med 4 personer i varje, alltså 424 deltagare och utöver det alla som anordnade det hela osv… en hel dag fylld med musiknördande, med andra ord himmelriket. Så tack Anqi Rydberg för att du fick in mig på quizzandet. Och tack även till Lasse Lamminaho och Kia Cedergren som också ingick i laget och gjorde hela helgen till ett jävla härligt minne…
Just det, vår målsättning var att åtminstone ha 2-3 lag bakom oss och vi kom på plats 82(?)

11. En bra sak med att flytta till egen lägenhet är att man slipper kompromissa. Nu har jah det jag gillar på väggarna, vilket betyder skivor…
En dålig sak är att när det bara är jag som, eventuellt, blir lidande har jag väldigt svårt att motivera mig själv till att städa… vilket gör att det vanligtvis ser ut som en orkan har dragit fram… men jag lider ju mest när jag ska försöka röja inför att jag har barnen…

12. Den här gruppen, eller egentligen dess föregångare ”The Låt Of The Day” hittade jag in i för nästan exakt ett år sedan, via en facebookvän (hej Peter Alzén, det är ditt fel! ??) som hade kommenterat någonting. Sedan följde jag alla sommarpratarna och tyckte det var helt underbart!
Och efter det var jag fast.
När det i år pratades om att det kanske inte skulle bli nåt sommarprat anmälde jag mig just för att det ändå skulle bli någonting…och sen undrade jag vad fan jag gett mig in på… det var nervöst i början, men nu är det skitkul! Problemet är att få in alla låtar man vill dela och att komma på nåt att säga som inte bara är pladder….
Lite så här känns det:

13. På tal om (förra inlägget) vilken grupp det här är så höll jag nästan på att glömma att det är tisdag!
Så då passar det ju med låten som fick in mig på punk från början. Tror jag hörde den på Bommen i P3. Dom sa att det var punk och dom sa vilken låt det var. Och jag hade ju hört den innan, tror jag hade hört originalet, men framförallt Hep Stars version…. så det här var samma låt, men samtidigt så totalt annorlunda!
Sen upptäckte jag ju allt det andra, kläderna, anything goes-attityden (det var så jag upplevde det iallafall, och jag håller fast vid det)…

14. Har påbörjat den här posten ett par gånger och ändrat mig. Men nu jävlar!
Ända sedan jag var liten, 6-7 år, har jag haft perioder av rätt stark nedstämdhet, det har väl inte direkt gjort att jag känt mig mer ”normal”. Jag vet inte om det varit regelrätta depressioner, men perioder då jag tröttnat på och tappat intresset för allt, inklusive och framförallt mig själv och livet.
I dom perioderna tänker jag väldigt mycket på döden och självmord, jag har bara ett försök bakom mig men framförallt är det väldigt mycket detaljplanerande (hur, när, var osv) och tankar och fantasier om hur det kommer att se ut och kännas (när man lägger snittet/sjunker under ytan osv. you get the point).
Nåväl det där är i perioder vars längd kan skifta väldigt mycket, ibland kan det vara nån timme eller två, ibland i veckor och då blir det riktigt jobbigt.
För jag vill inte göra så. Mot mina barn, min syster, mina föräldrar, vänner… och inte mot okända heller (nån måste ju hitta resterna)…
Så till slut tog jag kontakt med psykvården igen (gick i terapi efter försöket när jag var 18-19)…och har nu fått igång en neuropsykiatrisk undersökning så man kan få reda på om det är nåt mer än ”bara” depression/nedstämdhet.
Och fast jag kan tappa alla andra intressen finns alltid musiken kvar. Den dan jag tappar bort den är jag nog död på riktigt….
Till den här bekännelsen ska det vara en av mina favoritdepplåtar….

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *