Kategoriarkiv: Sommarprat

Pias sommarprat 14/7 2014

Hej allihop. Jag valde att genomföra mitt sommarprat på min födelsedag. Det var roligt att ha den uppgiften just den dagen – men det var också lite tokigt eftersom jag ju hade annat för mig under dagen och framför allt på kvällen. Det blev bitvis lite snärjigt 😉 .

Jag gjorde allt i realtid. Jag hade visserligen en liten kluddig lista med de låtar jag ville spela, men texterna skrev jag direkt i mobilen vartefter det blev dags att lägga ut dem.  Därför är inläggen ofta ganska korta. Jag hann inte heller med alla berättelser eller låtar jag hade tänkt mig att ni skulle få ta del av – men det får bli nästa gång. Här är mitt sommarprat 14 juli 2014:

den 14 juli kl. 07:25

God morgon allihop! Nu startar min dag här på TLOtD! Jag ska bara äta lite frukost så återkommer jag med mer musik och prat! Here Comes the Summer!

The Undertones ~ Here Comes the Summer

Released 13 July 1979

youtube.com

———————————————

1

den 14 juli kl. 08:19 · Har redigerats

 

1. 1957 kom Owe Törnqvist med sin låt ”Albin och Pia” och det var det året jag föddes. Den singeln finns också i den lilla samling skivor som finns kvar från mammas och pappas inköp på 50-talet. Nu vill jag ju inte tro att jag döptes efter låten – men enligt legenden (mammas version) så ville hon ge mig ett helt annat namn, men pappa och min moster ska ha hunnit före med att bestämma och sätta ut namnet Pia i annonsen. Så fick det bli och det är jag glad för!

Owe Thörnqvist – Albin och Pia

Owe Thörnqvist med Albin och Pia inspelad 1957

youtube.com

————————————————

2

den 14 juli kl. 08:40

2. Det var alltid mycket musik hemma. Radion stod säkert på men innan Melodiradion kom fick man troligen förlita sig mer på andra källor för att hitta kul musik. En av mina första egna skivor var ”My Boy Lollipop” med Millie. Att det var Ska hade jag ju ingen aning om. Att det var bra var jag tvärsäker på! Och var ni på fest hos mig i slutet av 70-talet så vet ni att hon dök upp då också. Världens bästa partylåt!

Millie Small – My Boy Lollipop

Jamaican teenager Millie Small stunned the music business by reaching number two in the U.S. and number one in the U.K. with ”My Boy Lollipop” in 1964. Born …

youtube.com

———————————————

3

den 14 juli kl. 09:00

3. Och så var det förstås Beatles! Jag och brorsan fick komma med pappa på Beatles spelning i Kungliga Tennishallen här i Stockholm troligen redan då, 1963. Otroligt! Men det gick inte att höra ett skvatt av vad de spelade då, tjejerna skrek för högt! Men det var mäktigt att vara där! En annan tidig singel i min samling blev förstås ”She Loves You”. Jag har den tyvärr inte kvar – men ”Dizzy Miss Lizzy” pryder fortfarande sin plats i samlingen

The Beatles ”Drop In” Swedish TV show 1963

Beatles live und man versteht auch was… Beachte wie die Leute klatschen. Wahnsinn.

youtube.com

——————————————–

4

den 14 juli kl. 10:03

4. Min bror Staffan har betytt otroligt mycket för mina musikaliska upptäcktsfärder! Han var ofta först med mycket nytt och jag kommer att berätta mer om det längre fram. Men nu tillbaka till sisådär 1965. Staffan organiserade Tio i Topp hemma med mig och alla kamraterna i villakvarteret i Bromma. Jättekul! Vi brukade väl ha ungefär 10 låtar att rösta på, antagligen lite olika från gång till gång beroende på om det kommit nåt nytt och bra. Men vissa låtar var med varje vecka och en vann varje gång! Fullkomligt oslagbar vinnare var alltid ”Moody River” med Pat Boone. Vi gillade den allihop, men kanske såg domaren till att den fick tillräckligt med poäng varje gång? Svårt att veta… Hur som helst är det en vacker sång om olycklig kärlek… Hoppa inte på golvet nu, för nu lägger jag på pickupen!

Pat Boone – MOODY RIVER + A THOUSAND YEARS 1961

49th Single Debut On May 1st Hit Number 1 For 1 Week On June 19th

youtube.com|Av Pat Boone

———————————————-

5

den 14 juli kl. 11:15

5. Stones lär ha varit med och fightats om förstaplaceringen i vårt eget Tio i Topp flera gånger. Jag gillade den här och ”I Can’t Get No Satisfaction” lite extra. Singeln finns hos mig Det började hända saker i musikbilden och det var skönt med självständigheten och uppkäftigheten som Rolling Stones hade. Vår familj gick igenom en otroligt svår tid. Inga omkomna men många sårade…

Musiken blev definitivt en viktig tillflyktsort och säkerhetsventil. Brorsan började lyssna på Radio Luxemburg och snart skulle väldigt nya riff strömma genom huset…

The Rolling Stones – Get Off of My Cloud (1967)

live 1967

youtube.com

——————————————————–

6

den 14 juli kl. 12:28 · Har redigerats

6. Ja, så började det verkligen hända saker…inte bara i vår familj. Där hade våra föräldrar (äntligen) bestämt sig för att skiljas, läkarvetenskapen kom (äntligen) på att jag hade diabetes och musiken skulle aldrig mer vara riktigt sig lik… Staffan hade hört Jimi Hendrix på Radio Luxemburg. Det här var nåt alldeles annorlunda och befriande! I januari -69 fick jag hänga med till Konserthuset i Stockholm och se och höra både Jethro Tull och Jimi Hendrix Experience. Mamma var också med och jag tror faktiskt att hon uppskattade en del av de lugnare låtarna. Jag fascinerades! Hendrix var otroligt cool på scenen. Vacker och lugn! Mitch Mitchell på trummorna jobbade hårt! Han trummade så intensivt att en kille fick krypa in på scengolvet med hammare och spik och spika fast trumsettet så det inte skulle vandra iväg från Mitchell! Här är en klassiker att börja med. Jag återkommer!

Jimi Hendrix Experience – Hey Joe Live

The Jimi Hendrix Experience playing Hey Joe in 1967

youtube.com|Av The Jimi Hendrix Experience

—————————————————————–

6 B

den 14 juli kl. 12:45 · Har redigerats

 

6 B. Det här är en upptagning från Hendrix spelning i Stockholm 9 jan -69. Varsågoda!

Jimi Hendrix – Red House (live in Stockholm, Sweden 1969)

Jimi Hendrix plays Red House, live in Stockholm, 1969. Stunning performance

youtube.com

————————————————————

7

den 14 juli kl. 14:42 · Har redigerats

7. Sommaren -67 hände massor av saker. Jag fyllde 10 men så småningom fick jag mer och mer grepp om hur mycket spännande musik som kom. Mamma hade glada fester med mycket folk. Brorsan och jag fick slita hårt ned att ställa iordning och servera och fixa så att allt var fint…för dom. Till slut tyckte vi nog att vi jobbat tillräckligt och med för låg lön… Vi ordnade plakat och gick i strejk Kändes rätt effektivt just då, för vi fick många positiva reaktioner från gästerna. Tveksamt om lönen höjdes emellertid. Men efter en fest hade någon tydligen gått hem med ett tomt skivkonvolut. Ingen hörde av sig, så jag la beslag på LP:n. Vilket fynd! Surrealistic Pillow med Jefferson Airplane. Jag har den kvar och den snurrar på grammofonen då och då. ”Coming Back to Me” är kanske bästa spåret, men nu får ni höra ”Little White Rabbit” som kanske ger en bättre bild av tiden då (men inte en korrekt bild av mammas fester! De var inte fullt SÅ vilda!)

Jefferson Airplane -White Rabbit-

http://mx.youtube.com/view_play_list?p=3FAD6DF689FC6C23 Jefferson Airplane ”White Rabbit” Live on The Smothers Brothers Comedy Hour. From the Dvd ”Fly Jeffer…

youtube.com

—————————————————–

8

den 14 juli kl. 15:10 · Har redigerats

 

Ja, och så var jag ju på kollo också. Två somrar var helt OK. Den tredje var det inte skoj längre. Men den första sommaren på Björkbacken fanns det en (ja bara 1!) skiva att dansa till! Tur att den var bra! Boxtops ”The Letter” blev troligen sönderspelad den sommaren

The Box Tops – The Letter (Upbeat 1967)

Upbeat 1967

youtube.com

————————————————————

9

den 14 juli kl. 15:58

9. Så blev det sommaren -69. Jag fick en efterlängtad LP i födelsedagspresent! Pugh Rogefeldt sjöng rock på svenska och det var härligt! ”Små lätta moln” var en favorit – men så lyssnade jag på hela skivan och jösses! Vad var det här?!!! Jag slängde mig på telefonen och turligt nog var klasskompisen och hjärtevännen Nysse hemma! Han har berättat att jag var väldigt ivrig när jag ringde. ”Jag har fått Pughs LP! Du måste komma över och lyssna på den här låten!” Berthold Brechts ”Surabaya Johnny” spräckte nya vallar och det var hur spännande som helst! Många år senare stod Nysse på scenen med Pugh och lirade gitarr – men det är en helt annan (och inte min) historia!

Pugh Rogefeldt -[03]- Surabaya Johnny

Pugh Rogefeldt – Ja, Dä Ä Dä! – 1969 http://www.youtube.com/view_play_list?p=F9E26E9346F27362http://www.youtube.com/user/ThePsychedelic

youtube.com

—————————————————

10

den 14 juli kl. 17:57

 

10. Och nu när jag nämnt Nysse måste jag förstås nämna Agge ( Björn Aggemyr) och Råg i Ryggen. De gick båda i min klass – eller jag i deras – Jag plåtade ned hela texten till ”Hey Joe” åt dem. Ingen liten uppgift långt före internet och Google De bildade ett band och blev berömda! De lirade ihop några år och gick sen olika vägar, men med musiken i centrum! Ha det fint killar! Ni vet att jag är en stor entusiast och fan!

Råg i Ryggen Kungsträdgården 1974

youtube.com

——————————————–

11

den 14 juli kl. 18:44

11. Sen gick allt plötsligt så fort. Jag blev tonåring och började hitta nya vägar i livet och i musiken. En dag kom Staffans kompis Magnus (med magen) hem till oss. Han hade en LP han kunde tänka sig att sälja. Den var kanske lite knepig och inte så lätt att ta till sig, men jag gillade den direkt! Roxy Musics första album. Det blev ett långt och spännande förhållande mellan mig, Ferry och Roxy Music. Snart skulle jag också resa till England och upptäcka hur kul det var att dansa hela kvällarna och hur mycket engelska man faktiskt kunde lära sig utanför skolan

Roxy Music Virginia Plain subtitulada

Primer single de la banda alumbrado justo para la fecha de esta aparición televisiva a mediados del mes de agosto del ’72 . Había sido registrado en estudio …

youtube.com

——————————————

12

den 14 juli kl. 19:17

 

12. Nu ska jag, min mamma och dotter avnjuta en trevlig födelsedagsmiddag. Det blir alltså paus i berättandet en stund Ha det fint så länge! Vi hörs

GillaGilla · · Dela

 

Stefan Lisinski, Lena Murray, Sara Stenman och 23 andra gillar detta.

Visa 5 kommentarer till

Pia Weisberg Tack så jättemycket! Jag får sno mig på nu, så jag hinner avrunda min berättelse innan klockan slår tolv och vagnen förvandlas till en pumpa igen

den 14 juli kl. 23:23 · Gilla · 3

—————————————–

13

den 14 juli kl. 22:28 · Har redigerats

 

13. Hoppas jag inte tappat räkningen Tonårstid. Jag var i England, i Brighton två somrar i rad -73 och -74. Första året dansade jag nästan varje kväll på diskoteket Bird’s Cage. Lite wild and crazy! Det var skoj! Jag hade väl tur. Klarade mig fint trots riskabla situationer som dök upp från olika håll. Oftast i form av unga engelska killar som trodde att svenska tjejer var mer wild and crazy än vad som var klokt och hälsosamt. Det var Sweet och Gary Glitter och en hel del bättre musik också förstås! Till exempel hade jag i uppdrag att köpa med mig Carole Kings album ”Tapestry” till min pojkvän där hemma. Det gjorde jag och fick alltså glädjen att höra den många gånger. Nu på senare år har jag börjat sjunga i kör. Hur roligt som helst! Bland annat har vi sjungit ”You’ve Got a Friend”. Ett roligt återseende!

Carole King, You’ve got a friend

Carole King, you’ve got a friend (live)

youtube.com

—————————–

14

den 15 juli kl. 10:18 · Har redigerats

 

Lustigt att just det här inlägget skulle hamna på villovägar Jag hade lagt den på min egen sida i stället för på TLOtD:s. Ledsen för dröjsmålet – och för att jag bryter in så här. Kram!

Från sommarpratet 14/7:

 

14. Andra sommaren i Brighton dansade jag nästan varje kväll på nåt annat ställe som jag inte minns namnet på. Brorsan var också där den sommaren och vi sågs lite grand. David Bowie hade börjat bli riktigt stor och Pin Ups-albumet som jag hade hemma kunde lätt få byta plats med annat, mer spännande! ”Is There Life on Mars?” var frågan. ”The Man Who Fell to Earth” hette filmen och den skulle jag gärna se igen. Mycket för att Bowie var så häftig och speciellt för att den förebådar de digitala bildmedia som vi har idag. Men förutom Bowies singel hade jag också med mig två andra plattor hem. Den ena var Roxy Musics album ”For Your Pleasure”, som Staffan gav mig i födelsedagspresent! Den andra var Lou Reeds singel ”Walk on the Wild Side”…

Lou Reed – Walk On The Wild Side (With Lyrics)

*So sad to hear about Lou’s passing today at the age of 71. There will never be another one like you Lou. A true original and pioneer. Like The Who said in t…

youtube.com|Av Lou Reed

———————————————–

15

den 14 juli kl. 23:38 · Har redigerats

15. Ja, så var det ju gymnasiet då… Jag pluggade och pluggade. Gick humanistisk linje med estetisk variant De två första åren var tuffa. Jag mådde inte så bra och hade inte kul…nästan alls. Men i trean blev det skojigare. Och med goda betyg kunde jag lämna pluggande bakom mig (trodde jag i alla fall). Ett år på amerikanskt college väntade och jag ville komma ut i världen – i alla fall ett litet tag. Studentskivorna var ofta skoj, men mest ville jag nog att det bara skulle vara klart!

KC & The Sunshine Band – That’s The Way (I Like It) [HQ with lyrics]

KC & The Sunshine Band’s 1975 hit ”That’s The Way (I Like It)” with lyrics below. Doo doo doo doo…

youtube.com|Av KC & The Sunshine Band

———————————————

16

den 14 juli kl. 23:57

16. Jag behöver knyta ihop säcken nu – och det vill jag göra med att berätta om att jag efter året i USA så småningom träffade en amerikansk man här i Stockholm. Vi gifte oss -86 och fick en underbar dotter -88! Hon är ett underverk – inte bara för att hon är så smart och snygg, utan för mig var det ett under att få bli förälder! Hon är min stora stolthet – My pride and joy! Hennes pappa och jag lever inte längre ihop och mycket vatten har runnit under broarna men vi delar vår glädje över att få vara just hennes stolta föräldrar! Resten av min historia får ni höra en annan gång! En sista låt, utöver Stevie Wonders ska ni få alldeles strax

Stevie Wonder ★ Isn’t She Lovely & Sunshine Of My Life @ live 720p 4:3 HD

Best Live Music Videos on YouTube : http://www.youtube.com/view_play_list?p=618

youtube.com

———————————————–

17

den 15 juli kl. 00:03 · Har redigerats

17. Nu är det slut för den här gången. Det har varit väldigt roligt att få berätta allt det här och plocka fram alla gamla minnen. Tack för att ni varit med hela vägen och kommit med roliga kommentarer och piggat upp mig med era gillande tummar. Här kommer natten – nu är det dags att sova! Kram och god natt!

Pugh Rogerfeldt – Här kommer natten

1969 en av dom första progg låtarna

youtube.com|Av Pugh Rogefeldt

 

—————————————–

—————————————–

 

Rickard Dahlberg den 7/7-2014

Del 1

Good Morning Pune!

Dagens sommarprat kommer till er från staden Pune i Indien. Utanför fönstret så myllrar människor, bilar tutar, dofter av mat, rök och avgaser fyller våra lungor, och över alltihop lyser en hittills ganska obönhörlig sol. För det man ber om här är regn. Monsunen började officiellt den 7 juni, men så här långt så har det inte kommit mer än några droppar regn, och nu börjar man oroa sig för hur det ska gå med vattentillförseln om inte magasinen fylls på ordentligt.

Anledningen till att jag är här är att jag arbetar med ett projekt som till stor del ska bemannas med kollegor här i Pune. Så det är mycket arbete, en normal dag så kollar jag mail från klockan 6 på morgonen, åker till kontoret vid halv åtta, jobbar till kl 17, tillbaks till hotellet, kolla mail fram till 10-tiden igen, och så håller det på. Helgerna är förstås lugnare, då försöker jag hitta på saker att göra utanför hotellet. Hittills har det blivit något biobesök (Bollywood!) och lite sightseeing, plus en runda i någon galleria.

Upplägget för dagen är att jag har valt ut 8 låtar som är mina favoriter just nu, och sen försöker jag få till en mer eller mindre sann historia till varje låt. Kan väl redan nu avslöja att det har gått sådär, vi får se vad ni tycker…jag lägger ut 3-4 stycken nu på morgonen, och så resten i kväll.

Så, då kör vi igång. Och som Stormogulen Magnus har bestämt så hälsar vi sommaren välkomna med en gammal punkdänga…

The Undertones – Here Comes The Summer – Single version

Del 2

Spaschk maschkbuschka i e obaschka bjöschk!

Det första jag gör när jag träffar nya människor är att jag ljuger. Jag kan inte förklara varför, det är någon form av tvångsmässigt beteende som kommer helt automatiskt. Det är ingen stor och halsbrytande lögn, men icke desto mindre en lögn.

Så här är det: jag brukar presentera mig som varandes i princip den jag är, med det lilla och delvis osanna tillägget att jag kommer från en liten oansenlig by i norra Dalarna som heter Särna. Och det är här det spårar ur. Det är nämligen inte sant, jag är född på Centrallasarettet i Västerås, och jag har tillbringat mina skolår på Rönnbyskolan, Blåsboskolan, Gideonsbergsskolan och Carlforssa skolan i samma stad. Så varför detta ljugande?

Bra fråga. Vi vill väl alla försöka göra oss lite mer intressanta än vad vi kanske egentligen är, och det här är mitt lilla försök att spela det exotiska kortet. För så mycket mer har jag ärligt talat att komma med.

Och det för oss osökt in på musiken. För vem ville inte vara någon annan när man var ung? Som tonåring så gick den här låten varm på skivspelaren och i freestylen, det var det här man ville kunna, och det var allt det här som skulle hända en dag.

John Mellencamp – Play Guitar

Del 3

Fotboll!

Fotboll har jag aldrig kunnat spela. Jag var en långsam och osäker högerback i IFK Västerås mellan 6 och 12 års ålder, i helt avsaknad av bollsinne. Bland annat. Men det har aldrig hindrat mig från att omfamna sporten som åskådare, jag finner stort nöje i att följa matcher, live och på TV. En av mina lyckligaste perioder i livet var när jag fick förmånen att som frilansande journalist följa Enköpings SKs öden och äventyr i allsvenskan 2003. Det året såg jag alla hemmamatcher samt bortamatcherna mot AIK och Djurgården, och trots att hemmalagets spetskvaliteter kanske inte alltid bländade så var det en otroligt rolig tid.

Nu är vi ju på sluttampen av det maratonlopp som är fotbolls-vm: 31 dagar, 64 matcher och ett oräkneligt antal studioinslag, artiklar och krönikor. Jag förstår om de som inte har insett fotbollens storhet blir galna på evenemanget, men jag njuter!

Jag har alltsedan min styvfar tog med mig på en hemmamatch på White Hart Lane haft Tottenham Hotspur som absolut favoritlag, och i höstas fick jag chansen att återvända dit för första gången på 35 år.

Fotbollslåtar kan vara vanskligt, men sedan jag upptäckte den här så är det lugnt: den är bra, cool och lite ovanlig!

Talco – La mano de Dios

Del 4

Skrytfaktor!

Här kommer en passage med blandat skryt och pinsamma bekännelser. Alla redo? Då kör vi!

Sommaren 1982 hände det en hel del i mitt liv. Jag konfirmerade mig, blev olyckligt kär och såg Rolling Stones på Ullevi. Konfirmationen var en engångsgrej, som brukligt är. Olyckligt kär var varken första eller sista gången, det var snarare normaltillståndet under mina tonår…

Stones på Ullevi. Pinsamt nog så hade jag egentligen aldrig lyssnat på Stones fram till dess, jag var 15 år och var om något förtjust i Beatles av ”de gamla” grupperna. När jag började nian till hösten skulle jag till och med skriva ett specialarbete om beatlarna, men det visste jag ju inte den sommaren.

Nåväl. Jag hade inte en tanke på att gå på Stones-konserten innan min styvfar frågade om jag ville hänga med. Han hade en kollega vars hustru var syster med tjejen som var sambo med Bill Wyman…världen är liten ibland. Så där satt jag, finnig och långhårig, med fula glasögon och lökigt självförtroende, backstage på Ullevi och tittade storögt på när Ron Wood spelade pingis med en roddare, morsade på Keith Richards farsa och drack läskeblask. Sen fick vi gå och kolla på förbandet, J Geils Band, från baksidan av scenen, innan vi gick upp och satte oss på hedersläktaren. Där satt det andra lösa så kallade kändisar, bland annat Clabbe, och det blev jag ju lite impad av…

På kvällen så var vi inbjudna till bandets hotell på efterfest, men som töntig konfirmand så valde jag att stanna på hotellet i stället och gå och lägga mig tidigt, jag skulle ju åka hem dagen efter.

Ibland önskar jag att jag hade mitt femtonåriga jag framför mig, jävlar vad skäll han skulle få!

Hursomhelst, jag fastnade hårt för musiken, och köpte så fort det gick en trippel-bootleg på Jay’s Records i Västerås. Den spelade jag en gång innan jag spelade in den på kassett och förseglade plattan, för till och med jag fattade att den skulle det vara kul att ha kvar när man blev gammal, typ 30 eller så.

Med åren så skaffade jag mig fler rariteter, några udda Springsteen-boxar, lite alternativa Mellencamp-pressningar och sånt. Jag var rätt så stolt över min skivsamling.

Och sen sålde jag den. Två gånger har jag sålt min skivsamling. Till underpris, bör tilläggas. Något mina så kallade kamrater älskar att påminna mig om.

I alla fall, den här låten är inte ens en Stones-låt, men jag minns att jag älskade den live, och jag tycker den är riktigt bra på skiva också.

The Rolling Stones – Twenty Flight Rock – Live – 2009 Re-Mastered Digital Version

Del 5

Med såna vänner behöver man inga fiender…

Kamrater, var det. Vi är ett gäng killar som nådens år 2000 startade en bokklubb, ”Litteraturklubben”, som gick ut på att vi träffades varje månad, läste en bok som vi sedan diskuterade. Vi var superambitiösa, gjorde en hemsida (http://www.litteraturklubben.nu) och instiftade ett litteraturpris (Det Stora Litteraturpriset) som vi delade ut under sex år till mer eller mindre välförtjänta författare. Vi rekommenderade böcker, sågade och hyllade böcker och författarskap, och skrev krönikor. Vi hade kort sagt skitkul.

Som allt annat i livet så är det en utmaning att hålla igång saker, att orka fortsätta. Så var, och är, det även för oss. Undan för undan så sänkte vi ambitionsnivån, träffades mer sällan, slutade läsa böcker och träffas numer bara sporadiskt som ett sätt att snacka skit och dricka en pilsner eller två. Och det är ju inte det sämsta, absolut. Så här kommer en låt om att jag och mina vänner väntar på att vi ska hitta tillbaks till det vi hade…

Mauro Scocco – Waiting On A Friend

Del 6

Invandring och grejor

Jag är en sorts invandrare. Byn som jag kommer ifrån, Särna ni vet, har varit svensk sedan 1644, när Sverige erövrade den från Norge. Och jag har släkt som har utvandrat. Jag är rätt övertygad om att det farligaste som finns för människor, byar, städer och länder är stagnation, ty den som står still går i praktiken baklänges, som vi säger i IT-branschen.

Häromdagen läste jag att alla som inte oroas över att det finns 300 miljoner arga muslimer i mellanöstern/afrika är såväl konstiga som dumma i huvudet. Och det må så vara, jag ligger inte sömnlös för den sakens skull. Det som däremot kan få mig att sova sämre om nätterna är att det i vår omedelbara närhet finns människor som tror att stagnation är vägen framåt, och att vi kan låtsas som om vårt land är en ö, att vi inte behöver omvärlden annat än på våra villkor.

För de finns. Baserat på valresultatet i EU-valet så finns det 1 miljon i Sverige, 15 miljoner i Frankrike, 15 miljoner i Storbritannien. DET oroar mig…

(fotnot: siffrorna har jag fått genom att dela valresultatet för SD, FN och UKIP med antalet invånare i respektive land. Kanske inte den säkraste eller det mest hederliga sättet att räkna, men helt enligt principen är du inte mot så är du med. Och förmodligen lika pricksäkert som de 300 miljonerna…)

 Lily Allen – Fuck You

 Del 7

Kojbojmusik!

Med åren har jag blivit alltmer förtjust i country. Det är i sig inget helt nytt i mitt liv, redan som osnuten tonåring, eller till och med strax innan, så fick jag en dubbel-lp med Johnny Cash, och där spelade jag en låt som hette ”Country Boy” nästan sönder och samman. Och Cash finns med än idag, det är en artist jag ofta återvänder till.

Det finns ju många bra countryartister därute, såväl nya stjärnskott som det gamla gardet. Min favorit de senaste åren har varit Brad Paisley, och han återkommer i nästa inlägg…

Men. Det finns ingen coolare människa än Kris Kristofferson. Så är det bara, och det är inget någon kan göra någonting åt.

Kris Kristofferson – Sunday Mornin’ Comin’ Down

Del 8

The End!

Nu är det dags att avsluta min dag här på fejjan, innan jag får slut på ord och innan ni tröttnar på mig. Dessutom börjar det värka i hörntänderna.

Och jag vill sluta med en hyllning till min stora, knasiga och mer än lätt dysfunktionella familj. Från Sårna i norr till Skåne i söder, från Särna(!) i väster till Stockholm i öster, överallt finns de. Och de driver mig till vansinne, de gör mig gammal i förtid och jag suckar djupt när jag tänker på dem. Men utan dem skulle jag inte vara den jag är, och jag är emellanåt vansinnigt förtjust i mig själv och min person, och odrägligt självupptagen. Så tack för att ni finns.

Sista låten tillägnar jag min son, Sebastian. Världens goaste kille, och den jag älskar mest av allt. Vi har en tuff tid och strid framför oss, men som texten i låten säger, ”…if he’s anything like me…”

Kram!

Brad Paisley – Anything Like Me

 

Cissi Vangbo den 5/7-2014

Kära Låt of the dayare.

Somliga bitar hör ihop med somliga människor, känslor och minnesbilder.
Jag har satt ihop en 40 minuter lång grej.
Grejen med grejen är den bör spelas i ett svep. För att den hör ihop med sig själv så att säga.
Det tar cirka 40 minuter. Kan kännas som en lång stund men det är också allt jag kommer att lägga upp här i dag.
Så lyssna när det passar dig bäst och gör det gärna med lurar.

Puss & kram
//Cissi