1.
Godmorgon!
Jag var i helgen på min allra första musikfestival och vill dela med mig av musiken jag hörde, vad jag såg och lite av det jag missade.
Solen skiner, ölen smakar och Borlänge levererar: Peace & Love 2016.
Jag heter Elin och ni följer nu med mig på min festival, i kronologisk ordning.
Varsågoda!
2.
Han sparkade av sig sina röda träskor och satt barfota på en pall med sin gitarr. Jag väljer, för att det är cover-tisdag, Liv Lemoynes nästan lika starka och sköra version som Johan Johanssons i torsdags, på Athenascenen. Jag hade också mina röda träskor på mig.
3.
Om vi ska hinna igenom hela festivalen får vi hålla högt tempo. Som i verkligheten. 140 akter på 3 dagar. Jag hann höra kanske 19. Ibland, oftast, hamnade vi i ett öltält med den goda ölen och ville hänga lite längre. Då kunde det falla sig så att på scenen intill spelade en artist som jag aldrig hört talas om. Jag hade inte hört talas om ganska många.
4.
Om inte dryckerna från Turbo utanför Hedemora, hemort för IK Grim tillika tillverkningsort för Oppigård, tilltalat mig så mycket hade jag inte lyssnat så länge på Hanna Järver utan hunnit fram till festivalens första ”borde ha sett”. Nu får jag lyssna hemifrån. Som ni.
5.
Avslutade torsdagen, första festivaldagen, med en cool katt. På håll. Hon mellansnackade om hur kärlek fungerar, att det alltid tar slut, att man kan hitta nån på ett dansgolv i Berlin och åka runt i hans, eller hennes, bil en hel natt. Till exempel.
6.
Natten mot fredagen blev tuff. Mina röda träskor var trasiga. Kylan var outhärdlig. Vi led, försökte värma oss med pappmuggar med kaffe. Vi hade en lång vandring, säkert femton minuter, från festivalområdet till en varm duntäcksbäddad gäststuga. Rock n’ roll…
Fredag: Mot Kupolen – nya skor, mössor, sjalar och solbrillor och åter redo för vad som skulle visa sig bli en riktigt rolig, solig festivaldag.
Klockan 17.40 på bästa och minsta scenen:
7.
Lämnade Saqwerty, sprang förbi Strebers en sväng (blev inte påverkad av högervindar) landade på andra sidan området, in i nästa ölområde, placerade oss vid staketet, solen i ögonen, åskan drar förbi bortom stan. Ison och Fille har storpublik. De skrattade den dan och de kommer tydligen att leva länge. Men vi väntar på några andra kompisar. De lyckliga.
Och de spelar och jag minns varenda textrad. Hur kommer det sig?
Var hörde jag detta?
Vem spelade för mig?
Ägde ingen musik själv. Minns inte detaljer från den delen av 90-talet. Minns kanske covers från ett mörkt Folkets Hus i Sala? Nog var vi där ibland? Minns kanske Petras blandband? Nog fick jag ett sånt.
Under sista låten (”De spelar inte Borlänge. Varför spelar de inte Borlänge?”) ser jag Hans & Greta i publiken. 90-talet blir något tydligare.
Sala. Där växte jag upp. Dit återvänder jag tydligen.
8.
Vi tänkte se Oh my! men då gick Andreas och en Jörgen på toa och råkade springa in i the soundcheck of their lives.
Vi bytte fokus.
Paper.
Magiskt.
Med mellansnack som:
”Den här låten är längre än dom andra”
”Det är många ljud som måste bytas, men man tar vad man har”
”Det här är vår sista låt men låt det inte bli er sista låt.”
Festivalens bästa!
9.
Stressigt det här med festival… Så mycket musik, så lite tid. Sista för fredagkvällen fick bli stillsam rackare. Men han blev försenad så jag orkade bara två låtar.
Minns debutalbumet Sordin från skivbacken hemma på Granvägen 21 i Sätrabrunn. Beige heltäckningsmatta och motivglas i dörren in till vardagsrummet, där stereon stod. Det dröjde innan vi möblerade där. Det var lite som en öde strand, där inne.
10.
Jag jobbar som lärare. Därför har jag sommarlov och hur mycket tid som helst den här tiden på året. Kan man tro. Mitt sommarprat idag krockar med 10:e etappen i Tour de France. Peace & Love krockade med Vansbrosimningen. Sport och musik. Ljuvlig kombination. Stressigt att hinna med båda.
Eftersom jag skulle simma lite i Vansbro i lördags behövde jag sova, inte dricka öl och lämna två mycket fina artister i sticket.
Den första har blivit mer och mer intresserad av fotboll. Hammarby. Har jag hört. Honom friade jag till för sju år sedan. Fick inget svar. (Det var innan jag började stalka Måns Zelmerlöw – vi genomför ju klassikern tillsammans. Sport och musik…)
Men han, söderkisen, verkar må bättre idag än när jag såg honom köpa bananer på Coop på Östgötagatan 2010. Spotify hävdar att jag nästan bara lyssnar på honom.
Den här vet jag att jag lyssnar på mycket ofta.
11.
Den andra som jag struntade i för att ägna mig åt sport, är en ny förälskelse som jag har mycket kvar av att lära känna.
Hon sjunger så att det gör ont och känns skönt på samma gång. Smärtan att lämna och samtidigt lättnaden att slippa vara kvar.
Och med denna avslutar jag fredagen.
12.
Simning visade sig vara lysande i kombination med festival. Bästa allra käraste syster Erika skjutsade mig fram och tillbaka i tid för att höra 2000-talets bitchigaste soundcheck. Fyra nittonåriga(?) tjejer som inte tog några genvägar till det perfekta ljudet…
Från och med nu kunde jag ha fullt fokus på festivalen, sällskapet och lite fler öl.
13.
Matriarkatet.
Som vi längtat. Och lyssnat in oss på altanen på eftermiddagen. Höga förväntningar som införlivades. Unga kvinnor levererar.
14.
När jag åkte bil mellan Sala och Norberg i vintras med min svåger för att hitta lite snö att nöta mil på inför Vasaloppet, spelade han den här för mig. Jag missade Bob hund i lördags och vet inte om den spelades. Borde ha kollat. Är lite besatt av texten. Och sport?!
Festivalen är snart över. Två spelningar kvar.
Ses vid Tropico-scenen om en stund för en liten surprice.
15.
Vi tar oss mot Tropico. Fint ölområde. Vi hänger vid staketet. Ljus, ljud, rök. Och en stor fågel. Och en bikinitjej i motljus. Feat. Erik Lundin. Reflexvästar patrullerar publikhavet. Kul. Känns i hela kroppen.
16.
Tack för att ni ville gå med mig på festival! Hoppas ni hittat nåt guldkorn.
Och tack för att ni gillat och för fina kommentarer i en fin grupp.
Tack Andreas , Niklas och Hans för fin guidning i fred och kärlek på plats i Borlänge!
Festivalen slutade med detta. Ger energi så det räcker till nästa år!
Sov gott!